The holy spot...

Just nu så sitter jag i en lägenhet i Husby. Denna lägenhet tillhör Malin, en klasskompis till mig och klockan är väll sådär en 03:29 och jag är inte trött at all!

Jag åkte hit vid halv fem, vi kollade på den nya Fantastic 4 filmen. Alltså jag har inte sett den första filmen så jag hajjade inte så himla mycket i början men det löste sig, det var en helt okej film, varken bra eller dålig, helt okej helt enkelt. Dock ingenting som jag skulle lagt ner pengar på att se på bio/hyra/köpa. Detdär med superheroes och goda som bekämpar det onda är inte rktigt min grej men det fungerar liksom.

Sen vid 21 tiden så fick vi för oss att vi skulle dra till Edsviken och bada. Sagt och gjort, vi tar burren till Sollentuna och gick en prommis runt halva jävla Edsviken för Malin visste nån asnice sandstrand. Det var fan asmysigt, tempraturen var ungefär 20 grader, det småblåste lite, jag hade gott sällskap och det var mörkt. Ljusen som reflekteras i vattnet, lukten av bräckt vatten och doften av sommarnatt var jäkligt mysigt ska jag säga.
När vi väl kom fram till stranden (som det förövrigt var jävligt värt att gå dendär långa promenaden för att komma fram till) så insåg jag att det var nästan det mysigaste stället jag varit på. Den var liten och det var klippor runt omkring, sanden var fin och det var skönt att gå på den. Det var en fulländad kväll, mörkt, tyst, reklektioner av husen på andra sidan viken och såklart sällskpet.
Emma kände sig inte så pepp på att bada, den stackarn har inte sovit så mycket. Så jag, Malin och Virran get naaaked och näckar! =D
Alltså, kära läsare, att näcka är det underbaraste du kan göra! Man känner sig så extremt fri, så jäkla männsklig och naken. Haha. Nej men det är underbart. Så skönt så det inte går att beskriva. Man känner hela sin kropp, samtidigt, alla kroppsdelar, alla små tår, alla små fingrar, alla skavanker och valkar. Allt på en gång. Samtidigt som du är i vatten. Vatten som gör dig näst intill viktlös. Brösten som man hatar hela tiden får en fast och nice form, dels kanske beroende på att dom flyter upp lite och dels för att det var kallt as hell i vattnet. Låren som man också hatar för jämnan känns också helt okej.
När det kalla, lite småsalta vattnet smeker kroppen samtidigt som då håller andan och simmar under vattnet som drar tag i ditt hår litegrann så känner man sig så vacker, så fri och så jäkla tillfreds. Man är nöjd helt enkelt. Allt om man vill klaga på känns helt plödsligt, i smekningarna av vattnet så känns det
helt okej
det här är jag
jag är nöjd
och lycklig
Mest över att min kropp funegrar så fantasitisk. Att jag är kapabel att simma, att veta att jag ska stänga ögonen och hålla andan om jag går under ytan. Under en yta till en värld som man inte vet någonting om, till det okända.

Efter ett bad på kanske 10-20 minuter så började jag frysa så jag gick upp och efter bara nån minut så gjorde Virran och Malin detsamma.
Vi torkade oss, klädde på oss, rökte och bara satt och njöt av sommarkvällen. Snart är det vinter och då kan man deffinitivt inte göra några fler spontanbad.
Sen började vi gå den långa prommisen tillbaka till Sollentuna station, förundrade över vilka jäkla fina hus det finns därnere vid vattnet. Helt jävla sjukt. Jag vill också bo så! Hallå liksom!
Vi kom till S-tuna lite drygt 10 minuter innan bussen skule gå. Alla var faktiskt tysta när vi satt där och väntade på bussen, jag har ingen aning om vad de andra tänkte på men jag satt mest och var nöjd, ganska ordentligt tillfreds med min tillvaro. Vad har jag egentligen att klaga på?

Jag har en kropp som funegrar, jag har inga större fel på mitt psyke, jag har en hjärna som kan tänka, som kan ta in fakta och bevara den och jag har fler bättre vänner än vad jag kunde drömma om för två år sen när jag precis skulle börja gymnasiet.

Vi åkte förbi käre Herr Donalds och köpte käk och jag kom på hur mycket jag gillar Happy Meal! Även om jag inte fick någon leksak och fin låda så orkade jag inte whina, jag mår just ikväll alldeles för bra för det.

Vi gick tillbaka till Malin och käkade och mina pommes (som jag egentligen inte beställde men fick ändå xD) hade kallnat och var sega, men jag orkade som sagt inte whina. Varför ska man klaga så jävla mycket egentligen? Att klaga måste vi vara experter på här i västvärlden. Maten är äcklig, skolan har dåliga lokaler, bussen är sen och sl klarar inte vintersäsongen. Men varför egentigen ska vi klaga? Vi har det så jävla mycket bättre än så jävla många andra på jorden!

Efter att ha tryckt i oss lite förmånga tomma kalorier så bad jag Malin sätta på Boys don't cry och så låg jag och trängdes i soffan med en sovande Virran och kollade på den. Det var myspys. Virran sov och ömsom snarkade lite ömsom stöande lite i sömnen och jag låg bervid och bara kände värmen av en annan människa och doften från en kvinnas hud. Den doften går inte att beskriva, men att småsniffa lite på en annan kvinna är något som inte går att beskriva. Det är så underbart jävla mysigt så jag nästan dör! Detta också på ett ickesexuellt plan. Det doftar bara så ortoligt gott! Som när man sniffar på ett barns hjässa ungefär, men mycket, mycket, mycket bättre!

Sen tog filmen slut och jag började som alltid gråta... Fyfan vilket slut! Samtidigt så är jag så jävla glad att jag skonats såhär långt i mitt liv från hatbrott. Bara grejen att någon faktiskt kan få för sig att slå mig gul och blå för min väska som jag har två ihopsatta kvinnomärken i regnbågsfärger på gör mig så jävla rädd! När som hellst, var som hellst, kan jag gå förbi människan som pga min läggning kan slå mig sönder och samman. Kanske förstöra mitt liv för alltid och kanske släcka mitt liv förgått. Hela grejen att jag hur jag än är klädd, vad jag än gör, vilken tiden det än är på dygnet riskerar att bli nedslagen pga någonting som är jag och som jag faktiskt inte skämms över att visa gör mig så jävla rädd!

Varför ska folk hata så jävla mycket?!

Men iaf, nu har jag skrivit på dethär inlägget i ca. 30 minuter och det känns som om ingen egentligen kommer palla läsa. Vad är det egentligen för folk som läser min blogg?
Vad jag vet så är det bara Ohana, men Linnea har vart inne nån gång. Men alltså. Ja jag vet inte men jag hoppas att ni tycker att mitt liv verkar intressant och inte bara läser och skrattar åt vilken patetisk liten människan jag är och vilket patetiskt litet liv jag har.

Men men... so long for toniiiigth!

Puss!