22 Februari

Nu är död bara förnamnet. Jag skakar av trötthet.

Igår så jobbade jag från 16:00 till stägning 23:30, typ. Idag gick jag upp, åkte till skolan (dock en halvtimme försent. Men i och meed att jag kom hem typ 01:30 igår natt så ville jag egentligen sova bort hela dagen idag. Istället, åkte jag till skolan, som sagt och innan dess så ringde jag till jobbet och sa att jag kommer in och jobbar idag igen, allt för att faktiskt inte vara hemma. Det suger, jag saknar min mamma... =(
Men iaf, åker från skolan, direkt till jobbet och jobbar från 14:00-21:00. Då kan det ju nämnast att vi hade gaaalnaste ruschen mellan typ 16-17:00 fram tills typ 19:30 och sålde på den tiden för 12 000, helt galet, flera av mina arbetskamrater var nära bristningsgränsen och i den sista halvtimmen av rusch som inte ville ta slut så var det några som var påväg att börja gråta och några som nästan skrek av ilska när något blev fel.
Jag klarade mig dock från att svimma, (som jag faktiskt trodde helt ärligt att jag skulle göra där ett tag, svarta fläckar i synfältet, YI-HA) jag klarade mig också från näragråtattacker och ilska. Jag mådde ganska bra helt enkelt av dendär stressen och jag klarar mer stress än så.

MEN, nu är jag trööött!

Min rygg gör ont och likaså mina arma stackars fötter.
Men nu ska jag hoppa in i duschen iaf, fritösolja coh svett är ingen fin blandning i kroppsodörer kan jag lova.

Med kärlek!

Hej på en stund