tisdag 24 juli 2007

Min tid...

...just nu består av att: plugga en jävla massa körkortsteori på diverse gratis hemsidor, att umgås med mamma så mycket som möjligt, övningsköra och ett enormt kroppskomplex.

Tyvärr är det sistnämnda ingen bra kombination med att vi har Toblerone hemma och ska på en dagskryssning till Åland och då kommer mamma och mormor köpa massa taxfreegodis som kommer ligga hemma... Jag har fått sån sjukt dålig självdisiplin på sista tiden, det suger så hårt! Dags att bli duktig igen!

Men iaf, imorn får jag nästan 6000 i lön och jag hoppas på att kunna köpa med mig en stock snus från taxfreen. Jag får bara inte glömma passet så jag har nått legg med mig. Jag får unna mig den stocken för jag är trött på att talla snus av pappa nu som jag gjort i tre dagar.

Nu ska jag gå och sova för jag måste gå upp 05:00 imornbitti!
Godnatt darlings!

lördag 21 juli 2007

"Vem delar du din framtid med?"

När ska det sluta göra så förbannat ont?

Jag orkar inte låtsas mer nu...

fredag 20 juli 2007

Leila K...

... var en av mina favvisar mellan 1995 och typ 1998 då jag släppte taget och blev som alla andra och lyssnade på Spice Girls och hoppade runt som en fjolla i en jävla sandlåda och trodde på fullaste jävla allvar att jag var en hästjävel. Egentligen så tror jag att jag bara ville leka tjyvjägare under lekarna och mörda som som på fullaste jävla allvar trodde att dom var hästar i en jävla sandlåda, på en jävla skolgård i en jävla snobb byggd kallade Bollstanäs!

Men men, innan den tiden. Innan typ tredje klass. När jag fortfarande byggde lådbilar med min storebror, sprang runt och levde rövare i skogen, lekte krig med killarna i klassen, när jag fortfarande lyssnade på Deep Purple, Rob 'n' Raz och Leila K. Tiden då scoutledaren med rödfärgat hår, som lyssnade på metal och hade piercing i tungan var min stora idol.
Just då, på den tiden. Då mådde jag överlag bra. Det som fick mig att må dåligt var när nått rötägg som inte tålde att bli slagen av en brud i hockey kunde dra mig i håret efter en match. Och när lyckan var att få plinka på gitarren eller när min tränare sa åt dom andra killarna i lagen att dom skulle vara lite mer som mig.

Men vad hände?

När började jag vika mig för normen? Bli en slav under dennes lagar?
Jag venne, men jag fattar inte nu hur jag kunde byta ut galna lekar i skogen och lådbilar mot att hoppa runt i en sandlåda dag ut och dag in, rast ut och rast in och blind tro att jag var en hästjävel!

Tur att jag kommit in på rätt spår igen och fattar att Frida, scoutledaren som var den stora idolen sådär 96-97 nånting, faktiskt är ball och nu har jag också insett att hon är rätt snygg sådär när man tänker tillbaka så skulle jag nog inte banga på att knulla henne hårt. Synd bara att jag hade henne i närheten när jag var 7-8 och inte nu.

Ibland gör man sånna missar i livet!

Men Leila K är fortfarande bra som fan!

onsdag 18 juli 2007

Ett sting av dåligt samvete...

...får jag alltid när någon av mina vänner vill ta en fika eller någonting.

För det första så är jag sjukt dålig på att höra av mig och träffa folk överlag. Jag pallar helt enkelt inte vara hemma så mycket och är därför väldigt mycket av min tid hos familjen Linde. Vilket betyder massa tid med Bella och nästan ingen tid med någon annan.
Det blev inte så av någon anldening eller för att jag tycker om Bella mer än någon annan av mina nära vänner. Det har bara blivit så för att hon bor närmast, för att hon och hennes familj har tagit emot mig med öppna armar och för att de är så sjukt underbara emot mig.

Jag vill ha mer tid för er alla, men hellst av allt så skulle jag villja att alla jag håller närmst om hjärtat från Östertälje till Enköping till Uppsala kände varandra och gillade varandras sällskap. Det skulle vara så mycket lättare at träffa lite fler människor samtidigt än en-två, tre åt gången. Men vad ska man göra? Hur ska jag få tiden att räcka till?

