Jag lånade Asyl igår av Bella. Jävla bra bok, det slutade med att jag låg och sträckläste till klockan vad 05:30 innan jag släckte lampan för att sova, dumt gjort. Jag skulle ha läst i någon timme till för att sen gå upp så att jag kan få normal dygnsrytm igen...
För vet ni när jag vaknade, 15:35!!! FEMTON FUCKIN TRETTIOFEM! Det är INTE okej.
Jag hatar när man vaknar så sent. Hela jävla dagen blir förstörd.
Idag hade jag velat städa och tvätta. Men det är för sent för att börja med det nu, för jag kommer inte hinna klart tills familjen ska sova och då kommer de att bli störda.
Nej nu ska jag kolla på lite The L-word som tröst =)
söndag 30 december 2007
lördag 29 december 2007
29 December
Idag har jag tittat på 7 The L-Word avsnitt och nu är jag helt jävla körd i huvudet, min rygg värken och det känns som om jag kommer att få sittsår snart.
Just nu rä det mycket som försigår i mitt huvud. Det är någonting som inte stämmer, någonting kommer snart att gå sjukt fel om inte någon av oss gör någonting åt det. Vi har inte varit vänner så fasligt länge, men ändå väldigt länge. Det rä nästan precis 3 år sen som vi pratade med varandra för första gången. Jag minns inte exakt när det var, men jag minns tillfället. Matsalen, Grimsta högstadium, jag blev jättenervös när du satte dig vid vårt bord. Jag visste inte om du kände igen mig, men jag kände igen dig. Det som gjorde mmig nervös var att du skulle dömma mig och tro att jag är lika förjävlig som vän, som jag var som coach. För det var jag, jag var en förjävlig coach, iaf då, till det laget. Jag fick ingenting att fungera, jag iprincip skrek träningar och matcher igenom för att få folks uppmärksamhet och jag mådde dåligt typ 2 dagar i förväg för att ha det laget på träningar, man kunde aldrig veta om det skulle komma några och vilket humör de skulle vara på. Det gjorde mig sjukt osäker och en jävligt dålig coach. Jag trodde att du skulle dömma mig för att vara dendär riktigt jobbiga, osäkra, skrikiga personen som jag var som coach.
Men det gjorde du inte.
Och nu sitter jag här, 3 år senare och har en vän som har kommit mig så nära som ingen annan. Du vet alla mina bra sidor, men också alla mina dåliga. Jag vet alla dina bra sidor och också dina dåliga. Men jag älskar dig för att du är en människa med bra och dåliga sidor, verkligen, jag älskar dig väldigt mycket. Och jag vet att vi borde prata om det men jag vågar inte ta upp det. Den senaste tiden har vi gnabbat väldigt mycket. Egentligen kanske inte mycker, men för att vara oss så är det väldigt mycket. Vi missförstår varandra hit och dit och det känns inte bra. Det känns aldrig bra när vi gnabbas, jag tycker absolut inte om det. Men ändå så vet jag att man behöver gnabbas, i alla sorters förhållanden, vänskapliga och i kärleksrelationer. Men jag verkligen hatar att gnabbas med dig. Det känns nästan som om du glider bort, det som fanns för ett halvår sen är inte där och jag saknar det. Men mest så saknar jag dig just nu. Väldigt mycket saknar jag dig. Din doft, ditt skratt, din röst och känslan av att ha dina armar runt mig, att krama dig och luta mig mot din axel som är i den precis perfekta höjden för att luta sig mot.
Jag vet inte vad du gör imorgon men jag ska ta reda på det, för jag saknar dig. Massor.
Med kärlek
Godnatt
Just nu rä det mycket som försigår i mitt huvud. Det är någonting som inte stämmer, någonting kommer snart att gå sjukt fel om inte någon av oss gör någonting åt det. Vi har inte varit vänner så fasligt länge, men ändå väldigt länge. Det rä nästan precis 3 år sen som vi pratade med varandra för första gången. Jag minns inte exakt när det var, men jag minns tillfället. Matsalen, Grimsta högstadium, jag blev jättenervös när du satte dig vid vårt bord. Jag visste inte om du kände igen mig, men jag kände igen dig. Det som gjorde mmig nervös var att du skulle dömma mig och tro att jag är lika förjävlig som vän, som jag var som coach. För det var jag, jag var en förjävlig coach, iaf då, till det laget. Jag fick ingenting att fungera, jag iprincip skrek träningar och matcher igenom för att få folks uppmärksamhet och jag mådde dåligt typ 2 dagar i förväg för att ha det laget på träningar, man kunde aldrig veta om det skulle komma några och vilket humör de skulle vara på. Det gjorde mig sjukt osäker och en jävligt dålig coach. Jag trodde att du skulle dömma mig för att vara dendär riktigt jobbiga, osäkra, skrikiga personen som jag var som coach.
Men det gjorde du inte.
Och nu sitter jag här, 3 år senare och har en vän som har kommit mig så nära som ingen annan. Du vet alla mina bra sidor, men också alla mina dåliga. Jag vet alla dina bra sidor och också dina dåliga. Men jag älskar dig för att du är en människa med bra och dåliga sidor, verkligen, jag älskar dig väldigt mycket. Och jag vet att vi borde prata om det men jag vågar inte ta upp det. Den senaste tiden har vi gnabbat väldigt mycket. Egentligen kanske inte mycker, men för att vara oss så är det väldigt mycket. Vi missförstår varandra hit och dit och det känns inte bra. Det känns aldrig bra när vi gnabbas, jag tycker absolut inte om det. Men ändå så vet jag att man behöver gnabbas, i alla sorters förhållanden, vänskapliga och i kärleksrelationer. Men jag verkligen hatar att gnabbas med dig. Det känns nästan som om du glider bort, det som fanns för ett halvår sen är inte där och jag saknar det. Men mest så saknar jag dig just nu. Väldigt mycket saknar jag dig. Din doft, ditt skratt, din röst och känslan av att ha dina armar runt mig, att krama dig och luta mig mot din axel som är i den precis perfekta höjden för att luta sig mot.
Jag vet inte vad du gör imorgon men jag ska ta reda på det, för jag saknar dig. Massor.
Med kärlek
Godnatt
onsdag 26 december 2007
26 December
Jadu, julen är slut och allt runt omkring. Idag är sista julhelgdagen är det är riktigt skönt.
Dock så är jag den sämsta människan ever på att masa mig till kyrkan. Jag hade bestämmt mig för att gå i julottan, men så vaknade jag klockan 10 på morgonen och insåg att ja... julottan började för 4 timmar sen. Sen skulle jag gått i högmässan i förmiddag men vaknade vid 14 och insåg att nej, högmässan har börjat och är redan slut... Jag skämms, nästan, ganska mycket.
Då fick jag på mig lite paltor och gick ut på en prommis, en riktig lång en. Runt Rotebro typ, ingen musik hade jag på och inga ciggaretter röktes, dock införskaffades snus. Men det var skönt och jag förstår vad Fru Steinbach menar med att höra vad man tänker. Äntligen.
Jag tar ganska lång tid på mig att förstå saker, eller att inse saker. Vissa skulle nog kalla mig blåst och väldigt korkad. Men jag vill inte se mig själv som blåst och korkad så jag säger mest att jag måste få prova saker ordentligt för att förstå hur de fungerar och det kan ju ta sin tid men dåjävlar så är jag äntligen med på noterna.
Påtal om hur man ser på sig själv så får det mig att tänka på en disskution som existerar på compis.se (Svenska Kyrkans Unga i Stockholms Stifts aka SKUSS, comunity) där det diskuteras hurvida det är töntigt eller ej att vara kristen. Ena sidan av diskutionen tycker att det inte anses vara töntigt att vara ung kristen i dagens samhälle utan antyder att det är vi själva som kristna som undervärderar oss själva och tycker att vi själva är töntar.
Medan andra sidan hävdar att det finns en töntstämpel på unga kristna i dagens samhälle, att vi som individer inte tycker att vi är töntar utan står för vår sak men har normerna emot oss.
Så har det varit, fram och tillbaka, vi tycker, i samhället ser det ut såhär och så vidare.
Jag har faktiskt inte engagerat mig så mycket i diskutionen därför att jag anser att det inte är så mycket att diskutera. Det finns fördommar mot alla minoriteter i samhället, HBTQ-personer, muslimer, kristna och så vidare det är ingenting som vi i dessa minoriteter kan gröa så mycket åt, spräcker man hål på en fördom som merdet tråkigt nog att komma en ny. Men man kan ju faktiskt jobba för att de fördommar som finns bryts ner. Helt enkelt så måste man öppna sina ögon och titta sig runt, hur ser det ut egentligen? Och ser det inte ut som man vill att det ska seut så får man göra någonting åt det och inte stänga ögonen igen och övertyga sig själv om att detdär finns inte. Det finns inga förutfattade meningar eller fördommar om mig eller min trosuppfattning, eller min läggning.
Sen är jag grymt besviken på SVTs nya miniserie August, om August Strindberg... Jag har förväntat mig något mycket bättre... Men men.
Det får vara nog för ikväll
Med kärlek!
