26 December

Jadu, julen är slut och allt runt omkring. Idag är sista julhelgdagen är det är riktigt skönt.
Dock så är jag den sämsta människan ever på att masa mig till kyrkan. Jag hade bestämmt mig för att gå i julottan, men så vaknade jag klockan 10 på morgonen och insåg att ja... julottan började för 4 timmar sen. Sen skulle jag gått i högmässan i förmiddag men vaknade vid 14 och insåg att nej, högmässan har börjat och är redan slut... Jag skämms, nästan, ganska mycket.

Då fick jag på mig lite paltor och gick ut på en prommis, en riktig lång en. Runt Rotebro typ, ingen musik hade jag på och inga ciggaretter röktes, dock införskaffades snus. Men det var skönt och jag förstår vad Fru Steinbach menar med att höra vad man tänker. Äntligen.

Jag tar ganska lång tid på mig att förstå saker, eller att inse saker. Vissa skulle nog kalla mig blåst och väldigt korkad. Men jag vill inte se mig själv som blåst och korkad så jag säger mest att jag måste få prova saker ordentligt för att förstå hur de fungerar och det kan ju ta sin tid men dåjävlar så är jag äntligen med på noterna.

Påtal om hur man ser på sig själv så får det mig att tänka på en disskution som existerar på compis.se (Svenska Kyrkans Unga i Stockholms Stifts aka SKUSS, comunity) där det diskuteras hurvida det är töntigt eller ej att vara kristen. Ena sidan av diskutionen tycker att det inte anses vara töntigt att vara ung kristen i dagens samhälle utan antyder att det är vi själva som kristna som undervärderar oss själva och tycker att vi själva är töntar.
Medan andra sidan hävdar att det finns en töntstämpel på unga kristna i dagens samhälle, att vi som individer inte tycker att vi är töntar utan står för vår sak men har normerna emot oss.
Så har det varit, fram och tillbaka, vi tycker, i samhället ser det ut såhär och så vidare.

Jag har faktiskt inte engagerat mig så mycket i diskutionen därför att jag anser att det inte är så mycket att diskutera. Det finns fördommar mot alla minoriteter i samhället, HBTQ-personer, muslimer, kristna och så vidare det är ingenting som vi i dessa minoriteter kan gröa så mycket åt, spräcker man hål på en fördom som merdet tråkigt nog att komma en ny. Men man kan ju faktiskt jobba för att de fördommar som finns bryts ner. Helt enkelt så måste man öppna sina ögon och titta sig runt, hur ser det ut egentligen? Och ser det inte ut som man vill att det ska seut så får man göra någonting åt det och inte stänga ögonen igen och övertyga sig själv om att detdär finns inte. Det finns inga förutfattade meningar eller fördommar om mig eller min trosuppfattning, eller min läggning.

Sen är jag grymt besviken på SVTs nya miniserie August, om August Strindberg... Jag har förväntat mig något mycket bättre... Men men.

Det får vara nog för ikväll

Med kärlek!