...kan en människa hålla skenet uppe?
Jag känner att snart så orkar jag inte själv längre. Idag var den sämsta dagen på mycket mycket länge. Jag har ont i hela kroppen, jag är snuvig, jag är hostig och att ens tänka på att le känns jobbigt. Att ens le är så jävla jobbigt så man bara orkar några sekunder, sen är man slutkörd. Totalt slut. Då orkar man inte mer.
Men allt känns så jävla meningslöst tråkigt!
Vad går egentligen livet ut på när man ändå ska dö i slutändan? Vad spelar det då för jävla roll om man är jättekänd och tjänar massa pengar eller om man bor i en svart sopsäck vid slussen?
Vad spelar det då för roll om man dör när man är 80 eller om man är 18?
Varför ska man avla fram en jävla massa barn? Vad får man ut av det? I slutändan så spelar det ingen jävla roll!
Ingenting spelar någon jävla roll när det väl kommer till slutet?
Att jag själv försöker stå ut med att jag inte sovit ordentligt en hel natt på 2½ år och inte kan åka komunalt utan att vara rädd. Vad spelar det för jävla roll om jag lever med den smärtan och den rädslan?
När det väl kommer till dagen då jag dör så spelar det ingen jävla roll alls. Vilket betyder att jag lika gärna kan skjuta mig i huvudet nu.
För vad spelar det för roll om jag fortsätter att låta migsjälv plågas?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ring mig istälet för att tänka sådär. Det är roligare. Tro mig. Livet går ut på att njuta av de situationer man hamnar i. Vilket betyder att allting spelar roll för stunden. Den dagen du vill ha barn så känner du ju det och DÅ spelar det roll. Just nu vill du inte ha barn och då spelar det mindre roll. Likadant med allt annat.
Du betyder massor för mig. Det hoppas jag du vet. (Trots att jag har som mål att gasa ihjäl dig och Kim och smitta er med killbaciller ;-) ) Puss
Skicka en kommentar