Dock så är jag den sämsta människan ever på att masa mig till kyrkan. Jag hade bestämmt mig för att gå i julottan, men så vaknade jag klockan 10 på morgonen och insåg att ja... julottan började för 4 timmar sen. Sen skulle jag gått i högmässan i förmiddag men vaknade vid 14 och insåg att nej, högmässan har börjat och är redan slut... Jag skämms, nästan, ganska mycket.
Då fick jag på mig lite paltor och gick ut på en prommis, en riktig lång en. Runt Rotebro typ, ingen musik hade jag på och inga ciggaretter röktes, dock införskaffades snus. Men det var skönt och jag förstår vad Fru Steinbach menar med att höra vad man tänker. Äntligen.
Jag tar ganska lång tid på mig att förstå saker, eller att inse saker. Vissa skulle nog kalla mig blåst och väldigt korkad. Men jag vill inte se mig själv som blåst och korkad så jag säger mest att jag måste få prova saker ordentligt för att förstå hur de fungerar och det kan ju ta sin tid men dåjävlar så är jag äntligen med på noterna.
Påtal om hur man ser på sig själv så får det mig att tänka på en disskution som existerar på compis.se (Svenska Kyrkans Unga i Stockholms Stifts aka SKUSS, comunity) där det diskuteras hurvida det är töntigt eller ej att vara kristen. Ena sidan av diskutionen tycker att det inte anses vara töntigt att vara ung kristen i dagens samhälle utan antyder att det är vi själva som kristna som undervärderar oss själva och tycker att vi själva är töntar.
Medan andra sidan hävdar att det finns en töntstämpel på unga kristna i dagens samhälle, att vi som individer inte tycker att vi är töntar utan står för vår sak men har normerna emot oss.
Så har det varit, fram och tillbaka, vi tycker, i samhället ser det ut såhär och så vidare.
Jag har faktiskt inte engagerat mig så mycket i diskutionen därför att jag anser att det inte är så mycket att diskutera. Det finns fördommar mot alla minoriteter i samhället, HBTQ-personer, muslimer, kristna och så vidare det är ingenting som vi i dessa minoriteter kan gröa så mycket åt, spräcker man hål på en fördom som merdet tråkigt nog att komma en ny. Men man kan ju faktiskt jobba för att de fördommar som finns bryts ner. Helt enkelt så måste man öppna sina ögon och titta sig runt, hur ser det ut egentligen? Och ser det inte ut som man vill att det ska seut så får man göra någonting åt det och inte stänga ögonen igen och övertyga sig själv om att detdär finns inte. Det finns inga förutfattade meningar eller fördommar om mig eller min trosuppfattning, eller min läggning.
Sen är jag grymt besviken på SVTs nya miniserie August, om August Strindberg... Jag har förväntat mig något mycket bättre... Men men.
Det får vara nog för ikväll
Med kärlek!
fredag 21 december 2007
21 December
Jag satt precis och läste ett blogginlägg i Hannas blogg som handlade om hennes farmor och att hon saknade henne.
Jag märkte det inte medan jag läste utan när jag läst klart, att jag satt och grät tyst framför datorskämen. Stora tårar rullar ner för mina kinder och jag kan inte stoppa dem, det kommer bara mer och mer ju mer jag tänker på det. Jag saknar också min farmor något så ohyggligt mycket. Just farmor, min älskade lilla farmor med en höftprotes och sin krycka, med sina pappiljotter och sina älskade rododenderon, min farmor som kokade tomatsås till pizzan redan på förmiddagen när vi skulle äta pizza på kvällen
"Om det får stå och sjuda länge så blir det godare" sa hon alltid med sin mjuka röst med en ytterst ytterst litenbrytning på Österbottniska (mumintrollsfinska)
Jag minns när jag var liten, typ 7 eller yngre. Redan då var jag rädd för Bosse och för farfar. De är av samma skrot och korn de två. Farmor förstod att jag var rädd och jag satt i hennes knä och grät, hon höll om mig hårt, vaggade mig och sjöng med sin fina, mjuka röst, samma sång, om och om igen, varje gång
"Ro, ro till Fiskeskär
många fiskar får vi där
Gäddan den stora
Braxen den goda
Hugg av stjärten
stopp i pössn'
spara hem till jul och påsk och pingst
och alla små helgdagar."
Det var min farmors favoritsång, det tråkiga är att jag inte kommer ihåg melodin ordentligt. Det var så länge sen som hon sjöng den för mig, säkert 11-12 år sen. Just nu skulle jag kunna ge vad som hellst för att få sitta i min farmors knä, bli omfamnad och vaggad och få höra henne sjunga.
Verkligen, vad som hellst.
Men hon blev sjuk, min älskade farmro blev sjuk. Hennes första stroke fick hon när jag var runt 8. Hon fyllde 70 den våren och jag minns när vi var på sjukhuset för att ge henne blommor och gratta henne. Men hon var inte vaken. Det var knappt att jag gick in i hennes rum på sjukhuset. För när jag såg henne ligga helt stilla, med det grå håret, som brukar vara så fint fixat av pappiljotter och hårspray, ligga okammat runt hennes huvud i sjukhussängen, att se hennes ansikte när hon sov, hon hade ett uttryck av smärta med ändå fridfullhet i ansiktet. Synen av min farmor i sjukhussängen och hennes krycka som hon alltid hade med sig brevid fick mig att börja gråta. Så jag satt i sjukhuskorridoren och grät.
Sen så fick hon och farfar flytta ifrån huset i Skokloster. Då förstod jag vad det var alla vuxna runt omkring mig försökte säga, att farmor är sjuk och kanske inte finns så länge till. Då förstod jag att det var slut på bastubaden på lördagar, bara farmor och jag, vi skulle inte baka pizza tillsamans, bara hon och jag och vi skulle inte sitta och virka tillsamans, bara hon och jag.
Men farmor kvicknade till efter den första stroken, hon och farfar bodde på ett äldreboende i Bålsta. De hade en egen lägenhet och farmor satt i rullstol. Men hon var den samma farmodern som jag haft innan. Lika glad och snäll och vi satt faktiskt ibland och virkade tillsamans i henens och farfars lägenhet på äldreboendet och ibland så sjöng vi, samma sång, om och om igen. Det var tider det.
Men något år senare, på julafton, så var vi där och hälsade på, vi fick julklappar och vi hade det mysigt, jag och farmor, Jocke, Bosse och farfar. Men sen blev det kväll och vi åkte tillbaka till Skokloster.
Morgonen efter så rinde de från äldreboendet och sa att farmor var dålig, riktigt dålig. Hon låg på sjukhuset i Enköping. Samma sjukhus som tidigare. Vi åkte dit och hälsade på. Men hon var inte vaken. Hon skulle aldrig mer vakna upp ordentligt och vara farmorn som jag brukade virka tillsamans med eller den farmorn som tjatade på att jag inte skulle sminka mig att jag var den finaste kickan i världen utan att jag behövde måla mig (ja, kickan. Det är inte en felstavning på flickan, utan hon sa kickan, jag var hennes lilla kicka) eller den farmorn som tjatade på mig att jag skulle börja spela fiol nu när jag kunde grunderna i notläsning.
Farmor blev flyttad till en annan del av äldreboendet. Där det var personal dygnet runt och hon hade bara ett litet rum som var hennes. Där bodde hon, hon pratade nästan aldrig, man förstod inte var hon sa, allt var så grötigt och första gången vi var där och hälsade på efter hennes stroke och sjukhusvistelse så kände hon inte igen mig, eller Bosse, varken hennes lilla kicka eller hennes son kände hon igen. Hon blev bara rädd och gjorde ifrån sig massa grymtande ljud. Då tog jag hennes hand när Bosse och Jocke gått ut och sjöng fiskeskär för henne. Jag såg en glimt av ett leende i hennes ögon och mingiporna rörde sig lite. Hon igen mig!
Men hon blev aldrig bra igen. Men vi fortsatte att åka dit och varje gång blev hon rädd och varje gång så tog jag hennes hand och sjöng fiskeskär för henne och hon kom ihåg igen. Samma visa, varannan söndag om och om igen.
Jag fick veta drygt ett år senare att hennes sista sjukhusvistelse berodde på att hon hade fått för många sömntabletter av sjuksystrarna på äldreboendet. Hon hade ringt på dem många gånger under kvällen för att hon bara villa ha lite sällskap, min farfar var inte mycket till julsällskap. Han var en ganska bitter herre, medan min farmor var tvärt om. Och när hon bara velat ha någon att prata med på julafton så hade de gett henne för många medeciner i för stora doser så hennes kropp hade sagt ifrån och aldrig blivit bra igen.
Tills en dag, den 24 juni 2003 det var en tisdag, då hade jag varit på träningen som alltid och när jag kom hem så såg Magnus mycket besvärad ut och sa att Bosse hade ringt. Då förstod jag direkt vad som hänt. Min farmor var död och jag sjönk ihop i en gråtande hög på golvet och skrek och grät om vart annat. Hon blev aldrig bra igen.
