16 Juni

Det känns som om mitt liv glider ut mina händer, jag håller på att tappa kontrollen totalt och ska jag vara ärlig så orkar jag inte ens engagera mig i det. Jag skiter i vilket just nu, jag vill bara försvinna in i ett drömland och samla lite krafter ett tag. Men det finns inget sådant drömland, mer än i mina drömmar och de drömmarna gör mig bara ännu ledsnare.
Det är så mycket just nu, så mycket jag vill säga, så mycket jag vill kunna hjälpa till med. Men jag vet inte hur jag ska göra, hur gör man?
Jag vill bara linda in dig i bubbelplast och inte låta världen göra dig illa, men avd hjälper bubbelplast när den som gör dig mest illa är du själv? Det känns så och jag är handfallen, jag vet inte vad jag ska göra. När jag reagerar på instingt och bara vill skydda dig för att jag älskar dig så jävla högt så... nej. Det blir bara fel. Jag vet inte hur jag ska få dig att förstå att det är tack vare dig som jag andas idag, tack vare dig som jag lever. Jag tror inte att du vet det själv. Men så är det. Jag hade inte överlevt dethär utam dig, inte en chans.

Men jag fick känna va en glimt av drömlandet idag, följde med Egge till stallet. Att få pyssla lite med Benji, leka med hans mule tills han var så sur på mig att han ville stampa mig till döds, känna lukten av häst, observera HÄST och inte stall, och bara finnas till. Att sitta på en moped i bara shorts och känns hur den kalla vinden piskade mig i ansiktet med sommardofter kan få mig att palla med morgondagen också.

Vi glider isär, mitt liv och jag. Jag tappar snart kontrollen. Men jag har inte riktigt en plan för att hamna back on track igen. Det kommer nog om ett tag, hoppas jag.

Nu ska jag göra någonting annat än att ordbajsa, men först

GRATTIS ÄLSKOFIA, MIN ÄLSKADE BULL PÅ 20 ÅRS-DAGEN!!! =D=D

One love!