31 oktober

Systrar och bröder

Dagen började bra med att vakna 9:30 och ligga och lyssna på radio en halvtimme för att sen gå på muggen coh inse att det rä sjukt fint väder, så på med lite paltor och dagens morgonprommenix gick till vi(vo) för att införskaffa mer snus. Myspys och på vägen hem igen så gick jag igenom stallområdet som ligger där typ en km från mig. Ännu mer mys.

Sen vi 13 kom min Mr. Ohanaboy och vi bakade massa goda bullar! =) Det var trevlans!

Sen vi 16 så drog hon och då blev dagen bara mer och mer opepp, mormorn har kommit och jag kommer INTE palla att vara hemma varge dag fram tills söndag då hon drar hem igen... Men det löser sig alltid.

Efter middagen så drog jag och pappa ut coh övningskörde, det gick väll som förväntat när det är mörkt och regnar. Fyfan! Jag såg ingenting pga mörkret och iom att det regnar så blir det vatten på vindrutan = total bländning om man möter en annan bil vilket man gör ganska ofta= jag ser ingenting= jag kör illa som fan! Sen när man suttit i bilen i dryga en timme, gjort massa misstag och haft alla sinnen på helspänn iom förhållandena, ni som vet vad jag menar, tänk er en lång och krävande teaterlektion, så slut var jag när vi äntligen kommer upp på vår gata igen och jag var bara glad över att inte ha kört på någon, inte ha kört in i en trottoarkant mer än en gång (xD) och helt enkelt överlevt. Då drar pappa i handbromsen och skriker KATT! (nej, det var ingen katt som jag missade, han gör bara så för att vara rolig)

Vilket slutar med att jag börjar storböla, det blev liksom droppen. Här har jag suttit och koncentrerat mig hur mycket som hellst och verkligen försökt att köar så bra som det går och så gör han så. Så kommer jag in till mamma, storgråtandes och ville bara sjunka ihop i hennes armar. Ja jag ville bara ha en kram. Då blri hon typ, VA?! vad har hänt? och så när jag förklarar så återgår hon bara till sitt. Iom att hon trodde att det har hänt någonting med Magnus iom att jag kom in i huset före honom. Så förklarade jag och hon bara pfft, det var ju inte så farligt. Typ.

Sen så plattade jag hennes hår och jag känner att jag fortfarande är stressad för jag kan inte andas ordentligt. Det suger att vara så lättstressad som jag är!

Jag känner fortfarande för dendär tröstande kramen... =( men men

Systrar och bröder, kära blogläsare!

Med kärlek!
Ciao