Systrar och bröder, kära blogläsare!
Idag när jag vaknade så kände jag för att göra ingenting. Sagt och gjort, jag gick knappt utanför dörren idag.
Jag började min morgon (eller eftermiddag, hur man nu vill se på saken) med lite motionscykling, sen så käkade jag en lång frukost bestående av Kellogs special K och morgontidningen. När flingorna blivit mjuka och slibbiga och tidningen var läst så övergick jag till att tappa upp ett bad, i med lite väldoftande oljor och massa ljus tändes i hela badrummet och där spenderade jag ca 2 timmar till den övriga familjens irritation.
Det badades, fötter filades, masserades och smörjdes in, naglar klipptes och lackades, hårinpackning gjordes och hårbotten masserades och en ansiktsmask lades. Medan ansiktsmasken och hårinpackningen värkade så trippade jag själv runt i tofflor och sidenkimono. Sen var klockan drygt 16:00 och pappsen bad mig att göra iordning köttfärssåsen så den kunde stå och puttra. Sagt och gjort, jag sköljde ur håret, tvättade ansiktet och klädde mig för att gå upp och göra mat. Här avslutas också den kvinliga delen på dagen.
Efter att jag var klar med köttfärssåsen så drog vi ut och övningskörde och jag blev påmind IGEN om hur mycket jag hatar 70 och 90 vägar och min pappas svårkörda bil.
Vi körde i dryga 1½ timme och sen fick det vara bra. Vi drog hem och åt mat.
Sen så kollade jag på Miami Inc och det slutade med att jag satt på diverse internetsidor och dregglade över tatueringar.
Jag har också insett att jag måste börja träna snart för att kunna pumpa upp musklerna lite, antingen får det bli friskis eller Sport och fitness.
Jag tror att det blir det sistnämda, lite dyrare kort för 3 månader men mer olika aktiviteter förutom gym. Plus att jag har bestämt mig för att börja sola lite solarium så man slipper bli sådär äckligt blek nu under vinterhalvåret!
Imorn ska vi klättra och jag borde nog sova nu, så
systrar och bröder, kära blogläsare
Med kärlek!
Godnatt!
söndag 30 september 2007
måndag 24 september 2007
24 september
Systrar och bröder, kära blogläsare!
Jag ska nu försöka förklara detdär med min dragning till kyrkan och det som händer i stiftet och hur jag faktiskt kan koppla bort allt annat och strunta i allt som komma skall när jag ska ut till Graningen Stiftsgård en helg.
Helgen började med att jag stressade som fan, åkte hemifrån en timme innan jag egentligen skulle vara där och resan tar dryga 2 timmar från väsby.
Jag svettades ömsom frös av stress på bussen från Slussen och den dryga kilometerllånga promenaden från bussen till gården är inte att tala om, jag hade en ''såndär dag'' när jag kom fram.
Men såfort jag gick in på den lilla avtagsvägen och upp för backen förbi Stallet för att snart se både Boo och Kihl stugan så fylldes jag med ett lugn som inte kan beskrivas. Mina lungor fylldes med luft och jag kunde andas. In och ut, lungor fylda med luft och all stress försvann.
Fredagskvällen började med en liten föreläsning om trons utveckling i livet för att sedan fortsätta med mässa nere i kapellet. Vad som händer inom detta kapell stannar där. Men det som verkligen händer går inte heller att beskiva. Det man upplever inuti sigsjälv under de få stunder man är där och har mässa eller andakt under en helg är så otroligt kraftgivande och mysiga så alla ord är en underdrift.
Samtidigt som det inte går att vara på Graninge och i kapellet utan att börja gråta. Men det kommer vi till under lördagen.
Sen så avslutades kvällen med lekar och småsnatter med min rumskompis Johanna.
