29 Mars

Idag har varit en konstig dag. Eller, inte konstig... eller jo, konstig.

Jag ahr ju en tendens att medvetet välja bort att äta, att huvudet inte vill ha mat men kroppen vill. Men idag har varit tvärt om, huvudet har velat ha mat, MASSOR med mat, nivet man känner sig sådär hungrig så man skulle kunna sätta i sig hur mycket som hellst men ändå inte vara hungrig. Så har jag känt hela dagen.
Så jag jobbade och när jag fick rast så köpte jag mig en chees, det finns inget bättre än chees när man är riktigt hungrig. Och en milkshake.
Mmm, mumma.
Tänkte jag och satte mig för att äta.
Men när jag ätit halva cheesen och druckit kanske en fjärdedel av milkshaken så började jag må riktigt jävla illa. Sådär illa som när man är alldeles för mätt och det känns som om man ska kräkas på stört. Av en halv jävla chees!!!
Men mitt huvud ville ha mer mat, mer, mer, mer. Men jag kunde verkligen inte äta mer. Så jag slängde både cheesen och milkshaken och gick ut för att röka. Då brukar det lägga sig, illamåandet alltså.
Men icke.
Sen när jag kom in igen, fortfarande så illamående så att kag knappt kan stå upp så tänkte jag hårt på tanken att trycka fingrarna i halsfan och spy upp skiten så jag slipper må illa. För det är fan det värsta som finns, att jobba illamående.
Men sen så sa jag till migsjälv att nejnejnej, jag ska INTE och jag gjorde det inte heller (ja, jag blev stolt över mig själv)
Så fortsatte jag jobba och när jag kom hemvid femtiden så la jag mig i soffan och sov.
När jag vaknade så mådde jag fortfarande illa, men det var mycket bättre. Men jag kunde fortfarande inte äta någonting (huvudet vill fortfarande ha MASSOR med mat) Så jag somnade om. Och vid åttatiden så vaknade jag och då sa huvudet att jag måste äta, för jag ahr bara ätit en halv chees idag, så jag värmde lite couscous. Det gick ner, men så började det igen, det akuta totala illamåandet. Fyfan. Jag mår fortfarande illa...

Sen så har jag börjat tvivla väldigt mycket på senaste tiden, jag tvivlar på min identitet, min tro och mitt liv. Men mest så tvivlar jag massor på, kolla däruppe, vad står det?

Mellanmjölkshomo

Det är alltså inte mellanmjölken jag tvivlar på, mjölk är och kommer alltid vara den ultimata drycken. Det är homo som sätter snurr på tankarna. Det är riktigt jobbigt att tvivla på just det. För det har varit min identitet så länge, jag är homo, flata. Det är nått som hållt medan hela min andra person har vacklat och tvivlat. Men nu tvivlar jag på det. Jag vet inte, jag är bara så osäker.

Har jag satt in migsjälv i ett fack för tidigt i mitt liv?

Jag hoppas att ni förstår hur jobbigt det varit att faktiskt erkänna detta för mig själv. Att jag tvivlar och är osäker.

men men, nog för ikväll.

Med Kärlek!