Sen får jag ett ännu större sting av dåligt samvete i hjärtat för att jag ALDRIG har några pengar i plånboken! Så när man väl har planerat in en dag och tid för fika med någon så har jag inte råd och så har jag ju så underbara vänner som erbjuder sig att betala ditten och datten! Och jag kan inte låta er betala hela tiden, jag mår för dåligt för det. För vad ska jag kunna ge i gengäld? Jag kan ju inte lova att jag kan betala nästa gång iom att mina pengar måste först och främst gå till det nödvändigaste varge månad så som tandkräm, ny tandborste, schampoo, balsam coh hårinpackningar, tamponger och allt annat såndär livsnödvandigt som man behöver. Jag vill inte ens tänka på nu i höst när jag måste köpa nya brillz, nya vinterskog som är VARMA och betala körprovet! Jag kommer vara totalpank! Och det stör mig, för man har inte råd med sånnt på ett studiebidrag på 1050 i månaden och om man har tur en lön på 300. Ett par brillz kostar fan typ 4 lax, ett körprov lite dryg 1500 och skor säkert 1000...

Snart är det väll dags att börja gå på gatan för att få det att gå ihop... eller börja jobba på typ Donkis, men då kommer man ju jobba hela helgerna och vem har man tid att träffa då?
När man går i skolan hela dagarna, kommer hem och är astrött för att sen, när det ÄNTLIGEN är helg så måste man jobba, komma hem på kvällarna och vara astrött! Det blir som en ond cirkel och jag vet inte hur jag ska komma ur den onda cirkeln och komma på rätt väg rakt fram igen.

Men nu är klockan 03:11 och fåglarna ahr börjat kvittra och solen är påväg upp så jag ska krypa till kojs för imon ska jag träffa Jojjo vid 11:30 tiden... även om jag inte har några pengar...

Godnatt my darls! <3

torsdag 12 juli 2007

Änglar...

Jag saknar mina änglar så otroligt mycket
Att ni inte finns in huset när man vaknar
När ni retas med mig så jag blir galet sur
När ni kramar om mig och säger att ni älskar mig
Att inte kunna kittla er tills ni kroknar av skratt
Att inte kunna busa med er till mamma får nog och blir förbannad
Att inte kunna spela fotboll med någon
Att inte ha någon att rita med
Att inte känna irritationen när ni ska visa ÄNNU en teckning eller annan skpelse ni i kreativitetens namn pysslat fram

Att inte komma hem till ett släckt tomt hus
och viska till era blonda små söta huvuden när ni sover:
''Godnatt sötnos, jag älskar dig''
Jag vet att ni inte hör
Eller gör ni det?
Vet ni hur mycket ni betyder för mig?
Hur mycket jag älskar er?
Att jag skulle gå genom eld coh vatten för er?
Att jag skulle åka runt halva världen för att bara blåsa på ett sår på ett knä?
Att jag skulle kunna dö för att ni skulle få fortsätta leva?

Jag tror inte ni förstår hur mycket jag älskar er!
Det gjorde inte jag heller förrns jag fick spendera 6 dagar hemma utan er närvaro!

Min syster, min bror, jag vill ha er hemma igen!

NU! SÅDETSÅ!

onsdag 11 juli 2007

Två veckor med mormorn...

... kommer knäcka mig!
Jag blir så jävla irreterad!
FAN JAG ÄR INTE DIN SLAV!
Jag är inte fem år längre!
Jag kan ta hand om mig själv!
Jag kan bestämma själv!
Jag är inte till för attgöra allt ditt lata arsle inte orkar lyfta sig för att göra!

Idag så åkte vi tillbaka till väsby från hennes lägenhet i Märsta. Jag skulle klippa gräset och så, mamma och pappa hade bett mig göra det. Och visst det kan jag ju göra, det är inte jobbigt liksom. Så jag konkade fram gräsklipparen det första jag gjorde när jag kom hem, jag pluggade in mp3'n och klippte gräset och kände mig sådär butch som man gör ibland, sådär riktigt lesbisk som man gör ibland. Tillexempel när man klipper gräsmattan och lyssnar på sådär typisk flatmusik, inte för att jag vet riktigt vad det är för musik men iaf. Jag gladde mig åt tanken att såhär skulle aldrig Josse göra, hon är förmycket tjej för det. Det kändes bra. Jag var ganska nöjd med att klippa gräset, jag tror serriöst jag ska göra det oftare.
Så går jag ner, för att klippa gräsmattan på baksidan. Därnere är mormor och Ulla Britta och plockar vinbär.
Och då, när jag är mitt uppe i arbetslyckan, när det är kul att klippa en förbannad gräsmatta så måste jag springa fram och tillbaka och hämta och fixa saker till mormor, tex, fixa kaffe till henne och Ulla Britta, öppna till uterummet, men först leta nycklar till detdär förbannade uterummet när dom sen inte ens ska sitta där och dricka sitt förbannade kaffe!

Det tog musten ur mig att hon inte ens, när hon visste var nycklarna låg, när hon vet hur kaffemaskinen fungerar kunde hämta domdär jävla nycklarna och öppna detdär jävla uterummet och fixa lite goddamn kaffe till sig och Ulla Britta!

Nej nu är jag less! Redan!

Jag tror jag behöver en cigg och lite ensamhet! Tack!

Två veckor med mormorn...