Lördagen började med en underbar frukost i stora matsalen med utsikt över vattnet. Kära vänner, jag hatar frukostar, det är äckligt och oftast så mår jag illa efter att ha ätit innan 11:15 men icke på Graninge! Där finns det fil, olika sorters flingor, müsli, massa frön att ha på filen och flingorna, russin, torkade aprikoser, frukt, kaffe, juice (vars standard dock har försämrats med åren men iaf) massa olika bröd, skinka, ost och grönsaker, ägg och gröt.
En perfekt frukost helt enkelt!
Sen var det jobb, jobb, jobb hela dagen fram till efter middagen. Så var det lite chilltid och andakt.
Och jag säger bara det, systrar och bröder, kära blogläsare. Ni som tror att killar i tonåren inte gråter har fel. Lördagskvällar på Graninge, när man kommit in i stämningen, ner i djup bön eller meditation med ett ljus i handen i ett eget hörn av kapellt slutar oftast i gråt. Man gråter för all stress, man gråter för de man älskar, man ber för de man älskar och man ber för de man hatar, man ber för framtiden och för kärleken och det slutar med tåriga ögon och snorig näsa.
Men man mår så otroligt bra när man sen går ut i den kalla kvällsluften och kan andas in, fylla lungorna med energi och bara vara. Det går inte att beskriva.
Sedan åt vi ännu mer och hade oplanerat häng i allrummet som slutade i vidriga historier av Kim och lite elefanter.
Sen var et något som hände. Telefonen ringde. Det var personen som jag saknade mest just då, hon som jag vill ska få uppleva det jag nu försöker beskriva, min andra hälft, min bättre hälft och jag insåg hur förbannat mycket jag saknade henne.
Jag skulle kunna dela dendär obekväma 80' sängen för alltid om det var för att jag fick dela en med henne.
Då ville jag bara hem! Hem hem hem, hem till hennes doft, hem till hennes närhet, hem till henne!
Men jag insåg senare att jag troligen hade behövt gå iaf till slussen och att jag hade waistat massa pengar för församlingen helt i onödan om jag drog. Så jag släckte lampan och sov ist.
Söndagen bestod av den prefekta fruckosten igen, packning, städning, avslutande om trons utvecklig och utdelning av diplom.
Och när vi stod på busshållsplatsen och väntade på bussen så kom det tillbaka till mig, stressen om allt som måste göras som jag glömt i ungefär två dygn och jag var inne i samma cirkel igen och jag vill nu bara tillbaka till lugnet!
Systrar och bröder, kära blogläsare.
Jag hoppas att ni hittat er plats för återhämtning och andning, jag har hittat min.
Med kärlek!
Godnatt!
Jag ska nu försöka förklara detdär med min dragning till kyrkan och det som händer i stiftet och hur jag faktiskt kan koppla bort allt annat och strunta i allt som komma skall när jag ska ut till Graningen Stiftsgård en helg.
Helgen började med att jag stressade som fan, åkte hemifrån en timme innan jag egentligen skulle vara där och resan tar dryga 2 timmar från väsby.
Jag svettades ömsom frös av stress på bussen från Slussen och den dryga kilometerllånga promenaden från bussen till gården är inte att tala om, jag hade en ''såndär dag'' när jag kom fram.
Men såfort jag gick in på den lilla avtagsvägen och upp för backen förbi Stallet för att snart se både Boo och Kihl stugan så fylldes jag med ett lugn som inte kan beskrivas. Mina lungor fylldes med luft och jag kunde andas. In och ut, lungor fylda med luft och all stress försvann.
Fredagskvällen började med en liten föreläsning om trons utveckling i livet för att sedan fortsätta med mässa nere i kapellet. Vad som händer inom detta kapell stannar där. Men det som verkligen händer går inte heller att beskiva. Det man upplever inuti sigsjälv under de få stunder man är där och har mässa eller andakt under en helg är så otroligt kraftgivande och mysiga så alla ord är en underdrift.
Samtidigt som det inte går att vara på Graninge och i kapellet utan att börja gråta. Men det kommer vi till under lördagen.
Sen så avslutades kvällen med lekar och småsnatter med min rumskompis Johanna.
