Mamma har hört av sig, woho, men jag har inte vågat ringa. Jag vill inte att vi ska börja bråka... jag vet att jag borde, hon kanske tom vill träffa mig, men men, Jessica chilla nu, inte för stora förhoppningar osv. Men det är svårt.
Jag vill inget annat än att inte bråka med mammsen =(
Jag ska ta tag i detdär, och justdet, jag har en annan blogg vid sidan av denhär, ska någon gång fråga Globen om hon vill hjälpa mig lite med designen, jag är inte så hajpad på detdär liksom... haha :P världens nördigaste namn men jag vill bara att alla homos out there som hamnat i samma sits som jag pga sin kärlek inte ska känna sig ensamna liksom.
Så om ni orkar kolla in den så är det
www.flatvingar.blogg.se, håll tillgodo med designen vänner, jag SKA lösa det!
Nu ska jag göra någonting annat, TJOOOOHEJ!
Med kärlek!
tisdag 27 januari 2009
måndag 12 januari 2009
12 Januari
Min älskade vet hur man snabbt ska tagga till mig till livet igen.
Först så bestämde vi att vi skulle tillbringa kvällen och natten framför massa The L-word och gott, så vi gick till Coop Nära, även kallad Servus och inhandlade gott för ett par hundra och lite till.
Sen kröp jag ner i sängen med datorn igen, hon sätter sig vid sin. Sen hoppar hon in i duschen, kommer tillbaka och kryper ner i sängen med mig och ger mig en såndär kyss som bara hon kan, en kyss som känns i hela kroppen och jag får värma hennes fuktiga, kalla hud.
Det gjorde mig på bra humör, jag älskar henne över allt annat!
Med kärlek!
Först så bestämde vi att vi skulle tillbringa kvällen och natten framför massa The L-word och gott, så vi gick till Coop Nära, även kallad Servus och inhandlade gott för ett par hundra och lite till.
Sen kröp jag ner i sängen med datorn igen, hon sätter sig vid sin. Sen hoppar hon in i duschen, kommer tillbaka och kryper ner i sängen med mig och ger mig en såndär kyss som bara hon kan, en kyss som känns i hela kroppen och jag får värma hennes fuktiga, kalla hud.
Det gjorde mig på bra humör, jag älskar henne över allt annat!
Med kärlek!
12 Januari
Idag är en såndär dag, nivet, när man bara vill dra något gammalt över sig och dö. Jag kan inte förklara kännslan, man är bara tom.
Jag känner så hårt för att krypa ner i sängen och dra täcket över mig. Jag är på väg ner igen och jag vet inte hur jag ska förklara för min älskade så hon förstår, men hur ska jag kunna få henne att förstå när jag inte förstår själv?
Det bara är såhär, när jag inte bodde med någon och dehär dagarna kom så stängde jag av mobilen, satte inte på datorn och dog i sängen, vaknakde nästa dag och då var det oftast bra igen.
Älskade Sofia, det har ingentng med dig att göra, jag bara är såhär... Förlåt!
Med kärlek
Jag känner så hårt för att krypa ner i sängen och dra täcket över mig. Jag är på väg ner igen och jag vet inte hur jag ska förklara för min älskade så hon förstår, men hur ska jag kunna få henne att förstå när jag inte förstår själv?
Det bara är såhär, när jag inte bodde med någon och dehär dagarna kom så stängde jag av mobilen, satte inte på datorn och dog i sängen, vaknakde nästa dag och då var det oftast bra igen.
Älskade Sofia, det har ingentng med dig att göra, jag bara är såhär... Förlåt!
Med kärlek
söndag 4 januari 2009
4 Januari
Som jag skrev för jättelänge sen så var det iaf att om det inte löste sig med boende för mig och Sofia i Sthlm så skulle jag ta mitt pick och pack och dra.
Vilket jag har gjort, dock så gick det inte lika smärtfritt som man kan önska. Jag har hamnat i en jättekonflikt med mamma och pappa, som tyckte att jag skulle välja mellan Sofia och familjen, vilket jävla ultimatum. Men men. Jag hoppas att det någon gång i livet löser sig, det gör jag verkligen. Jag är bara så ledsen, för de som blir mest drabbade är mina små hjärtegull Josefine och Jacob. Jag saknar dom så extremt mycket.
