Allt gick fort som fan och jag känner mig helt förvirrad av allt som händer.
Jag försöker hålla kontakten så gott jag kan med alla hemma i stockholm som betyder någonting, men allt blir bara knas, även om jag kanske inte hört av mig till just dig på länge så betyder det inte att jag inte tänker på dig. Ni är många och jag skulle vilja ha er i mitt liv varje dag. Jag ber för att ni ska må bra och för att livet är snällt mot er.
Just nu känner jag dock att jag inte är snäll mot er, jag är en klump av ångest varje dag för att det är så många som jag vill ringa, så många jag vill träffa, krama och ha deeptalks med. Jag vill åka till stockholm varje helg för att träffa er, men jag har inga pengar, ingen tid, det är så mycket som måste fixas.
Men den 15'de så har troligtvis jag och min kvinna flyttat in i lägenheten och mina dörrar står alltid öppna för er! ALLTID!
Jag hoppas att ni alla vet det, jag hoppas att ni inte glömmer att jag tänker på er, att jag försöker hålla så bra kontakt som möjligt, trotts avstånd, med er alla!
Ni är många och jag älskar er lika mycket fortfarande, jag är bara lite längre bort, men jag är inte borta, jag finns här för er.
Mina älskade vänner, jag saknar er så otroligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag saknar dig som fan.. men du behöver inte vara orolig. Jag väntar på dig. Jag är knappast bra på att höra av mig heller.. känner av din oro ibland men har inte tagit mig i kragen och ringt.. dum som jag är.
Men du vet att du har mig.. även om det dröjer länge mellan gångerna vi hörs av.
Jag älskar dig systeryster
asså... mellanmjölkshomot...
where the fuck are you?
uppdatera, uppdatera, uppdatera!
Skicka en kommentar