6 December

Systrar. Bröder. Välkommna!

Jag är nyss hemkommen, alldeles för sent för att det ska vara okej för att ha en skoldag imorgon. Men jag känner att det är värt den sena hemkomsten. För runt 22 tiden när de flesta gått hem så satt jag, Hanna och Jocke kvar i andaktsrummet och pratade lite, ett tag senare så insåg vi att sofforna var skönare så vi flyttade oss dit. Jocke, Hanna och Mimmi diskuterade vilt och jag satt mest och lyssnade, det kändes väldigt bra att göra precis det. Sitta och iakta och lyssna. Det jag tänkte säga sades ändå, men i mycket mer välformulerade uttryck som jag inte ens i mina vildaste drömmar skulle kunna uttrycka så välformulerat själv.
Det förde dock mina tankar tillbaka till högstadiet, då ansågs jag vara mycket välinformerad, intelektuell och allmänbildad. Nu känner jag mig mest som en tönt som tror att hon är smart.

Vart försvan den Jessica som var sådär allmänbildad och välformulerad? Hon som levde för 22 nyheterna och som läste morgontidningen slaviskt varje morgon?
Jag tror att det har med två olika saker att göra. Under den tiden i mitt liv så gjorde jag inte så mycket mer än att gå i skolan och träna. Jag hittade meningen med livet i att hela tiden uppdatera mig med samhällsinformation. Jag visste inte riktigt vem jag var, det vet jag ännu inte, men jag har en störren inblick i vem jag kanske kommer att utvecklas till att bli. Men i alla fall, jag hittade en identitet i informationen som jag matade mig själv med, jag blev den smarta och allmänbildade, hellre än ingenting alls. Som jag hade varit om jag inte matat mig med så mycket information.
Nu har jag en identitet som är mer, hon dendär sociala pricken som alltid har något för sig. För så mycket socialt liv hade jag inte i högstadiet, det kom i slutet på nian och i början på gymnasiet och har bara växt sig starkare och starkare med åren.
Jag tror också att det har att göra med att i högstadiet så hade jag en lärare i SO som uppmuntrade mig till att söka mer information och gav mig feedback och tips på saker jag kunde läsa och fördjupa mig i, vi hade många långa och trevliga samtal och livet och allting. Vilket fick mig att känna att jag behövde uppdatera mig hela tiden för att inte förlora det. För på den tiden så var varje person som pratade med mig som inte var min familj eller ett par i basketlagen mycket viktiga för mitt självförtroende, jag fick på så sätt veta att jag faktiskt var en person, jag var inte osynlig som jag ofta kände mig då.

Men frågan är om jag saknar att kännas igen om "hon det allmändbildade och välformulerade"?
Ja lite får jag då svara, för jag insåg ikväll att jag avundades och blev lite smått arg på mig själv för att jag kände att jag inte hade något vettigt att tillföra diskutionen. För jag tycker lika mycket om att ha långa och intressanta samtal nu, som då. Men då kunde jag tillföra något utan att känna mig som en idiot, som jag gör nu. Det har absolut ingenting med personerna som för samtalet med att göra, utan med mig själv och det faktum att jag inser att jag är sjukt ouppdaterad nu förtiden.

Jag tror att jag ska börja läsa lite djupare böcker än Danielle Steel och börja läsa morgontidningen faktiskt.

Det får vara allt för mig ikväll.

Så systrar och bröder

med kärlek!

Godnatt!