Så nu bor jag i Fagersta, jag har lämnat Stockholm. Någonting jag velat göra sen jag gick på Grimsta. Det känns skönt men ändå jobbigt. Jag lämnade så mycket, eller egentligen inte, eller jo, okej. Jag ska försöka förklara, jag lämnade att appropå ingenting kunna gå hem till Bella och säga hej, att kunna messa Laley och säga "Let's go till donken och göda globen" eller att bara kunna sitta och röka cigg på cigg och prata om livets svårigheter och glädjeämnen, jag lämnade att gå till Ku på onsdagarna, snacka skit och dricka rättvisemärkt kaffe, stunderna nära gud och dom som vet så mycket om mig, om hur jag kämpat och nu kommit frammåt, jag har lämnat arbetet med konfirmander som jag trivdes så extremt bra med, jag har lämnat att åka till Statoil med Fia mitt i natten och köpa mat och sen sitta i hennes bil tills klockan blir 5 på morgonen, jag lämnar sushiluncher med Jojjo, att sitta på mitt fd jobb och klaga över diverse sötsug och att det inte händer någonting. Jag lämnar massor och det är mycket jag måste vänja mig vid, jag måste vänja mig vid att inte ha allt ovannämnda så lättillgängligt, det är jobbigt kan jag lova.
Men jag hoppas ändå att ni finns kvar! Att ni fortfarande är mina vänner, att ni alltid finns där för mig. För även om jag inte kan komma inom 10 minuter så finns jag här, jag lyssnar och jag vill finnas där för er lika mycket som förrut. Det är bara ett avstånd, det klarar vi, ellerhur mina kära? Visst klarar vi det?
Annars så har jag kommit på att jag har blivit jättekorkad på äldre dagar... Jag måste börja skolan igen, ska läsa natur b så jag kan plugga till sjuksköterska, sen blir det speciallisering till pskyriatri, så min vackra yrkestitel kommer bli Speciallistsjuksköterska inom psykriatri. Häfftigt va?
Bara 5 års studier bort!
Jag saknar skolböckerna!
Jag vet inte om jag kan förstå det ännu, men singelbittra, ensamna Jessica som trodde att hon skulle få leva i ofrivilligt celibat hela livet, oälskad och ensam. Är inte ensam längre, jag har hittat kvinnan med stort K, min prio 1, min älskade!
Sofia, om du bara visste hur mycket du berikar mitt liv! Jag älskar dig så otroligt mycket!
Nu får det vara nog för ikväll!
Med kärlek!
Vilket jag har gjort, dock så gick det inte lika smärtfritt som man kan önska. Jag har hamnat i en jättekonflikt med mamma och pappa, som tyckte att jag skulle välja mellan Sofia och familjen, vilket jävla ultimatum. Men men. Jag hoppas att det någon gång i livet löser sig, det gör jag verkligen. Jag är bara så ledsen, för de som blir mest drabbade är mina små hjärtegull Josefine och Jacob. Jag saknar dom så extremt mycket.
Så nu bor jag i Fagersta, jag har lämnat Stockholm. Någonting jag velat göra sen jag gick på Grimsta. Det känns skönt men ändå jobbigt. Jag lämnade så mycket, eller egentligen inte, eller jo, okej. Jag ska försöka förklara, jag lämnade att appropå ingenting kunna gå hem till Bella och säga hej, att kunna messa Laley och säga "Let's go till donken och göda globen" eller att bara kunna sitta och röka cigg på cigg och prata om livets svårigheter och glädjeämnen, jag lämnade att gå till Ku på onsdagarna, snacka skit och dricka rättvisemärkt kaffe, stunderna nära gud och dom som vet så mycket om mig, om hur jag kämpat och nu kommit frammåt, jag har lämnat arbetet med konfirmander som jag trivdes så extremt bra med, jag har lämnat att åka till Statoil med Fia mitt i natten och köpa mat och sen sitta i hennes bil tills klockan blir 5 på morgonen, jag lämnar sushiluncher med Jojjo, att sitta på mitt fd jobb och klaga över diverse sötsug och att det inte händer någonting. Jag lämnar massor och det är mycket jag måste vänja mig vid, jag måste vänja mig vid att inte ha allt ovannämnda så lättillgängligt, det är jobbigt kan jag lova.
Men jag hoppas ändå att ni finns kvar! Att ni fortfarande är mina vänner, att ni alltid finns där för mig. För även om jag inte kan komma inom 10 minuter så finns jag här, jag lyssnar och jag vill finnas där för er lika mycket som förrut. Det är bara ett avstånd, det klarar vi, ellerhur mina kära? Visst klarar vi det?
Annars så har jag kommit på att jag har blivit jättekorkad på äldre dagar... Jag måste börja skolan igen, ska läsa natur b så jag kan plugga till sjuksköterska, sen blir det speciallisering till pskyriatri, så min vackra yrkestitel kommer bli Speciallistsjuksköterska inom psykriatri. Häfftigt va?
Bara 5 års studier bort!
Jag saknar skolböckerna!
Jag vet inte om jag kan förstå det ännu, men singelbittra, ensamna Jessica som trodde att hon skulle få leva i ofrivilligt celibat hela livet, oälskad och ensam. Är inte ensam längre, jag har hittat kvinnan med stort K, min prio 1, min älskade!
Sofia, om du bara visste hur mycket du berikar mitt liv! Jag älskar dig så otroligt mycket!
Nu får det vara nog för ikväll!
Med kärlek!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
