27 Maj

Jag har kommit typ en sida på projektrapporten... Men jag ska lämna in den i tid i alla fall.

Hela eftermiddagen har jag gjort massor för att slippa skriva, jag har: gjort te utan att ens vara sugen på te, varit ute och rökt massa förmånga gånger, duschat även fast jag gjorde det imorse, gjort två mackor utan att ens vara hungrig och sen ätit upp fanskapen. Hatart. För mycket. Ångest deluxe.
Läste massor i babys gamla db på helgon. Jag kommer ihåg din smärta, din längtan och min egen oro. Det var så inte okej. Du betyder förmycket för det. Alldeles för mycket. Massa förmycket. Jag tänkte på det och det senaste halvåret har känts som ett kärt återseende, som om du har varit bortrest. Men du har inte varit bortrest. Men du har kommit tillbaka och jag älskar att vara en del av din värld, jag älskar dig. Så är det bara. Du och jag. Nu fick jag Shakespeare i huvudet igen:

"Vi var som tvillingkörsbär som ser ut att vara två men som ändå hör ihop: Två vackra bär på en och samma stjälk, två kroppar kanske, men ett enda hjärta."
Byt ut "var" mot är.

Kan du lova att vi aldrig glider isär igen?

Nu ska jag försöka skriva lite till, eller sova.

Med KÄRLEK!
Godnatt!

"Åh baby jag älskar dig :D
ha den bästa kvällen i ditt liv
så otroligt mycket kärlek till dig,
försvinn aldrig

Sänt:24 mars 2007
21:30:59"

Baby, bara så du vet så älskar jag dig också!