Det känns som om det var riktat rätt hitåt, men jag vet inte, det känns bara så. Troligtvis är det kanske det också...
Det bränner i alla fall som en enda majbrasa i själen, att veta att du gjort det. Ditt val, din möjlighet.
Å ena sidan så vill jag säga tack, och den sidan väger lite tyngre. Å andra sidan så vill jag säga, vadfan tog du inte chansen för? Kärlek är kärlek, den starkaste av alla känslor, släng inte bort den! Skit i hurfan jag känner, jag överlever och jag vill bara att du ska vara lycklig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar