22 Januari

Dagen har varit ganska hyffsat. Jag känner mig sådär bra på ett högstadievis och Mrs. T är nöjd och är hon nöjd så är jag det. Egentligen så bode jag kanske kalla hennes Mrs. I, i stället för Mrs. T men namnet Mrs. T har följt med sen typ åttan så det får fortsätta vara så.

Jag gick upp vid åtta, gjode kaffe och kröp ner i sängen igen och lyssnade på Rix Morgon Zoo i en timme. Det var myspys. Sen gick jag upp, duschade och klippte mitt hår.
Jag är sjukt missnöjd och ser för gräslig ut i håret men men, jag har bara mig själv att skylla. Men jag gillar verkligen inte när jag inte är nöjd med mitt hår, för det brukar vara det absolut ända som jag, vissa dagar, är nöjd med när det gäller mig själv. Alltså, fult hår=ingenting som ser bra ut alls=ångest.

Men men, fem i elva så gick jag till bussen för jag tänkte åka en halvtimme tidigare för att sätta mig i något övningsrum och spela igenom Two beds and a Coffemachine som jag fått noterna till av Hanna och äntligen fått mitt feta as ur vagnen för att skriva ut. Så jag väntar på bussen....
och väntar...
och väntar.
Ingen jävla bussjävel kommer!

Jag HATAR SL!
Men då åker mina söta pensionärsgrannar förbi och frågar om jag vill ha sjuts till Rotebro, för uppenbarligen så hade de också stått och väntat på bussen och insett att den inte kommer så jag hann med ett tåg, men en kvart försent.
På tåget så slog det mig att det nog inte är så överdrivet jobbigt att cykla till skolan, nästan hela vägen så kan man cykla brevid järnvägen och det är soft, man kanske ska göra det sen när det börjar bli lite varmare, det tåls att tänkas på.

Väl i skolan så är jag sur, kall och kaffesugen. Jag möter Siri, vi köper kaffe i cafét och hon bjussar på en cigg. Det var EXAKT vad jag behövde i min surmulenhet. Det var bra och jag blev på bra humör! Tack! =)

Sen var det teater, detta eviga tragglande i vår sjukt dåliga, lilla, kala teatersal. Fick dock en del gjort känns det som.
Sen avslappning som bara gjorde mig mer stressad och lite ledsen. Detta beror inte på vem som höll i den, det var inte bara min dag för avslappning idag.

Men så fort jag slappnar av eller sover eller liknande så är det samma person som besöker mig i drömmarna och det har varit så i några dagar nu. Inte för att det stör mig för personen medför inga tråkiga minnen etc, men jag undrar vad det betyder. Som inatt så var personen, som jag från och med, nu tänker kalla X för jag inte vill avslöja vem det är för det känns pinsamt, i min dröm. Vi satt och pratade, jag vet inte vart, men X grät, av någon anledning så hade vi kommit in på mina matvanor som ,enligt folk, har spårat ur lite. Själv så har jag inte mått såhär bra sen sjuan. Men iaf personen X säger
"-Jag har aldrig misslyckats såhär förrut med att stötta en person. Det har inte med dig att göra men jag vet inte vad jag hade kunnat göra för att förhindra att det blev såhär fel." Det var galet jobbigt att, även fast än att det var en dröm, se X gråta. Det som skar i hela hjärtat.

Jag vet verkligen inte hur jag ska tolka mina drömmar eller vad de vill säga mig, men någonting är det, jag känner det på mig. Någonting viktigt.

Tillbaka till den ytterst intressant redogörelsen om min dag.

Vi gjorde en övning till och sen slutade vi, jag och Siri gick till centan. Jag fick några snus av henne som har blivit min räddning och sen bar det av till tåget.
Detta var försenat (behöver jag nämna hur mycket jag hatar SL?) så jag trodde att jag skulle missa bussen, men jag sprang som en skållad iller och hann ändå. Dock så tog det mina sista krafter. Det suger pung.

Sen hade vi konfirmander, jag åt två mackor innan vi satte igång för jag vet att jag måste för annars så kommer jag bli sjuuuukt hungrig senare ikväll och småäta massa skit. Ännu så klarar jag inte hela dagar utan att äta någonting för då börjar jag småäta på kvällarna, typ morötter, äpplen och hårdbröd och så vidare. Det suger pung lika mycket som SL.
Men konfirmanderna är sjukt gulliga, så söta och snälla. De fick uppgiften att skriva ett brev till sig själva om 10 år och där sitter de som fina små ljus och skriver utan att tjattra för mycket, så som det brukar bli och ja, de helt enkelt bara gör sin uppgift och jag älskar dom. Inte bara för att det är mitt jobb att älska dom utan att de gör alla uppgifter med respekt och nogrannhet! Så underbart att ha en sånda grupp!

När det var slut så satt jag kvar och klinkade på pianot, nu har jag lärt mig introt till Two Beds and a Coffemachine någorlunda, jag måste bara få in ackorde rätt och så ska jag fråga Hanna om lite tips i hur jag ska ha händerna för att jag ska slippa hoppa så mycket mellan tangenterna. En av nackdelarna med att lära sig själv. Man kan inget om vilket finger som ska vara där och där. men men. Det är biff och löser sig.

Jag går hem efter att ha blivit liiiite nöjd med mig själv och min insats vid pianot, gör mig en kopp kaffe och ställer undan resterna från middagen, korvjux med broccoli är INTE min grej.

Sen så fixade jag mammas hår och tog mig en morot, vad sa jag? Småätande och skit, jag hatar det. Men men. Dags att investera i lite självdiciplin kanske?

Nu ska jag göra mig en kopp till kaffe och spela lite Kungen. Sen ska jag försöka att gå och lägga mig i tid.

Med kärlek!

God kväll!