28 Mars

Nu systrar och bröder, kära blogläsare så är jag totalt jättenöjd med mitt hår!

Jag tonade det, igen, igårkväll och nu är det sådär rött som jag verkligen vill ha det. Men nu är jag röd i nacken också, det fick jag lite på köpet. Men iaf, det öevrlever jag, det med.

Idag har varit en totalt onödig dag, man vill bara snabbspola hela skiten så det blir en ny. Men det fungerar ju inte riktigt så, så man får väll göra det bästa av situationen helt enkelt. Och det gjorde jag kan jag lova. I stället för att snabbspola och göra en massa saker så att tiden går fortare så gjorde jag ingenting så allt går i slowmotion. Sånnt är också skönt ibland, mitt liv går allt förofta i alltför snabb takt och när jag väl hinner stanna för att hämta andan så hinner jag inte tänka efter innan jag är igång igen. Så då är det skönt att få ha någon dag, någon gång i månaden går i slowmotion så man hinner vänta in resten av kroppen innan man springer iväg igen och tappar bort sig själv.

Så jag började dagen med att gå upp ur sängen vid 15-tiden (nej jag vaknade inte tidigare än så) tog mig en kopp kaffe och satt och snackade skit med gammledamen (mormor) hon blev glad åt att jag inte skulle någonstanns och jag behövde helt enkelt få spy lite galla. Sen tog jag mig en kopp kaffe till och satte mig i solen ute tillsamans med en cigg och kaffekoppen, myspys, Hej D-vitamin! Där satt jag ett tag, i lä av husen, och bara njöt. Men ciggen tog slut snabbt och kaffet ännu fortare. Men det hindrade inte mig från att sitta kvar.
Jag funderade på om man skulle ta med sig stavarna ut på en långpromenad och jag insåg att jag inet ens ksulle behöva ha så öevrdrivet mycket kläder på mig för att inte dö av köld så det kändes som en bra idé.

Men jag hann inte mer än in så hamnade jag ändå i köket med mormorn och ÄNNU en kopp kaffe och ännu mer skitsnack. Hon är bra att prata med min mormor, hon förstår mig lite bättre än vad mamma gör. Äntligen någon som gör det!

Så vi sträckte lite lakan och Jacob la sig under, för han låg och krälade på golvet av överskottsenergi. Stackars barn har varit sjukt i mer än en vecka och äntligen håller han på att bli frisk. Så ser jag helt plödsligt att mormorns ansiktsuttryck förändras och hon ser helt lycklig ut, hon fick nån nostalgitripp bak till sin barndom. Då fick nämligen de minsta banen ligga i lakanen när man sträckte dom och det fick Jacob också prova och mormor såg mer lycklig ut än honom. Sötmormor.

Sen drog jag ett ryck i mitt rum. Plocka lite, damsuga lite och skura lite golv. Det känns alltid lika bra, dock så skulle jag behöva rensa lite. Eller mycket. Fyfan vad skit jag har. Fast mest är det nog skol-papper och dom kan jag ju slänga snart. YI-HA!

Även om jag vill av hela min själ ta studenten så vill jag lika mycket inte alls.
Fast nej.
Ju närmare jag kommer det heliga datumen, 10/6, så känner jag friheten blåsa tag i mig. Jag vill bort, bort, bort, långt jävla bort! Fast mest till Mocambique, åh vad jag vill dit.
Jag vill bo i en basthydda med jordstampat golv, jag vill leva på ris och några få grönsaker, jag vill jobba på en åker och jag vill känna mig fri. Jag vill så mycket! Jag vill nu!
Jag är så extremt trött på det trygga jävla livet jag lever, ge mig lite jävla äventyr! Lite kamp, jag vill inte ha livet på ett silverfat.

Sen så åt vi kött till middag, mm, kött, mumms. Jag älskart!

Nu skulle jag vilja ha ett glas rödvin och fortsätta skriva på mitt "Dokument Namnlös."
Men jag får nöja mig med ett glas vatten och orden. Det blir bra så länge.

Nej, hörrni, nu får det vara nog på ordbajseri!

Med Kärlek!
Godnatt!

Justdet, hörrni, om man googlar på "mellanmjölkshomo" så får man BARA upp min blogg. Coolt va?
Eller inte.