Lördagen började med en underbar frukost i stora matsalen med utsikt över vattnet. Kära vänner, jag hatar frukostar, det är äckligt och oftast så mår jag illa efter att ha ätit innan 11:15 men icke på Graninge! Där finns det fil, olika sorters flingor, müsli, massa frön att ha på filen och flingorna, russin, torkade aprikoser, frukt, kaffe, juice (vars standard dock har försämrats med åren men iaf) massa olika bröd, skinka, ost och grönsaker, ägg och gröt.
En perfekt frukost helt enkelt!
Sen var det jobb, jobb, jobb hela dagen fram till efter middagen. Så var det lite chilltid och andakt.
Och jag säger bara det, systrar och bröder, kära blogläsare. Ni som tror att killar i tonåren inte gråter har fel. Lördagskvällar på Graninge, när man kommit in i stämningen, ner i djup bön eller meditation med ett ljus i handen i ett eget hörn av kapellt slutar oftast i gråt. Man gråter för all stress, man gråter för de man älskar, man ber för de man älskar och man ber för de man hatar, man ber för framtiden och för kärleken och det slutar med tåriga ögon och snorig näsa.
Men man mår så otroligt bra när man sen går ut i den kalla kvällsluften och kan andas in, fylla lungorna med energi och bara vara. Det går inte att beskriva.
Sedan åt vi ännu mer och hade oplanerat häng i allrummet som slutade i vidriga historier av Kim och lite elefanter.
Sen var et något som hände. Telefonen ringde. Det var personen som jag saknade mest just då, hon som jag vill ska få uppleva det jag nu försöker beskriva, min andra hälft, min bättre hälft och jag insåg hur förbannat mycket jag saknade henne.
Jag skulle kunna dela dendär obekväma 80' sängen för alltid om det var för att jag fick dela en med henne.
Då ville jag bara hem! Hem hem hem, hem till hennes doft, hem till hennes närhet, hem till henne!
Men jag insåg senare att jag troligen hade behövt gå iaf till slussen och att jag hade waistat massa pengar för församlingen helt i onödan om jag drog. Så jag släckte lampan och sov ist.
Söndagen bestod av den prefekta fruckosten igen, packning, städning, avslutande om trons utvecklig och utdelning av diplom.
Och när vi stod på busshållsplatsen och väntade på bussen så kom det tillbaka till mig, stressen om allt som måste göras som jag glömt i ungefär två dygn och jag var inne i samma cirkel igen och jag vill nu bara tillbaka till lugnet!
Systrar och bröder, kära blogläsare.
Jag hoppas att ni hittat er plats för återhämtning och andning, jag har hittat min.
Med kärlek!
Godnatt!
fredag 21 september 2007
21 september
Systerar och bröder, kära blogläsare!
Nu medan jag har känslan kvar i kroppen så ska jag försöka att beskriva den bästa kvällen på mycket mycket länge.
Jag och min käre Mr. Ohana tog oss ända vägen bort till Telefonplan. Vi hade ingen aning om vart vi skulle och jag hade glömt att kolla addressen när jag kollade på kartan vart stället vi skulle till låg.
Så en väldigt taggad och peppad Jessica och en lite trött och inte lika peppad Ohana börjar gå runt på Telefonplan, runt konstfack osv osv.
Efter en tids virrande så ringer jag Bella i förhoppning om att hon sitter vid en dator och kan kolla upp adressen. Sagt och gjort, vi får addressen och inser att vi står utanför stället precis xD haha
Jag öppnar dörren och hör CK upp för en trappa och får panik för jag tror att jag missat något så jag kubbar upp för trappan och in i rummet för att en halv sekund senare inse att han bara soundcheckar. Vi går in och jag får syn på det lilla knyttet av energi och är nästan påväg att gå in i honom, han påväg någonstanns och jag korsar hans färdväg. Jag kunde knabbt andas, än mindre titta på honom. För där står han, livs levande mitt framför mig och är som alla säger så jävla mycket sötare i verkligen än på bilder!
