17 Februari

Jag är så nära hela tiden. Så otroligt nära att jag måste smyga på tå för att inte få mig själv i obalans.

Dagen idag har varit allt annat än effektiv. Jag har suttit och slösurfat, legat på sofflocket och tittat på Ronja Rövardotter, slösurfat lite till när jag egentligen behövde skriva på talet tills imorn. Men jag tror att det får bli som alltid, jag går dit och kör på känn och hoppas på det bästa. Jag orkar inte med dendär kursen längre, den är tråkig, ger mig ingenting och egentligen så vill jag inte åka dit överhuvudtaget imorgon. Men jag måste, jag vet att jag måste. För det första så får jag inte få ett ig, inte för att jag inte skulle kunna plugga upp det på komvux sen utan för att jag inte får ge mina föräldrar det slaget i magen att jag inte ansträngt mig alls och därför fått ett ig i en kurs. Jag kan inte, hur lite jag än orkar, så kan jag inte. Jag kan inte skämma ut dem så, sen på min studentdag, när mormor och Ulla-Britta vill se på betygen så får det inte vara ett enda ig där. Det får helt enkelt inte.
För det andra så får jag inte stanna hemma, stannar jag hemma så kommer det innebära att jag blir uttråkad, att jag inte har någonting att göra. Och har jag ingenting att göra så lyssnar jag på min kropp för mycket vilket också kommer innebära att jag kommer tillfredställa kroppens behov, hur mycket huvudet säger ifrån och det får jag inte heller.
F å r i n t e!

Dessutom så skulle jag vilja skriva ett brev till skithuvudet nummer 1. Dels för att han tar upp för mycket av min tanketid just nu och dels för att jag är så förbannat jävla arg på honom, men det ända jag har kommit på att skriva är:

"Trotts att du kan äta min skit så saknar jag dig"

För så är det, han kan äta min skit. Knappt det är han värd, men jag saknar honom likt förbannat.

För tillfället så har jag slopat glasögonen, jag vill inte se världen, då är det bättre att se den lite luddig.
För tillfället nummer 2, så har jag insett att Mozart också är ett geni att beundra. Han och Vivaldi ligger i topp på min lista av genier. Ingenting går egentligen upp emot en riktigt underbar sonat.

Med kärlek
hej på en stund