Änglar...

Jag saknar mina änglar så otroligt mycket
Att ni inte finns in huset när man vaknar
När ni retas med mig så jag blir galet sur
När ni kramar om mig och säger att ni älskar mig
Att inte kunna kittla er tills ni kroknar av skratt
Att inte kunna busa med er till mamma får nog och blir förbannad
Att inte kunna spela fotboll med någon
Att inte ha någon att rita med
Att inte känna irritationen när ni ska visa ÄNNU en teckning eller annan skpelse ni i kreativitetens namn pysslat fram

Att inte komma hem till ett släckt tomt hus
och viska till era blonda små söta huvuden när ni sover:
''Godnatt sötnos, jag älskar dig''
Jag vet att ni inte hör
Eller gör ni det?
Vet ni hur mycket ni betyder för mig?
Hur mycket jag älskar er?
Att jag skulle gå genom eld coh vatten för er?
Att jag skulle åka runt halva världen för att bara blåsa på ett sår på ett knä?
Att jag skulle kunna dö för att ni skulle få fortsätta leva?

Jag tror inte ni förstår hur mycket jag älskar er!
Det gjorde inte jag heller förrns jag fick spendera 6 dagar hemma utan er närvaro!

Min syster, min bror, jag vill ha er hemma igen!

NU! SÅDETSÅ!