Vi sätter och oss ner och han fortsätter att soundchecka. Och Hejdu vilken kille! Han gör inte bara den bästa musiken med de mest välvalda texterna utan han har stil och humor också! <3 Som jag satt och småfnissade där!
"Vilken kille! Men jag trodde att han skulle va längre!"- Herr Glans
Så där sitter vi, jag spanar in hans flickvän, som förövrigt kanske heter Malin fick jag veta av en mycket osäker källa.
Och vi sitter
Jag taggar
Och vi sitter
Jag taggar
Och vi sitter
Helt plötsligt så kommer en brud som heter Elin fram och presenterar sig och börjar snacka. Trevlig brud, men nej. Iaf, hon ska till baren och vem står där om inte CK så jag hänger på som en annan svans. Vilket resulterar i ett handskak, en presentation och lite småsnack med mannen av alla män! =D <3 Plusen var uppe i 120 och jag kunde knabbt sluta skaka!
Jag har pratat med honom och det var så galet mycket lättare och kändes mycket mer naturligt än att prata med andra random människor som man aldrig snackat om.
Alltså CK=Humor! <3
Kortisskämt in my <3!
Efter ungefär två timmars sittande så börjar det hända grejer, en brud som kallar sig Otur går upp på scen och river av lite låtar. Inte det bästa jag hört men ändå inte det sämsta. Lite mittemellan.
Det blir en liten mellanpaus.
Och upp på scenen ställer sig ett energiknytte på 174 cm (information från tidigare konversationer) med snygga jeans, snygga skor, snygg addidasjacka och anonyma svarta kallingar och river av lite låtar! FYFAN!!! =D Jag dööööör! Helvete, det går inte att beskriva! Det måste upplevas live för att man ska inse vilken jävla charm killen har! Jäklar!
Jag ville bara gå upp på scenen och krama honom!
SÅÅÅ söt är han! omg omg omg! Jag får nästan panik av att bara tänka på det!
Killen är helt galen, sa jag att han är ett energiknytte? Han kan inte stå still på scenen! Hoppar runt som en annan vädurskanin hit och dit och fram och tillbaka! =D Helt totalt underbar!
När han har rivit av sina låtar och jag är mer än nöjd och Ohana mer än trött som säger vi vänligt hejdå till Elin och beger oss ut.
Utanför står han igen! Ohana börjar prata med honom och är sådär chill som man ska vara vilket innebar att jag också blev sådär chill. Vi pratade om lite allt möjligt, från att han har snygga jeans till att han inte minns komentaren om min kroppslukt till Bella och Matilda på Arvika!
Sen börjar jag och min Mr att gå mot tunnelbanan för att åka hem.
Det känns som om jag inte kommer kunna sova! Jag är helt uppe i varv!
Men systrar och bröder, kära blogläsare
med Kärlek!
Godnatt
Nu medan jag har känslan kvar i kroppen så ska jag försöka att beskriva den bästa kvällen på mycket mycket länge.
Jag och min käre Mr. Ohana tog oss ända vägen bort till Telefonplan. Vi hade ingen aning om vart vi skulle och jag hade glömt att kolla addressen när jag kollade på kartan vart stället vi skulle till låg.
Så en väldigt taggad och peppad Jessica och en lite trött och inte lika peppad Ohana börjar gå runt på Telefonplan, runt konstfack osv osv.
Efter en tids virrande så ringer jag Bella i förhoppning om att hon sitter vid en dator och kan kolla upp adressen. Sagt och gjort, vi får addressen och inser att vi står utanför stället precis xD haha
Jag öppnar dörren och hör CK upp för en trappa och får panik för jag tror att jag missat något så jag kubbar upp för trappan och in i rummet för att en halv sekund senare inse att han bara soundcheckar. Vi går in och jag får syn på det lilla knyttet av energi och är nästan påväg att gå in i honom, han påväg någonstanns och jag korsar hans färdväg. Jag kunde knabbt andas, än mindre titta på honom. För där står han, livs levande mitt framför mig och är som alla säger så jävla mycket sötare i verkligen än på bilder!
