10 Januari

Överaskningar är alltid något speciellt. Det är trevligt med något som man inte förväntat sig av vardagen att ske.

Hanna, som vet hur nyfiken person jag är, sa för ett antal veckor sedan att hon har en överaskning till mig och höll mig på sträckbänken tills ikväll.
En liten fil på 467 Kb skickas över via msn, ljudfil och jag blev bara mer och mer nyfiken. Det tog bara några sekunder för den att skickas över och jag drog på mig lurarna och satte filen på uppspelning, efter bara någon tiondels sekund så inser jag vad ljudfilen var för något och hela jag spricker, tårarna börjar spruta, jag kunde knappt andas ordentligt och hela kroppen började skaka men den starkaste känslan under de första sekunderna var att någonting tog tag i hjärtat och klämde åt, fast med välbehag, med kärlek och sorg. Det var Ro, Ro till Fiskeskär.

Visan som min farmor sjungit för mig som liten och som jag sedan sjungit för henne, hennes sista halvår i livet. Efter tio minuter så slår det mig att den versionen jag nu fått i ljudfil är densamma som farmor sjöng.

Det är nu nästan exakt 5 år sen som min farmor blev riktigt sjuk. Och under dessa 5 år så har jag själv hunnit ändra texten, glömma melodin och med hjälp av internet försökt att återställa minnet som det borde vara. Texten finns i många olika versioner på internet, i sångböcker och i minnet.
Men melodin är desto svårare att få tag på om man inte vet vilka trådar man ska dra i, som tur är så har jag världens bästa Hanna i min närhet som, när det gäller musik och liknande, vet exakt vilka trådar man kan dra i för att få napp. Det är också tack vare henne som jag aldrig mer kommer glömma vare sig melodi eller text till min farmors favorit visa. Som kommer sjungas många gånger för mina egna barn och förhoppningsvis barnbarn.

Jag kan inte säga mer än att jag är evigt tacksam, men orden räcker ändå inte till.

Med kärlek!

Godnatt!