Filosofier i sängkammarn en vanlig förmiddag

Idag tog jag mig en maaajor sovmorgon, anledning: Jo jag skulle till vårdcentralen klockan 13:00 och jag kände igår att jag inte orkade åka på en entimmes historia.

Så, jag ställer klockan på 8 så jag kan gå upp och kanske jobba lite på hemtentan som ska vara inne imorrn och som jag inte hann helt klart med igår.

Men så imorse när jag vaknar vid åtta så känner jag bara att, hemtentan får vänta, jag sover lite till. Så jag har min radio på snooze men jag lyckas ändå somna om de tio minuterna som är mellan ringningarna och vid tio så stänger jag av snoozet och bara ligger och tänker i min varma mysiga säng.

Tankarna vandrar då iväg på... kyssar. På vad en riktig kyss egentligen är?

Och när jag legat där lite drygt en halvtimme så kommer jag fram till att en riktig kyss är, ni som håller/har hållit på med teater kommer att förstå ni andra försök, när det inte går så fort, när det mest går i ultrarapid. När man verkligen känner den andra personens aura i sin medan man kysser personen. När det känns som om man svävar, när fjärilarna i magen är som galnast och allt som är verklighet bara försvinner in i en kyss. När kärleken är så enromt stor så man kan lyfta, när man verkligen har alla spjäll öppna när man inte stänger personen ute från någonting som är jag. När det känns så underbart så att det inte går att beskriva, när man bara får mysiga rysningar i hela kroppen av minnet på den kyssen.
Jag tror inte att jag kan beskriva känslan av att bara komma närmare en person när man har alla spjäll öppna och detta är ömsesidigt, man försvinner in i den andra och den andra försvinner in i en själv.

Verkligen ''när vi två blir en''

Är ni med på vad jag menar?

Och med denhär nya insikten så kom jag fram till där i min säng i förmiddags att jag bara kysst någon sådär på riktigt, sådär underbart som det ska vara, en gång hittils i mitt liv.
Denna enda och underbara kyss var på valborgmässoafton på en gångväg i Smedby här i Väsby. Då blev jag kysst för första gången och jag kommer aldrig glömma det så länge jag än lever.

Jag behöver bara tänka på de få sekunderna under denna valborgskväll för att bli helt varm i kroppen, för att jag ska få behagliga rysningar av kärlek genom hela kroppen.

Visst, jag har kysst många i mitt liv. Vissa ångrar man djupt, andra inte...
Men ingen har någonsin varit som kyssen på en gångväg i Smedby i ljuset av en gatlyckta på Valborg 2007!

Och ja, du som var där och förhoppningsvis upplevde det jag upplevde där på Valborg. Du vet ju vem du är.

Känn dig utpekad och känn dig speciell, för du var den första jag kysste i mitt liv.

Nu är klockan sent och jag ska sova!
Godnatt!