Vi sätter och oss ner och han fortsätter att soundchecka. Och Hejdu vilken kille! Han gör inte bara den bästa musiken med de mest välvalda texterna utan han har stil och humor också! <3 Som jag satt och småfnissade där!
"Vilken kille! Men jag trodde att han skulle va längre!"- Herr Glans
Så där sitter vi, jag spanar in hans flickvän, som förövrigt kanske heter Malin fick jag veta av en mycket osäker källa.
Och vi sitter
Jag taggar
Och vi sitter
Jag taggar
Och vi sitter
Helt plötsligt så kommer en brud som heter Elin fram och presenterar sig och börjar snacka. Trevlig brud, men nej. Iaf, hon ska till baren och vem står där om inte CK så jag hänger på som en annan svans. Vilket resulterar i ett handskak, en presentation och lite småsnack med mannen av alla män! =D <3 Plusen var uppe i 120 och jag kunde knabbt sluta skaka!
Jag har pratat med honom och det var så galet mycket lättare och kändes mycket mer naturligt än att prata med andra random människor som man aldrig snackat om.
Alltså CK=Humor! <3
Kortisskämt in my <3!
Efter ungefär två timmars sittande så börjar det hända grejer, en brud som kallar sig Otur går upp på scen och river av lite låtar. Inte det bästa jag hört men ändå inte det sämsta. Lite mittemellan.
Det blir en liten mellanpaus.
Och upp på scenen ställer sig ett energiknytte på 174 cm (information från tidigare konversationer) med snygga jeans, snygga skor, snygg addidasjacka och anonyma svarta kallingar och river av lite låtar! FYFAN!!! =D Jag dööööör! Helvete, det går inte att beskriva! Det måste upplevas live för att man ska inse vilken jävla charm killen har! Jäklar!
Jag ville bara gå upp på scenen och krama honom!
SÅÅÅ söt är han! omg omg omg! Jag får nästan panik av att bara tänka på det!
Killen är helt galen, sa jag att han är ett energiknytte? Han kan inte stå still på scenen! Hoppar runt som en annan vädurskanin hit och dit och fram och tillbaka! =D Helt totalt underbar!
När han har rivit av sina låtar och jag är mer än nöjd och Ohana mer än trött som säger vi vänligt hejdå till Elin och beger oss ut.
Utanför står han igen! Ohana börjar prata med honom och är sådär chill som man ska vara vilket innebar att jag också blev sådär chill. Vi pratade om lite allt möjligt, från att han har snygga jeans till att han inte minns komentaren om min kroppslukt till Bella och Matilda på Arvika!
Sen börjar jag och min Mr att gå mot tunnelbanan för att åka hem.
Det känns som om jag inte kommer kunna sova! Jag är helt uppe i varv!
Men systrar och bröder, kära blogläsare
med Kärlek!
Godnatt
måndag 17 september 2007
Dagen idag...
...har jag varit ledig iom att vi var på hajk i helgen så jag har kurerat min förkylning och feber framför tv'n med diverse oviktiga program. Bella var här på lunchdejt och det var myspys! <3
Men mest av allt har jag använt tiden till att tänka och fundera. Pusselbitarna har hamnat på plats och jag har börjat inse vissa saker som jag inte gillar med mig själv. Så nu är det inte bara förändringar till min fysiska skepnad som gäller utan även med min psykiska och jag hoppas bara att det inte är försent. Kanske så är det, det och då får jag bita i det sura äpplet.
Snart ska jag läsa och gå och sova och hoppas på att jag inte har feber imorn så jag kan hoppla iväg till skolan.
Men mest av allt har jag använt tiden till att tänka och fundera. Pusselbitarna har hamnat på plats och jag har börjat inse vissa saker som jag inte gillar med mig själv. Så nu är det inte bara förändringar till min fysiska skepnad som gäller utan även med min psykiska och jag hoppas bara att det inte är försent. Kanske så är det, det och då får jag bita i det sura äpplet.
