Tankar på pendeln från Östertälje

Kärleken är ett konstingt ting
antingen är den vit.
Vit som det vitaste vita och så ren och så självklar
Den är det vackraste och underbaraste som finns
När man är så lycklig så man inte behöver varken
nikotin eller alkohol för att dränga det mörker
Som kan kretsa kring en människa
Man behöver inte ge sin kropp medel för fejkad lycka
och alla som någon gång har upplevt äkta och riktig lycka, ofejkad lycka
Vet hur underbart det är och att inga berusningsmedel i världen kan mäta sig med
Lyckan!
Den ultimata drogen!

Eller så är kärleken svart
Svart och smärtsam
När man är ensam om sin kärlek
Det är bara egentligen hemskt.
Nästan alla av oss vet hur svart kärlek smakar
Smaka på ordet i munnen: Svart kärlek
det ger nästan en bitter, äcklig eftersmak
Alla av oss vet hur svart kärlek smakar,
hur det hånar, hur hemskt det kan vara
Hur man lätt känner sig trampad på
Spottad på
Utan att någon egentligen har trampat på en
eller spottat på en
Så känner man så mycket lättare så
Iom att när man älskar någon sådär riktigt högt
Högre än solen, så lättar man på garden och sänker skölden och minsta vink känns som en käftsmäll.

Sen finns det många olika nyanser av grå kärlek,
den ljust ljust ljust grå kärleken
Som man kan känna inför sina bästa vänner
Man älskar dem så högt, men ändå inte som mellan en kvinna och man, man och man eller kvinna och kvinna
Men man älskar någon högt, därav liiite grått i den
Sen den mellangrå, som inte kan göra så värst ont men som helelr inte ger så mycket överhuvud taget. Nästan som okärlek, bara att tycka om.
Eller som den grå nyans som jag inte kan beskriva, men när man står och väger
man vet inte om det är bara vänskap eller om det ligger någonting djupare
Man väger olika saker emot varandra men får ändå inte fram nått svar

Det var lite tankar om kärlek...

Nu ska jag föröska hitta nån bok att läsa... det kommer bli svårt...

Godnatt!