Snart ska jag läsa och gå och sova och hoppas på att jag inte har feber imorn så jag kan hoppla iväg till skolan.
måndag 10 september 2007
3B <3
Mz.Morgana säger:
Har inte på mig dom nu dock. Bara på.. special occasions
Mr. J säger:
Jag har svarta på mig nu
Mz.Morgana säger:
oj oj ojjjj
vanilla säger:
jag har också svarta
Karolina - Är sjyyyyyk säger:
jag har röda på mej, det är lite sexy också
Mr. J säger:
Dom är aseta!
vanilla säger:
med blommor
Mz.Morgana säger:
XD!
Mr. J säger:
Mina har speeets!
Karolina - Är sjyyyyyk säger:
mina har pingviner
Masskonversationer om trosor in my <3!
Jag vill INTE ta studenten!
Har inte på mig dom nu dock. Bara på.. special occasions
Mr. J säger:
Jag har svarta på mig nu
Mz.Morgana säger:
oj oj ojjjj
vanilla säger:
jag har också svarta
Karolina - Är sjyyyyyk säger:
jag har röda på mej, det är lite sexy också
Mr. J säger:
Dom är aseta!
vanilla säger:
med blommor
Mz.Morgana säger:
XD!
Mr. J säger:
Mina har speeets!
Karolina - Är sjyyyyyk säger:
mina har pingviner
Masskonversationer om trosor in my <3!
Jag vill INTE ta studenten!
söndag 9 september 2007
A hard working dyke
Jag har ännu inte damsugit mitt rum...
Men, idag så pallrade jag mig, trött och jävlig och efter 4 timmars sömn upp ur sängen klockan 09:00, satte mig coh käkade frulle med syster och hennes två fnissiga polare som har sovit här inatt. Gick ner och sölade på mig kläder osv och vid 10 så drog jag och pappa till ICA MAXI <3, jag körde det gick över förväntan och nu går det mesta på automatik.
Vi bytte Jacobs radiostyrda bil och köpte batterier coh sen så körde jag hem. Det gick bra förutom vid ett rödljus där jag lyckades få motorstopp två ggr föratt pappas bil är så JÄVLA svårkörd. Det är något han själv säger och ingenting som jag bara skyller på. Sen flöt allt på och jag har kommit ram till att jag HATAR att köra under 90 km i timmen... Det går så jävla långsamt! Fyfan! 30 vägar kan ta sig någonstanns!
Vi kommer hem helskinnade, pappa är inte ett dugg orolig för min uppkörning... Det är dock jag, men wtf det får bära eller brista helt enkelt och jag har av mamma och pappa fått mitt första köruppdrag som kommer vara (om jag får körkortet) tre dagar efter uppkörningen då de vill ha sjuts till Eskilstuna.
Sen så la jag mig coh kollade på lite Idolrepriser. Jag var ju så nedrans jävla duktig och missade ALLA Top Modelrepriserna igår... ='<
Sen så målade jag trappen/hallen, det blir fint men det måste målas iaf 1-2 ggr till för att bli riktigt snyggt. Så nu har jag målarfärg över hela mig...
Det luktar korvstroganoff från köket vilket gör mig sjukt opepp på middag...
So long
Men, idag så pallrade jag mig, trött och jävlig och efter 4 timmars sömn upp ur sängen klockan 09:00, satte mig coh käkade frulle med syster och hennes två fnissiga polare som har sovit här inatt. Gick ner och sölade på mig kläder osv och vid 10 så drog jag och pappa till ICA MAXI <3, jag körde det gick över förväntan och nu går det mesta på automatik.
Vi bytte Jacobs radiostyrda bil och köpte batterier coh sen så körde jag hem. Det gick bra förutom vid ett rödljus där jag lyckades få motorstopp två ggr föratt pappas bil är så JÄVLA svårkörd. Det är något han själv säger och ingenting som jag bara skyller på. Sen flöt allt på och jag har kommit ram till att jag HATAR att köra under 90 km i timmen... Det går så jävla långsamt! Fyfan! 30 vägar kan ta sig någonstanns!
Vi kommer hem helskinnade, pappa är inte ett dugg orolig för min uppkörning... Det är dock jag, men wtf det får bära eller brista helt enkelt och jag har av mamma och pappa fått mitt första köruppdrag som kommer vara (om jag får körkortet) tre dagar efter uppkörningen då de vill ha sjuts till Eskilstuna.
Sen så la jag mig coh kollade på lite Idolrepriser. Jag var ju så nedrans jävla duktig och missade ALLA Top Modelrepriserna igår... ='<
Sen så målade jag trappen/hallen, det blir fint men det måste målas iaf 1-2 ggr till för att bli riktigt snyggt. Så nu har jag målarfärg över hela mig...
Det luktar korvstroganoff från köket vilket gör mig sjukt opepp på middag...
So long
lördag 8 september 2007
Time heals everything, but I'm still waiting....
''***säger: Hur har du lyckats glömma allt du varit med om? Jag måste få några bra råd i hur man går vidare
*** säger:
kan jag få ett svar av dig? snälla
Mr. J säger:
Grejen är den att jag har inga knep. Själv har jag inte glömt någonting. Det florerar i mitt eget huvud 24/7 och jag har inte sovit en hel natt på 2½ år. Det ända jag gör är att hålla mig sysselsatt och att jag försöker tänka på annat och hoppas på att snart så får jag sova en hel natt utan mardrömmar och att vakna av att man gråter så kudden är blöt,
att jag ska kunna åka buss och tåg utan att vara rädd, att jag ska kunna åka in till stan utan att vara rädd och att jag ska kunna låta någon komma mig nära igen utan att vara rädd.''
Vadfan tror du att jag är? Nån specialist i hur man kommer över traumatiska händelser som man fått uppleva?
Ska jag vara ärlig så har jag inte ens nån lust att hjälpa dig ett skvatt. Jag känner ingen som hellst empati för vad du har fått gå igenom iom att du är anmäld och dömd för det som jag blev utsatt för för 2½ år sen. Vi är alltså på två helt skilda sidor av två olika fall med samma brottsrubricering.
Sluta att riva upp såren, sluta påminn mig och sluta tro att jag kan hjälpa dig. För det kan jag tamigfan inte för jag blir äcklad såfort du nämner det!
Jag har fullt upp med att plåstra om mig själv dag ut och dag in.
*** säger:
kan jag få ett svar av dig? snälla
Mr. J säger:
Grejen är den att jag har inga knep. Själv har jag inte glömt någonting. Det florerar i mitt eget huvud 24/7 och jag har inte sovit en hel natt på 2½ år. Det ända jag gör är att hålla mig sysselsatt och att jag försöker tänka på annat och hoppas på att snart så får jag sova en hel natt utan mardrömmar och att vakna av att man gråter så kudden är blöt,
att jag ska kunna åka buss och tåg utan att vara rädd, att jag ska kunna åka in till stan utan att vara rädd och att jag ska kunna låta någon komma mig nära igen utan att vara rädd.''
Vadfan tror du att jag är? Nån specialist i hur man kommer över traumatiska händelser som man fått uppleva?
Ska jag vara ärlig så har jag inte ens nån lust att hjälpa dig ett skvatt. Jag känner ingen som hellst empati för vad du har fått gå igenom iom att du är anmäld och dömd för det som jag blev utsatt för för 2½ år sen. Vi är alltså på två helt skilda sidor av två olika fall med samma brottsrubricering.
Sluta att riva upp såren, sluta påminn mig och sluta tro att jag kan hjälpa dig. För det kan jag tamigfan inte för jag blir äcklad såfort du nämner det!
Jag har fullt upp med att plåstra om mig själv dag ut och dag in.
tisdag 4 september 2007
Hur länge...
...kan en människa hålla skenet uppe?
Jag känner att snart så orkar jag inte själv längre. Idag var den sämsta dagen på mycket mycket länge. Jag har ont i hela kroppen, jag är snuvig, jag är hostig och att ens tänka på att le känns jobbigt. Att ens le är så jävla jobbigt så man bara orkar några sekunder, sen är man slutkörd. Totalt slut. Då orkar man inte mer.
Men allt känns så jävla meningslöst tråkigt!
Vad går egentligen livet ut på när man ändå ska dö i slutändan? Vad spelar det då för jävla roll om man är jättekänd och tjänar massa pengar eller om man bor i en svart sopsäck vid slussen?
Vad spelar det då för roll om man dör när man är 80 eller om man är 18?
Varför ska man avla fram en jävla massa barn? Vad får man ut av det? I slutändan så spelar det ingen jävla roll!
Ingenting spelar någon jävla roll när det väl kommer till slutet?
Att jag själv försöker stå ut med att jag inte sovit ordentligt en hel natt på 2½ år och inte kan åka komunalt utan att vara rädd. Vad spelar det för jävla roll om jag lever med den smärtan och den rädslan?
När det väl kommer till dagen då jag dör så spelar det ingen jävla roll alls. Vilket betyder att jag lika gärna kan skjuta mig i huvudet nu.
För vad spelar det för roll om jag fortsätter att låta migsjälv plågas?
Jag känner att snart så orkar jag inte själv längre. Idag var den sämsta dagen på mycket mycket länge. Jag har ont i hela kroppen, jag är snuvig, jag är hostig och att ens tänka på att le känns jobbigt. Att ens le är så jävla jobbigt så man bara orkar några sekunder, sen är man slutkörd. Totalt slut. Då orkar man inte mer.
Men allt känns så jävla meningslöst tråkigt!
Vad går egentligen livet ut på när man ändå ska dö i slutändan? Vad spelar det då för jävla roll om man är jättekänd och tjänar massa pengar eller om man bor i en svart sopsäck vid slussen?
Vad spelar det då för roll om man dör när man är 80 eller om man är 18?
Varför ska man avla fram en jävla massa barn? Vad får man ut av det? I slutändan så spelar det ingen jävla roll!
Ingenting spelar någon jävla roll när det väl kommer till slutet?
Att jag själv försöker stå ut med att jag inte sovit ordentligt en hel natt på 2½ år och inte kan åka komunalt utan att vara rädd. Vad spelar det för jävla roll om jag lever med den smärtan och den rädslan?
När det väl kommer till dagen då jag dör så spelar det ingen jävla roll alls. Vilket betyder att jag lika gärna kan skjuta mig i huvudet nu.
För vad spelar det för roll om jag fortsätter att låta migsjälv plågas?
måndag 3 september 2007
G.I Jane
Var i skolan och hade ungeäfr 1 timmes lektion, gick till centan med Biff, Emma och Virran.
Åkte hem till Biff
Körde guitarhero och kollade på filmen G.I Jane
Jag och Biff inser att SÅ vill vi seut!
Dregglar lite mer på den heta bruden!
Ska åka hem, Biff är trött
Kommer på, påväg till burren att mitt busskort inte gäller efter 19
Svär en jävla massa för mig själv och börjar gå hem från Hasselgatan
Kommer hem
Mamma och pappa sover
Tröstäter två köttbitar och en frukt
Så nu känns det lite bättre... Men bara liiiite.
Godnatt!
Åkte hem till Biff
Körde guitarhero och kollade på filmen G.I Jane
Jag och Biff inser att SÅ vill vi seut!
Dregglar lite mer på den heta bruden!
Ska åka hem, Biff är trött
Kommer på, påväg till burren att mitt busskort inte gäller efter 19
Svär en jävla massa för mig själv och börjar gå hem från Hasselgatan
Kommer hem
Mamma och pappa sover
Tröstäter två köttbitar och en frukt
Så nu känns det lite bättre... Men bara liiiite.
Godnatt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