Jag skulle aldrig mer få ta hennes hand och sjunga fiskeskär för henne när hon blev rädd, precis som hon hållit om mig och sjungit när jag var rädd. Vi skulle verkligen aldrig mer baka pizza i köket i Skokloster, hon skulle aldrig mer stå på trappen utanför bastun i vinterkylan och skratta åt hur jag och Jocke rullade och brottades i snön efter att vi bastat, hon skulle aldrig mer applådera när vi lekte cirkus och gjorde massa tokigheter i hög fart på gungorna men framför allt, hon skulle inte bli frisk nnog så att hon kunde sjunga fiskeskär för mig en gång till. Inte en enda. Hon var borta, hon är borta för alltid.
Jag saknar henne så otroligt mycket och det gör ont i hjärtat.
"I en illusion finns evigt liv
I en illusion finns evig tid
I en illusion finns du
Under hela mitt liv"
Det var det sista jag sade till min farmor, precis innan jag kastade ner blomman på hennes kista som låg i graven.
Min älskade lilla, lilla farmor
Mary Alvina Rönnqvist
som dog den 22 juni 2003
en sorgens sommardag.
Med kärlek
God Jul
Jag märkte det inte medan jag läste utan när jag läst klart, att jag satt och grät tyst framför datorskämen. Stora tårar rullar ner för mina kinder och jag kan inte stoppa dem, det kommer bara mer och mer ju mer jag tänker på det. Jag saknar också min farmor något så ohyggligt mycket. Just farmor, min älskade lilla farmor med en höftprotes och sin krycka, med sina pappiljotter och sina älskade rododenderon, min farmor som kokade tomatsås till pizzan redan på förmiddagen när vi skulle äta pizza på kvällen
"Om det får stå och sjuda länge så blir det godare" sa hon alltid med sin mjuka röst med en ytterst ytterst litenbrytning på Österbottniska (mumintrollsfinska)
Jag minns när jag var liten, typ 7 eller yngre. Redan då var jag rädd för Bosse och för farfar. De är av samma skrot och korn de två. Farmor förstod att jag var rädd och jag satt i hennes knä och grät, hon höll om mig hårt, vaggade mig och sjöng med sin fina, mjuka röst, samma sång, om och om igen, varje gång
"Ro, ro till Fiskeskär
många fiskar får vi där
Gäddan den stora
Braxen den goda
Hugg av stjärten
stopp i pössn'
spara hem till jul och påsk och pingst
och alla små helgdagar."
Det var min farmors favoritsång, det tråkiga är att jag inte kommer ihåg melodin ordentligt. Det var så länge sen som hon sjöng den för mig, säkert 11-12 år sen. Just nu skulle jag kunna ge vad som hellst för att få sitta i min farmors knä, bli omfamnad och vaggad och få höra henne sjunga.
Verkligen, vad som hellst.
Men hon blev sjuk, min älskade farmro blev sjuk. Hennes första stroke fick hon när jag var runt 8. Hon fyllde 70 den våren och jag minns när vi var på sjukhuset för att ge henne blommor och gratta henne. Men hon var inte vaken. Det var knappt att jag gick in i hennes rum på sjukhuset. För när jag såg henne ligga helt stilla, med det grå håret, som brukar vara så fint fixat av pappiljotter och hårspray, ligga okammat runt hennes huvud i sjukhussängen, att se hennes ansikte när hon sov, hon hade ett uttryck av smärta med ändå fridfullhet i ansiktet. Synen av min farmor i sjukhussängen och hennes krycka som hon alltid hade med sig brevid fick mig att börja gråta. Så jag satt i sjukhuskorridoren och grät.
Sen så fick hon och farfar flytta ifrån huset i Skokloster. Då förstod jag vad det var alla vuxna runt omkring mig försökte säga, att farmor är sjuk och kanske inte finns så länge till. Då förstod jag att det var slut på bastubaden på lördagar, bara farmor och jag, vi skulle inte baka pizza tillsamans, bara hon och jag och vi skulle inte sitta och virka tillsamans, bara hon och jag.
Men farmor kvicknade till efter den första stroken, hon och farfar bodde på ett äldreboende i Bålsta. De hade en egen lägenhet och farmor satt i rullstol. Men hon var den samma farmodern som jag haft innan. Lika glad och snäll och vi satt faktiskt ibland och virkade tillsamans i henens och farfars lägenhet på äldreboendet och ibland så sjöng vi, samma sång, om och om igen. Det var tider det.
Men något år senare, på julafton, så var vi där och hälsade på, vi fick julklappar och vi hade det mysigt, jag och farmor, Jocke, Bosse och farfar. Men sen blev det kväll och vi åkte tillbaka till Skokloster.
Morgonen efter så rinde de från äldreboendet och sa att farmor var dålig, riktigt dålig. Hon låg på sjukhuset i Enköping. Samma sjukhus som tidigare. Vi åkte dit och hälsade på. Men hon var inte vaken. Hon skulle aldrig mer vakna upp ordentligt och vara farmorn som jag brukade virka tillsamans med eller den farmorn som tjatade på att jag inte skulle sminka mig att jag var den finaste kickan i världen utan att jag behövde måla mig (ja, kickan. Det är inte en felstavning på flickan, utan hon sa kickan, jag var hennes lilla kicka) eller den farmorn som tjatade på mig att jag skulle börja spela fiol nu när jag kunde grunderna i notläsning.
Farmor blev flyttad till en annan del av äldreboendet. Där det var personal dygnet runt och hon hade bara ett litet rum som var hennes. Där bodde hon, hon pratade nästan aldrig, man förstod inte var hon sa, allt var så grötigt och första gången vi var där och hälsade på efter hennes stroke och sjukhusvistelse så kände hon inte igen mig, eller Bosse, varken hennes lilla kicka eller hennes son kände hon igen. Hon blev bara rädd och gjorde ifrån sig massa grymtande ljud. Då tog jag hennes hand när Bosse och Jocke gått ut och sjöng fiskeskär för henne. Jag såg en glimt av ett leende i hennes ögon och mingiporna rörde sig lite. Hon igen mig!
Men hon blev aldrig bra igen. Men vi fortsatte att åka dit och varje gång blev hon rädd och varje gång så tog jag hennes hand och sjöng fiskeskär för henne och hon kom ihåg igen. Samma visa, varannan söndag om och om igen.
Jag fick veta drygt ett år senare att hennes sista sjukhusvistelse berodde på att hon hade fått för många sömntabletter av sjuksystrarna på äldreboendet. Hon hade ringt på dem många gånger under kvällen för att hon bara villa ha lite sällskap, min farfar var inte mycket till julsällskap. Han var en ganska bitter herre, medan min farmor var tvärt om. Och när hon bara velat ha någon att prata med på julafton så hade de gett henne för många medeciner i för stora doser så hennes kropp hade sagt ifrån och aldrig blivit bra igen.
Tills en dag, den 24 juni 2003 det var en tisdag, då hade jag varit på träningen som alltid och när jag kom hem så såg Magnus mycket besvärad ut och sa att Bosse hade ringt. Då förstod jag direkt vad som hänt. Min farmor var död och jag sjönk ihop i en gråtande hög på golvet och skrek och grät om vart annat. Hon blev aldrig bra igen.
Jag skulle aldrig mer få ta hennes hand och sjunga fiskeskär för henne när hon blev rädd, precis som hon hållit om mig och sjungit när jag var rädd. Vi skulle verkligen aldrig mer baka pizza i köket i Skokloster, hon skulle aldrig mer stå på trappen utanför bastun i vinterkylan och skratta åt hur jag och Jocke rullade och brottades i snön efter att vi bastat, hon skulle aldrig mer applådera när vi lekte cirkus och gjorde massa tokigheter i hög fart på gungorna men framför allt, hon skulle inte bli frisk nnog så att hon kunde sjunga fiskeskär för mig en gång till. Inte en enda. Hon var borta, hon är borta för alltid.
Jag saknar henne så otroligt mycket och det gör ont i hjärtat.
"I en illusion finns evigt liv
I en illusion finns evig tid
I en illusion finns du
Under hela mitt liv"
Det var det sista jag sade till min farmor, precis innan jag kastade ner blomman på hennes kista som låg i graven.
Min älskade lilla, lilla farmor
Mary Alvina Rönnqvist
som dog den 22 juni 2003
en sorgens sommardag.
Med kärlek
God Jul
tisdag 18 december 2007
18 December
Godkväll systrar och bröder!
Dagen idag har varit kluven, både bra och dålig på sina egna vis.
Jag masade mig upp ur sängen vid halv 9 och drog på mig teaterkläderna och åkte till Bella (bra sak) Vi satte på kaffe och gjorde amerikanska pannkakor till frukost (frukostsällskap= bra sak, amerikanska pannkakor till frukost=dålig sak) Det var rysligt trevligt att ses sådär på förmiddagskvisten. Efter ett tag så borstade vi båda tänderna och åkte till våra skolor.
På teatern som gick vi in i teatersalen och vände. Så åkte vi in till Dansmuseet! Sjukt intressant och trevligt, vi dödade tid där i en timme och sen kollade vi på en film. Sjukt snygga brudar I must say! =D
Sen så tog jag mig en QX och satt i kvar på museet ett tag för att inte behöva vänta på Madde ute i kylan och vid tre så begav jag mig av till plattan där jag mötte nämnda Madde och Jonna! (mycket bra sak) Vi lajjade runt och det slutade på donken med kaffe och muffins som Madde bjöd på =) Galet snäll som gav mig ett ciggpaket också! O.o <3 Synd att vi inte sågs längre för det var riktigt trevligt att träffa de båda igen! Men om ekonomin tillåter så är det Östhammar som gäller på jullovet! =D
Sen så åkte jag hem till Bella och vi kollade på tv, blev uttråkade, hade kuddkrig och kaosade på Chris rum, vi gick ner och kaosade i gillestugan där han satt och spelade tvspel och blev jättesur. Sen vi 20-tiden så åkte jag hem och nu har jag tagit en dusch och ska snart gå och sova!
JUST DET! Jag ska på jobbintervju på Donken imorn! =D
Med kärlek!
Nattipuss!
Dagen idag har varit kluven, både bra och dålig på sina egna vis.
Jag masade mig upp ur sängen vid halv 9 och drog på mig teaterkläderna och åkte till Bella (bra sak) Vi satte på kaffe och gjorde amerikanska pannkakor till frukost (frukostsällskap= bra sak, amerikanska pannkakor till frukost=dålig sak) Det var rysligt trevligt att ses sådär på förmiddagskvisten. Efter ett tag så borstade vi båda tänderna och åkte till våra skolor.
På teatern som gick vi in i teatersalen och vände. Så åkte vi in till Dansmuseet! Sjukt intressant och trevligt, vi dödade tid där i en timme och sen kollade vi på en film. Sjukt snygga brudar I must say! =D
Sen så tog jag mig en QX och satt i kvar på museet ett tag för att inte behöva vänta på Madde ute i kylan och vid tre så begav jag mig av till plattan där jag mötte nämnda Madde och Jonna! (mycket bra sak) Vi lajjade runt och det slutade på donken med kaffe och muffins som Madde bjöd på =) Galet snäll som gav mig ett ciggpaket också! O.o <3 Synd att vi inte sågs längre för det var riktigt trevligt att träffa de båda igen! Men om ekonomin tillåter så är det Östhammar som gäller på jullovet! =D
Sen så åkte jag hem till Bella och vi kollade på tv, blev uttråkade, hade kuddkrig och kaosade på Chris rum, vi gick ner och kaosade i gillestugan där han satt och spelade tvspel och blev jättesur. Sen vi 20-tiden så åkte jag hem och nu har jag tagit en dusch och ska snart gå och sova!
JUST DET! Jag ska på jobbintervju på Donken imorn! =D
Med kärlek!
Nattipuss!
måndag 10 december 2007
10 December
Jag ska helt enkelt inte ha körkort, inte just nu iaf.
Plus att jag för tillfället sitter i en sån jävla knipa ekonomiskt så jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. (Ja jag brukar vara i ekonomiska knipor i mitten på månaden, men då är det utgifter som snus och diverse annat skit som jag får strunta i, detta är värre. Mycket värre.) För jag kan dra ner på snuset och kaffet ute och så vidare och så vidare. Men jag kan inte trolla fram 5 000 kronor på 10 dagar, det är näst intill omöjligt. Eller det är omöjligt om man tänker lagligt, det har jag gjort och jag har också tänkt många olagliga tankar också och överväger något eller några av dessa för jag ska klara mig ur dethär! Så är det bara. Men om någon har något tips på någon guldgruva därute så är jag mer än tacksam.
Sen måste jag börja mitt jobbsökande på allvar nu. Dethär fungerar inte längre. Jag måste kämpa mig uppåt och inte ligga och simma i kloakerna längre och hoppas på bättre tider. För det är ungefär vad jag gjort hela hösten.
Men just nu så försöker jag greppa varenda halmstrå som jag kan för att inte få en betalningsanmärkning.
Med kärlek!
Godnatt!
Plus att jag för tillfället sitter i en sån jävla knipa ekonomiskt så jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. (Ja jag brukar vara i ekonomiska knipor i mitten på månaden, men då är det utgifter som snus och diverse annat skit som jag får strunta i, detta är värre. Mycket värre.) För jag kan dra ner på snuset och kaffet ute och så vidare och så vidare. Men jag kan inte trolla fram 5 000 kronor på 10 dagar, det är näst intill omöjligt. Eller det är omöjligt om man tänker lagligt, det har jag gjort och jag har också tänkt många olagliga tankar också och överväger något eller några av dessa för jag ska klara mig ur dethär! Så är det bara. Men om någon har något tips på någon guldgruva därute så är jag mer än tacksam.
Sen måste jag börja mitt jobbsökande på allvar nu. Dethär fungerar inte längre. Jag måste kämpa mig uppåt och inte ligga och simma i kloakerna längre och hoppas på bättre tider. För det är ungefär vad jag gjort hela hösten.
Men just nu så försöker jag greppa varenda halmstrå som jag kan för att inte få en betalningsanmärkning.
Med kärlek!
Godnatt!
söndag 9 december 2007
9 December
Idag var det dags för julsånger igen, dock i mysigare lokal och mycket, mycket mindre folk i kören. Nu var det 12 personer i stället för tre klasser.
På samma sätt som igår så fyldes jag av känslor, lite avundsjuka men mest beundran. Ja idag var jag inte ens ilsken över att min egna musikalsika begåvning är obefintlig. Jag beundrade människorna som stod på koret framför mig. Men mest så beundrar jag en person, jag kommer nog aldrig sluta att beundra henne. För hon är beundransvärd. Jag kan verkligen inte förstå hur en sån pyttestor person kan genom bara sin röst berör mig så djupt, hur hon kan fylla en hel kyrkosal med toner som sprider sig i luften och tar tag i hjärtat och omlindar det med tonernas skönhet. Det är beundransvärt mina vänner, jag känner ingen annan som kan göra det.
Sen var det dags att bege sig hem, sällskap är trevligt och det ledde till en nästan 30 minuter längre promenad hem för min del, men jag klagar inte. Det var självförvållat.
"Ska du gå resten av vägen hem och tänka nu"
Det gjorde jag, eller mer försökte göra. Men det enda jag faktiskt kom fram till i mitt tänkande var att jag tänker så sjukt ostrukturerat och på så många olika saker samtidigt så jag får inte ut någonting vettigt av dem. Jag tänker inte klart en tanke innan någonting nytt kommer upp i huvudet och sen går jag tillbaka till den första tanken innan en ny kommer och så går jag tillbaka till den andra och så vidare.
Jag styrs inte så mycket av tankar, mer av känslor. Självklart så styrs de som tänker mycket av känslor också, naturligtvis. Men jag tror att det finns i dethär fallet två typer av människor, de som känner, tänker och sen talar. Sen de som känner, talar och sen tänker.
Det jag säger är inte så påverkat av tankar, därför så blir det ganska ofta lite fel också, eller när jag förklarar någonting så kan det bli lika ostrukturerat som mina tankar blir när jag väl försöker komma fram till någonting. Jag stör mig inte så mycket på det egentligen, det är nog bara det att det blir inte lika bra som det kändes när jag försöker formulera det i ord och därför så kan jag låta rätt korkad ibland. Det stör jag mig på dock.
Summan av kardemumman blir att det jag kom fram till i mina tankar på vägen hem var att jag inte är en tänkare och att det kanske är någonting som jag ska jobba på lite, för att bli lite mer strukturerad i mina uttalanden och i mitt liv.
Sen var jag faktiskt så omogen att jag tog Sanadvägen hem i alla fall och höll på att dö några gånger på kuppen, men det gjorde färden lite mer spännande.
Med kärlek!
På samma sätt som igår så fyldes jag av känslor, lite avundsjuka men mest beundran. Ja idag var jag inte ens ilsken över att min egna musikalsika begåvning är obefintlig. Jag beundrade människorna som stod på koret framför mig. Men mest så beundrar jag en person, jag kommer nog aldrig sluta att beundra henne. För hon är beundransvärd. Jag kan verkligen inte förstå hur en sån pyttestor person kan genom bara sin röst berör mig så djupt, hur hon kan fylla en hel kyrkosal med toner som sprider sig i luften och tar tag i hjärtat och omlindar det med tonernas skönhet. Det är beundransvärt mina vänner, jag känner ingen annan som kan göra det.
Sen var det dags att bege sig hem, sällskap är trevligt och det ledde till en nästan 30 minuter längre promenad hem för min del, men jag klagar inte. Det var självförvållat.
"Ska du gå resten av vägen hem och tänka nu"
Det gjorde jag, eller mer försökte göra. Men det enda jag faktiskt kom fram till i mitt tänkande var att jag tänker så sjukt ostrukturerat och på så många olika saker samtidigt så jag får inte ut någonting vettigt av dem. Jag tänker inte klart en tanke innan någonting nytt kommer upp i huvudet och sen går jag tillbaka till den första tanken innan en ny kommer och så går jag tillbaka till den andra och så vidare.
Jag styrs inte så mycket av tankar, mer av känslor. Självklart så styrs de som tänker mycket av känslor också, naturligtvis. Men jag tror att det finns i dethär fallet två typer av människor, de som känner, tänker och sen talar. Sen de som känner, talar och sen tänker.
Det jag säger är inte så påverkat av tankar, därför så blir det ganska ofta lite fel också, eller när jag förklarar någonting så kan det bli lika ostrukturerat som mina tankar blir när jag väl försöker komma fram till någonting. Jag stör mig inte så mycket på det egentligen, det är nog bara det att det blir inte lika bra som det kändes när jag försöker formulera det i ord och därför så kan jag låta rätt korkad ibland. Det stör jag mig på dock.
Summan av kardemumman blir att det jag kom fram till i mina tankar på vägen hem var att jag inte är en tänkare och att det kanske är någonting som jag ska jobba på lite, för att bli lite mer strukturerad i mina uttalanden och i mitt liv.
Sen var jag faktiskt så omogen att jag tog Sanadvägen hem i alla fall och höll på att dö några gånger på kuppen, men det gjorde färden lite mer spännande.
Med kärlek!
lördag 8 december 2007
8 December
Jag börjar tröttna på dethär nu...
Ett dygn utan någon som hellst männsklig närhet än med några decimeters avstånd gör mig galen. Nu förstår jag detdär med 11 kramar per dag. Verkligen.
Men men, jagen tillbringades med att sova lite för länge, inte göra det som förväntas av mig utan vara hemma och sanera i stället, jag mår lite smådåligt över det men jag tycker på något sätt att jag hade giltiga själ till att inte dyka upp. Men jag borde kanske ha ringt. Men men, nu gjorde jag inte det och jag orkar helt enkelt inte ha dåligt samvete för det.
När jag sanerat hela nedervåningen så tog jag den andra duschen för dagen, klädde på mig och drog iväg till Andreaskyrkan i stan med Hanna och tillhörande pappa och morföräldrar. Där hade karin coh Fia julkonsert och jag verkligen älskar julkonserter. Flerstämmig sång och hela grejen med lucia (linnen, ljus, kransar, ja ni fattar) är nog det mysigaste på året. Jag fick gåshud massor med gånger och jag blandas alltid med två kännslor, samma kännslor, varje gång också. Det ena är förundran över hur människor kan få fram så rena toner och det andra är avundsjuka för att jag själv inte har någon som hellst musikalisk talang, lite ilska kan man nog slänga in också.
Men det var rysligt fint! Tack så jättemycket Fia för biljetten!
Imorgon så ska det julbakas för hela slanten med familjen och sen så tänkte jag hinna med att gå till kyrkan och titta på luciafirandet där. Det blir säkert jättebra. Men jag måste typ gå och sova nu för att jag ska orka morgondagen i så fall. Jag har märkt det att jag sover så sjutk mycket nu för tiden, de senaste dagarna har jag sovit dryga 12 timmar per natt och ändå så är det svårt att komma upp när klockan ringer. Jag vaknar helt enkelt och stänger av den och kryper ner i sängen igen och sover typ 4 timmar till.
Det är helt galet, det måste vara årstiden!
Med kärlek!
Godnatt!
Ett dygn utan någon som hellst männsklig närhet än med några decimeters avstånd gör mig galen. Nu förstår jag detdär med 11 kramar per dag. Verkligen.
Men men, jagen tillbringades med att sova lite för länge, inte göra det som förväntas av mig utan vara hemma och sanera i stället, jag mår lite smådåligt över det men jag tycker på något sätt att jag hade giltiga själ till att inte dyka upp. Men jag borde kanske ha ringt. Men men, nu gjorde jag inte det och jag orkar helt enkelt inte ha dåligt samvete för det.
När jag sanerat hela nedervåningen så tog jag den andra duschen för dagen, klädde på mig och drog iväg till Andreaskyrkan i stan med Hanna och tillhörande pappa och morföräldrar. Där hade karin coh Fia julkonsert och jag verkligen älskar julkonserter. Flerstämmig sång och hela grejen med lucia (linnen, ljus, kransar, ja ni fattar) är nog det mysigaste på året. Jag fick gåshud massor med gånger och jag blandas alltid med två kännslor, samma kännslor, varje gång också. Det ena är förundran över hur människor kan få fram så rena toner och det andra är avundsjuka för att jag själv inte har någon som hellst musikalisk talang, lite ilska kan man nog slänga in också.
Men det var rysligt fint! Tack så jättemycket Fia för biljetten!
Imorgon så ska det julbakas för hela slanten med familjen och sen så tänkte jag hinna med att gå till kyrkan och titta på luciafirandet där. Det blir säkert jättebra. Men jag måste typ gå och sova nu för att jag ska orka morgondagen i så fall. Jag har märkt det att jag sover så sjutk mycket nu för tiden, de senaste dagarna har jag sovit dryga 12 timmar per natt och ändå så är det svårt att komma upp när klockan ringer. Jag vaknar helt enkelt och stänger av den och kryper ner i sängen igen och sover typ 4 timmar till.
Det är helt galet, det måste vara årstiden!
Med kärlek!
Godnatt!
fredag 7 december 2007
7 December
Systrar. Bröder. Jag börjar faktiskt tröttna på att hälsa er välkomna till varje inlägg, så bli inte ledsna för att jag lägger det på hyllan ett tag, det kommer troligtvis tillbaka igen när det känns mer naturligt.
Men det blev iaf en helt okej dag idag, Jag åkte till centrum, mötte Hanna utanför BR och så strosade vi runt i diverse butiker och jag blev förälskad och 1000 par skor och typ ALLA kläder på New Yorker (nyaste butiken i väsby centrum) Det är en riktigt bra affär och de hade massa snygga kläder och MÖSSOR! När jag blir rik så ska jag uppdatera min garderob!
Jag köpte också julklappar till lillebror, en blå t-shirt med en gitarr på som var ascool! Och en såndär grejsom man ska fylla i med färg med velour på, tror att det heter velourplanch eller nått. Det var Turtles på iaf! =D
Det blev ungefär bara en timmes umgänge med Hanna, det kändes för kort men det var riktigt trevligt ändå!
Sen åkte jag och hämtade Jacob, gick till Kansliet och lämnade in pappret om tränararvodet för säsongen 2005-2006 (bättre sent än aldrig eller vad sägs?) och så gick vi hem och började laga mat. Jag ringde Bella och hon kom över precis när vi stod och gjorde en kladdkaka till efterrätt.
Lillebror, om smeten:
-"Det serut som såntdär som man inte får säga..."
Den mognaste storasystern i världen aka. jag:
-"Baaaaaaaajs!" =D
Sen åt vi och det blev riktigt gott, man kan helt enkelt inte misslyckas med timjanpotatis och kyckling som är ungsbakad och penslad med min specialare. Jag kommer bli en utmärkt hemmafru, visst vill du ha mig?
Vi satt och drack kaffe och käkade kladdis och hade riktigt trevligt, min mamma är helt okej när hon är på det humöret! Jag älskar henne verkligen måste jag erkänna. Väldigt mycket tillochmed.
Jag och Bella gick en prommis hem till henne och på vägen så köpte vi cigg, så kollade vi på något dåligt program, typ Kustbevakarna och jag blev sjukt uttråkad. Vi gick upp och jag fick redan på att jag också har äckel! Fyfan! Imorgon är det jag som kommer hänga på låset när apoteket öppnar!
Jag känner mig verkligen sjukt äcklig. Men nu ska jag kissa och sen sova.
Med kärlek mina vänner!
Sov gott!
Men det blev iaf en helt okej dag idag, Jag åkte till centrum, mötte Hanna utanför BR och så strosade vi runt i diverse butiker och jag blev förälskad och 1000 par skor och typ ALLA kläder på New Yorker (nyaste butiken i väsby centrum) Det är en riktigt bra affär och de hade massa snygga kläder och MÖSSOR! När jag blir rik så ska jag uppdatera min garderob!
Jag köpte också julklappar till lillebror, en blå t-shirt med en gitarr på som var ascool! Och en såndär grejsom man ska fylla i med färg med velour på, tror att det heter velourplanch eller nått. Det var Turtles på iaf! =D
Det blev ungefär bara en timmes umgänge med Hanna, det kändes för kort men det var riktigt trevligt ändå!
Sen åkte jag och hämtade Jacob, gick till Kansliet och lämnade in pappret om tränararvodet för säsongen 2005-2006 (bättre sent än aldrig eller vad sägs?) och så gick vi hem och började laga mat. Jag ringde Bella och hon kom över precis när vi stod och gjorde en kladdkaka till efterrätt.
Lillebror, om smeten:
-"Det serut som såntdär som man inte får säga..."
Den mognaste storasystern i världen aka. jag:
-"Baaaaaaaajs!" =D
Sen åt vi och det blev riktigt gott, man kan helt enkelt inte misslyckas med timjanpotatis och kyckling som är ungsbakad och penslad med min specialare. Jag kommer bli en utmärkt hemmafru, visst vill du ha mig?
Vi satt och drack kaffe och käkade kladdis och hade riktigt trevligt, min mamma är helt okej när hon är på det humöret! Jag älskar henne verkligen måste jag erkänna. Väldigt mycket tillochmed.
Jag och Bella gick en prommis hem till henne och på vägen så köpte vi cigg, så kollade vi på något dåligt program, typ Kustbevakarna och jag blev sjukt uttråkad. Vi gick upp och jag fick redan på att jag också har äckel! Fyfan! Imorgon är det jag som kommer hänga på låset när apoteket öppnar!
Jag känner mig verkligen sjukt äcklig. Men nu ska jag kissa och sen sova.
Med kärlek mina vänner!
Sov gott!
torsdag 6 december 2007
6 December
Idag är en "såndär" dag...
Mamma väckte mig vid sjutiden och påminde om att jag skulle hämta Jacob.
-"Då säger jag att du hämtar honom senast halv fyra"
Är det sista jag minns, sen vaknade jag 10:50 och insåg att FAN jag har sovit bort hela jävla skoldagen!!!
Så nu har jag suttit här i mer än en imme i pyjamas och lyssnar på Vivaldi och inte ens fått på mig kläder... Jag funderar dock på att göra det nu och städa i mitt rum innan jag ska hämta knodden. Så jag har gjort något vettigt av denhär dagen.
Jag HATAR när det blir såhär!
Mamma väckte mig vid sjutiden och påminde om att jag skulle hämta Jacob.
-"Då säger jag att du hämtar honom senast halv fyra"
Är det sista jag minns, sen vaknade jag 10:50 och insåg att FAN jag har sovit bort hela jävla skoldagen!!!
Så nu har jag suttit här i mer än en imme i pyjamas och lyssnar på Vivaldi och inte ens fått på mig kläder... Jag funderar dock på att göra det nu och städa i mitt rum innan jag ska hämta knodden. Så jag har gjort något vettigt av denhär dagen.
Jag HATAR när det blir såhär!
6 December
Systrar. Bröder. Välkommna!
Jag är nyss hemkommen, alldeles för sent för att det ska vara okej för att ha en skoldag imorgon. Men jag känner att det är värt den sena hemkomsten. För runt 22 tiden när de flesta gått hem så satt jag, Hanna och Jocke kvar i andaktsrummet och pratade lite, ett tag senare så insåg vi att sofforna var skönare så vi flyttade oss dit. Jocke, Hanna och Mimmi diskuterade vilt och jag satt mest och lyssnade, det kändes väldigt bra att göra precis det. Sitta och iakta och lyssna. Det jag tänkte säga sades ändå, men i mycket mer välformulerade uttryck som jag inte ens i mina vildaste drömmar skulle kunna uttrycka så välformulerat själv.
Det förde dock mina tankar tillbaka till högstadiet, då ansågs jag vara mycket välinformerad, intelektuell och allmänbildad. Nu känner jag mig mest som en tönt som tror att hon är smart.
Vart försvan den Jessica som var sådär allmänbildad och välformulerad? Hon som levde för 22 nyheterna och som läste morgontidningen slaviskt varje morgon?
Jag tror att det har med två olika saker att göra. Under den tiden i mitt liv så gjorde jag inte så mycket mer än att gå i skolan och träna. Jag hittade meningen med livet i att hela tiden uppdatera mig med samhällsinformation. Jag visste inte riktigt vem jag var, det vet jag ännu inte, men jag har en störren inblick i vem jag kanske kommer att utvecklas till att bli. Men i alla fall, jag hittade en identitet i informationen som jag matade mig själv med, jag blev den smarta och allmänbildade, hellre än ingenting alls. Som jag hade varit om jag inte matat mig med så mycket information.
Nu har jag en identitet som är mer, hon dendär sociala pricken som alltid har något för sig. För så mycket socialt liv hade jag inte i högstadiet, det kom i slutet på nian och i början på gymnasiet och har bara växt sig starkare och starkare med åren.
Jag tror också att det har att göra med att i högstadiet så hade jag en lärare i SO som uppmuntrade mig till att söka mer information och gav mig feedback och tips på saker jag kunde läsa och fördjupa mig i, vi hade många långa och trevliga samtal och livet och allting. Vilket fick mig att känna att jag behövde uppdatera mig hela tiden för att inte förlora det. För på den tiden så var varje person som pratade med mig som inte var min familj eller ett par i basketlagen mycket viktiga för mitt självförtroende, jag fick på så sätt veta att jag faktiskt var en person, jag var inte osynlig som jag ofta kände mig då.
Men frågan är om jag saknar att kännas igen om "hon det allmändbildade och välformulerade"?
Ja lite får jag då svara, för jag insåg ikväll att jag avundades och blev lite smått arg på mig själv för att jag kände att jag inte hade något vettigt att tillföra diskutionen. För jag tycker lika mycket om att ha långa och intressanta samtal nu, som då. Men då kunde jag tillföra något utan att känna mig som en idiot, som jag gör nu. Det har absolut ingenting med personerna som för samtalet med att göra, utan med mig själv och det faktum att jag inser att jag är sjukt ouppdaterad nu förtiden.
Jag tror att jag ska börja läsa lite djupare böcker än Danielle Steel och börja läsa morgontidningen faktiskt.
Det får vara allt för mig ikväll.
Så systrar och bröder
med kärlek!
Godnatt!
Jag är nyss hemkommen, alldeles för sent för att det ska vara okej för att ha en skoldag imorgon. Men jag känner att det är värt den sena hemkomsten. För runt 22 tiden när de flesta gått hem så satt jag, Hanna och Jocke kvar i andaktsrummet och pratade lite, ett tag senare så insåg vi att sofforna var skönare så vi flyttade oss dit. Jocke, Hanna och Mimmi diskuterade vilt och jag satt mest och lyssnade, det kändes väldigt bra att göra precis det. Sitta och iakta och lyssna. Det jag tänkte säga sades ändå, men i mycket mer välformulerade uttryck som jag inte ens i mina vildaste drömmar skulle kunna uttrycka så välformulerat själv.
Det förde dock mina tankar tillbaka till högstadiet, då ansågs jag vara mycket välinformerad, intelektuell och allmänbildad. Nu känner jag mig mest som en tönt som tror att hon är smart.
Vart försvan den Jessica som var sådär allmänbildad och välformulerad? Hon som levde för 22 nyheterna och som läste morgontidningen slaviskt varje morgon?
Jag tror att det har med två olika saker att göra. Under den tiden i mitt liv så gjorde jag inte så mycket mer än att gå i skolan och träna. Jag hittade meningen med livet i att hela tiden uppdatera mig med samhällsinformation. Jag visste inte riktigt vem jag var, det vet jag ännu inte, men jag har en störren inblick i vem jag kanske kommer att utvecklas till att bli. Men i alla fall, jag hittade en identitet i informationen som jag matade mig själv med, jag blev den smarta och allmänbildade, hellre än ingenting alls. Som jag hade varit om jag inte matat mig med så mycket information.
Nu har jag en identitet som är mer, hon dendär sociala pricken som alltid har något för sig. För så mycket socialt liv hade jag inte i högstadiet, det kom i slutet på nian och i början på gymnasiet och har bara växt sig starkare och starkare med åren.
Jag tror också att det har att göra med att i högstadiet så hade jag en lärare i SO som uppmuntrade mig till att söka mer information och gav mig feedback och tips på saker jag kunde läsa och fördjupa mig i, vi hade många långa och trevliga samtal och livet och allting. Vilket fick mig att känna att jag behövde uppdatera mig hela tiden för att inte förlora det. För på den tiden så var varje person som pratade med mig som inte var min familj eller ett par i basketlagen mycket viktiga för mitt självförtroende, jag fick på så sätt veta att jag faktiskt var en person, jag var inte osynlig som jag ofta kände mig då.
Men frågan är om jag saknar att kännas igen om "hon det allmändbildade och välformulerade"?
Ja lite får jag då svara, för jag insåg ikväll att jag avundades och blev lite smått arg på mig själv för att jag kände att jag inte hade något vettigt att tillföra diskutionen. För jag tycker lika mycket om att ha långa och intressanta samtal nu, som då. Men då kunde jag tillföra något utan att känna mig som en idiot, som jag gör nu. Det har absolut ingenting med personerna som för samtalet med att göra, utan med mig själv och det faktum att jag inser att jag är sjukt ouppdaterad nu förtiden.
Jag tror att jag ska börja läsa lite djupare böcker än Danielle Steel och börja läsa morgontidningen faktiskt.
Det får vara allt för mig ikväll.
Så systrar och bröder
med kärlek!
Godnatt!
fredag 30 november 2007
30 Nevember
Systrar och bröder, kära bloggläsare.
Jag hoppas att ni mår bra!
Semifinalen i Idol är avgjord. Och ja, Hanna, om du inte vill läsa mer av mitt Idol-tjaffs så kan du sluta läsa nu och hoppas på ett nytt inlägg snart ;)
Men iaf, Idol. Hela grejen är helt sjuk. Halva svenska folket är engagerade i något som ungefär en åttondel förstår hela meningen med. I Idol så söker de inte den bästa musikern i Sverige, utan den bästa artisten eller idolen. Skillnaden mellan idoler och musiker är stor. En musiker kan sina grejer så det bara smäller om det, de sätter varenda ton och sjunger som gudar (när jag ändå pratar Idol så är det väll lite underförstått att jag talar om musiker med sång som huvudinstrument) En musiker behöver inte vara total på scenen men det är såklart ett stort plus om man som musiker vill kunna leva på att framföra sin musik.
En idol eller artist däremot kan klara sig på att inte sätta alla toner om man har en scennärvaro, om man kan leverera känslor, bjuda på sig själv, stå naken på scenen. Självklart så måste man ju ha en musikalisk talang för att kunna hålla på med musik.
Jag kan inte bli en konstnär om jag inte bemästrar min konstnärliga form på något sätt.
Och i Idol så söker man en person med scennärvaro, som showar och leverarar känslor i sång, Inte den som sjunger bästast.
Därför så är jag väldigt glad över att Amanda Jenssen med sin unika halvbraiga röst och otroliga scennärvaro och konst att leverara känslor och Marie Picasso med sin otroliga röst och bredd och halvbraiga scennärvaro och scenspråk, kom i final!
Därför att dessa två kompletterar varandra på ett bra sätt och det kommer att bli en hejdundrande show nästa fredag! Frågan är bara vem som vinner. Hon med den otroliga scennärvaron eller hon som sjunger som en gud? Jadu, bara Svenska folket vet.
Jag tycker också att det är väldigt skönt att Andreas åkte ut ikväll. Tyvärr Andreas du är ingen Idol, men du är påväg att bli en musiker. Han har en okej röst men gör sig inte bra på scenen. Sen kanske det är också för att han personligen inte faller mig in i smaken, jag tror inte ens att jag skulle köpa en skiva med honom. Dock min personliga åsikt.
Sen vill jag bara säga, till alla er därute som har en bra röst och söker tilll Idol, men inte kommer med eller ens kommer till TV-juryn. Var inte ledsna, det betyder inte att ni inte har talang. Men det finns så sjukt många människor i vårt avlånga land med talang och om alla med talang skulle gå vidare så skulle det inte bli det som de vill ha, bra TV med folk som utmärker sig. Jag har själv hört en handfull personer i min bekantskapskrets som har talang som utmärker er i er umgängeskrets, men ni har kanske inte det som juryn vill ha, man måste verkligen charma dem med storm och utmärka sig. Synas.
Nu börjar jag bli trött märker jag så jag kommer lägga ner värksamheten, jag hoppas att ni förstår vad jag menar!
Så systrar och bröder
Massa kärlek!
Godnatt!
Jag hoppas att ni mår bra!
Semifinalen i Idol är avgjord. Och ja, Hanna, om du inte vill läsa mer av mitt Idol-tjaffs så kan du sluta läsa nu och hoppas på ett nytt inlägg snart ;)
Men iaf, Idol. Hela grejen är helt sjuk. Halva svenska folket är engagerade i något som ungefär en åttondel förstår hela meningen med. I Idol så söker de inte den bästa musikern i Sverige, utan den bästa artisten eller idolen. Skillnaden mellan idoler och musiker är stor. En musiker kan sina grejer så det bara smäller om det, de sätter varenda ton och sjunger som gudar (när jag ändå pratar Idol så är det väll lite underförstått att jag talar om musiker med sång som huvudinstrument) En musiker behöver inte vara total på scenen men det är såklart ett stort plus om man som musiker vill kunna leva på att framföra sin musik.
En idol eller artist däremot kan klara sig på att inte sätta alla toner om man har en scennärvaro, om man kan leverera känslor, bjuda på sig själv, stå naken på scenen. Självklart så måste man ju ha en musikalisk talang för att kunna hålla på med musik.
Jag kan inte bli en konstnär om jag inte bemästrar min konstnärliga form på något sätt.
Och i Idol så söker man en person med scennärvaro, som showar och leverarar känslor i sång, Inte den som sjunger bästast.
Därför så är jag väldigt glad över att Amanda Jenssen med sin unika halvbraiga röst och otroliga scennärvaro och konst att leverara känslor och Marie Picasso med sin otroliga röst och bredd och halvbraiga scennärvaro och scenspråk, kom i final!
Därför att dessa två kompletterar varandra på ett bra sätt och det kommer att bli en hejdundrande show nästa fredag! Frågan är bara vem som vinner. Hon med den otroliga scennärvaron eller hon som sjunger som en gud? Jadu, bara Svenska folket vet.
Jag tycker också att det är väldigt skönt att Andreas åkte ut ikväll. Tyvärr Andreas du är ingen Idol, men du är påväg att bli en musiker. Han har en okej röst men gör sig inte bra på scenen. Sen kanske det är också för att han personligen inte faller mig in i smaken, jag tror inte ens att jag skulle köpa en skiva med honom. Dock min personliga åsikt.
Sen vill jag bara säga, till alla er därute som har en bra röst och söker tilll Idol, men inte kommer med eller ens kommer till TV-juryn. Var inte ledsna, det betyder inte att ni inte har talang. Men det finns så sjukt många människor i vårt avlånga land med talang och om alla med talang skulle gå vidare så skulle det inte bli det som de vill ha, bra TV med folk som utmärker sig. Jag har själv hört en handfull personer i min bekantskapskrets som har talang som utmärker er i er umgängeskrets, men ni har kanske inte det som juryn vill ha, man måste verkligen charma dem med storm och utmärka sig. Synas.
Nu börjar jag bli trött märker jag så jag kommer lägga ner värksamheten, jag hoppas att ni förstår vad jag menar!
Så systrar och bröder
Massa kärlek!
Godnatt!
tisdag 27 november 2007
27 November
Systrar. Bröder. Var hälsade.
Imorgon är dagen D, då jag förhoppningsvis kirrar mitt körkort! Det smäller och jag ska fanimig visa att jag kan köra bil, precis som jag gjorde idag! SÅDETSÅ!
Förövrigt så är jag så förbannat jävla arg så jag skulle kunna spricka... Jag vet inte vad löneutbeltalningen har emot mig MEN jag har ännu inte fått min lön vilket har bidragit till att jag idag varit GALET hungrig hela dagen för att jag inte har haft råd att köpa mat! DET SUGER! Så idag så har jag käkat en portion nudlar... Tacka fan för kaffe!
PLUS att jag inte vet hurfan jag ska ta mig hem imorgon... Jag vill egentligen inte be mamma om pengar, det suger ännu mer! JAG VILL INTE! Jag hade fan planerat att få dedär jävla pengarna men ICKE, så jag hoppas attde kommer såfort som möjligt! Annars så kommer jag bli så JÄVLA FÖRBANNAD, vilket jag redan är men iaf... PLUS, igen, att de kommer försöka att dra 260 spänn för mina glajjer på torsdag och har jag inte fått några cash då så kommer det väll att gå jävligt illa för lilla mig... Jag blir så JÄVLA ARG!
Så nu har jag fått gnälla lite men inte fan så känns det bättre!
Systrar och bröder, älskade vänner!
Med massa kärlek!
Nattipuss! <3
Imorgon är dagen D, då jag förhoppningsvis kirrar mitt körkort! Det smäller och jag ska fanimig visa att jag kan köra bil, precis som jag gjorde idag! SÅDETSÅ!
Förövrigt så är jag så förbannat jävla arg så jag skulle kunna spricka... Jag vet inte vad löneutbeltalningen har emot mig MEN jag har ännu inte fått min lön vilket har bidragit till att jag idag varit GALET hungrig hela dagen för att jag inte har haft råd att köpa mat! DET SUGER! Så idag så har jag käkat en portion nudlar... Tacka fan för kaffe!
PLUS att jag inte vet hurfan jag ska ta mig hem imorgon... Jag vill egentligen inte be mamma om pengar, det suger ännu mer! JAG VILL INTE! Jag hade fan planerat att få dedär jävla pengarna men ICKE, så jag hoppas attde kommer såfort som möjligt! Annars så kommer jag bli så JÄVLA FÖRBANNAD, vilket jag redan är men iaf... PLUS, igen, att de kommer försöka att dra 260 spänn för mina glajjer på torsdag och har jag inte fått några cash då så kommer det väll att gå jävligt illa för lilla mig... Jag blir så JÄVLA ARG!
Så nu har jag fått gnälla lite men inte fan så känns det bättre!
Systrar och bröder, älskade vänner!
Med massa kärlek!
Nattipuss! <3
måndag 26 november 2007
26 November
Systrar och bröder min pappa är bästast!
Jag behövde bara säga det! Han kirrar alla biffar, precis som jag, vi är bästast. Men mest är han bäst!
Han beställde en tågbiljett till mig, även om jag hatar att be mina föräldrar om någonting som har med pengar att göra så kände jag att jag måste svälja stoltheten och göra det, känns jobbigt men det är ju inte pengar som de inte kommer få tillbaka liksom.
Sen så ringde jag körskolan så det är kirrat också. Bäst!
Så nu åker jag från centralen 13:44. Liksom weeeeey!
Så nu ska jag bara städa lite härhemma så mammsen och pappsen blir glada när de kommer hem! =)
Med kärlek!
Puss på er!
Jag behövde bara säga det! Han kirrar alla biffar, precis som jag, vi är bästast. Men mest är han bäst!
Han beställde en tågbiljett till mig, även om jag hatar att be mina föräldrar om någonting som har med pengar att göra så kände jag att jag måste svälja stoltheten och göra det, känns jobbigt men det är ju inte pengar som de inte kommer få tillbaka liksom.
Sen så ringde jag körskolan så det är kirrat också. Bäst!
Så nu åker jag från centralen 13:44. Liksom weeeeey!
Så nu ska jag bara städa lite härhemma så mammsen och pappsen blir glada när de kommer hem! =)
Med kärlek!
Puss på er!
26 November- update
Systrar och bröder.
Jag har ännu inte fått mina pengar och jag kommer nog inte få dom förrns i eftermiddag.
Nu har jag också missat det tåget som jag behövde ta för att hinna med min körlektion. BAJS!
Jag måste helt enkelt ringa pappa och fråga om han kan betala så länge... DET suger hårt! Jag borde kunna klara mig själv!
bajsbajsbajsbajsbajsbajsbajs!!!
med kärlek!
En till update kommer nog
Jag har ännu inte fått mina pengar och jag kommer nog inte få dom förrns i eftermiddag.
Nu har jag också missat det tåget som jag behövde ta för att hinna med min körlektion. BAJS!
Jag måste helt enkelt ringa pappa och fråga om han kan betala så länge... DET suger hårt! Jag borde kunna klara mig själv!
bajsbajsbajsbajsbajsbajsbajs!!!
med kärlek!
En till update kommer nog
26 November
Systrar och bröder
Jag har ett stooort problem! Verkligen maaaaajor! Totally!
Jag har inte fått min lön ännu och ska jag lita på Ms. Smartass, som jag alltid gör för hon är smartass och har alltid rätt, så kan det ta fram till lunch innan jag får den.
Men problemet är inte att jag är pengakåt utan att jag MÅSTE ha pengar för att komma till Norberg. Och jag måste vara i Norberg senast 15:15 idag för jag har körlektion 15:20.
DET är mitt maaaajor problem!
Totally...
Så nu får jag bara sitta här coh vänta på att pengarna ska rassla in på kontot innan jag kan göra någonting överhuvud taget... Fast jag kanske ska ta och äta någonting...
Det får bli en kopp kaffe till iaf!
Systrar. Bröder.
Med kärlek!
Uppdatering kommer!
Jag har ett stooort problem! Verkligen maaaaajor! Totally!
Jag har inte fått min lön ännu och ska jag lita på Ms. Smartass, som jag alltid gör för hon är smartass och har alltid rätt, så kan det ta fram till lunch innan jag får den.
Men problemet är inte att jag är pengakåt utan att jag MÅSTE ha pengar för att komma till Norberg. Och jag måste vara i Norberg senast 15:15 idag för jag har körlektion 15:20.
DET är mitt maaaajor problem!
Totally...
Så nu får jag bara sitta här coh vänta på att pengarna ska rassla in på kontot innan jag kan göra någonting överhuvud taget... Fast jag kanske ska ta och äta någonting...
Det får bli en kopp kaffe till iaf!
Systrar. Bröder.
Med kärlek!
Uppdatering kommer!
söndag 25 november 2007
25 November
Systrar och bröder, hej på er!
Alltså dagen idag har varit meningsfull och meningslös på sina egna charmerande sätt.
Den började i alla fall med att jag pallarde mig upp i, för mig, den tidiga ottan, för normalt folk var klockan 9:00. Jag käkade fulle för en gång skull och jag och pappa var ute och övningskörde med en lånad bil som tillhör en nära vän till familjen. Det kändes ovant att sitta i en annan bil än pappas egna slitna pickup som jag skulle kunna ge massa för, för att få när han byter jobb. Men tyvärr så ska den ju tillbaka till företaget, men iaf. Den är sådär underbart svårkörd och inte lika bromskännslig som gaskännslig. Sånnt gillar jag. Vad jag minns så är körskolans bilar också ganska gaskännsliga. Det är underbart. Jag är lite gaspedalkåt.
Sen kom vi hem och så började pappa och mamma bråka och jag är så jävla trött på min mamma för tillfället. Eller för övrigt så är jag alltid trött på henne. Hon tycker att alla trycker ner och kör över henne men egentligen så är det hon som trycker ner och kör över ALLA andra! Och när man vänligt men bestämmt försöker förklara för henne att så inte är fallet så får man bara höra att hon tycker att det är så jävla psykiskt jobbigt att hela tiden bli överkörd. Hon älskar att säga att hon mår psykiskt dåligt samtidigt som hon skiter i resten av familjens psykiska hälsa eller mer ohälsa orsakad av henne.
Hej vi borde gå i familjeterapi?
Men iaf, jag blev lika rädd som alltid när mamma och pappa bråkar, jag blir 3 igen och bara sitter och skakar och gråter och inte kan andas. Jag hatar att vara så känslig som jag är.
Men det slutade med att pappa lämnade tillbaka bilen till dess riktiga ägare och vi övningskörde med den älskade pickupen igen! =)
Det gick över förväntan och nu känns det bra inför uppkörningen, bara jag kör såhär på onsdag så kommer allt bli asbra.
Sen så satte jag mig och spelade lite, kollade på två The L-word avsnitt, nu har jag kollat på den andra sesången 2 ggr också, och bara degade. mamma coh pappa kom hem efter deras shoppingrunda och vi lagade mat.
Efter maten så bestämde jag mig för att vara en myspyssyster och tog med mig mina syskon ner för att kolla på Lejon Kungen så jag gosar ner mig i duntäcket och somnar innan Mufasa har dött ens. och så vaknar jag i eftertexterna som alltid xD
Då frågar syster: "Jessica har du sovit?"
-"Nejdå inte ett dugg"
Så stängde vi av och jag satte mig här och har gjort det sen dess ungefär, mellan så har jag kollat tågtider, packat och käkat ett äpple.
Nu tror jag att jag ska gå och sova snart bara för att, inte för att jag är något vidare trött utan för att klockan är lite mycket.
Och detdär med att sluta snusa har jag gått som det gått. Men jag jobbar fortfarande på det.
Så systrar och bröder, kära blogläsare
Med massa kärlek!
Godnatt!
Alltså dagen idag har varit meningsfull och meningslös på sina egna charmerande sätt.
Den började i alla fall med att jag pallarde mig upp i, för mig, den tidiga ottan, för normalt folk var klockan 9:00. Jag käkade fulle för en gång skull och jag och pappa var ute och övningskörde med en lånad bil som tillhör en nära vän till familjen. Det kändes ovant att sitta i en annan bil än pappas egna slitna pickup som jag skulle kunna ge massa för, för att få när han byter jobb. Men tyvärr så ska den ju tillbaka till företaget, men iaf. Den är sådär underbart svårkörd och inte lika bromskännslig som gaskännslig. Sånnt gillar jag. Vad jag minns så är körskolans bilar också ganska gaskännsliga. Det är underbart. Jag är lite gaspedalkåt.
Sen kom vi hem och så började pappa och mamma bråka och jag är så jävla trött på min mamma för tillfället. Eller för övrigt så är jag alltid trött på henne. Hon tycker att alla trycker ner och kör över henne men egentligen så är det hon som trycker ner och kör över ALLA andra! Och när man vänligt men bestämmt försöker förklara för henne att så inte är fallet så får man bara höra att hon tycker att det är så jävla psykiskt jobbigt att hela tiden bli överkörd. Hon älskar att säga att hon mår psykiskt dåligt samtidigt som hon skiter i resten av familjens psykiska hälsa eller mer ohälsa orsakad av henne.
Hej vi borde gå i familjeterapi?
Men iaf, jag blev lika rädd som alltid när mamma och pappa bråkar, jag blir 3 igen och bara sitter och skakar och gråter och inte kan andas. Jag hatar att vara så känslig som jag är.
Men det slutade med att pappa lämnade tillbaka bilen till dess riktiga ägare och vi övningskörde med den älskade pickupen igen! =)
Det gick över förväntan och nu känns det bra inför uppkörningen, bara jag kör såhär på onsdag så kommer allt bli asbra.
Sen så satte jag mig och spelade lite, kollade på två The L-word avsnitt, nu har jag kollat på den andra sesången 2 ggr också, och bara degade. mamma coh pappa kom hem efter deras shoppingrunda och vi lagade mat.
Efter maten så bestämde jag mig för att vara en myspyssyster och tog med mig mina syskon ner för att kolla på Lejon Kungen så jag gosar ner mig i duntäcket och somnar innan Mufasa har dött ens. och så vaknar jag i eftertexterna som alltid xD
Då frågar syster: "Jessica har du sovit?"
-"Nejdå inte ett dugg"
Så stängde vi av och jag satte mig här och har gjort det sen dess ungefär, mellan så har jag kollat tågtider, packat och käkat ett äpple.
Nu tror jag att jag ska gå och sova snart bara för att, inte för att jag är något vidare trött utan för att klockan är lite mycket.
Och detdär med att sluta snusa har jag gått som det gått. Men jag jobbar fortfarande på det.
Så systrar och bröder, kära blogläsare
Med massa kärlek!
Godnatt!
fredag 23 november 2007
23 November
Systrar och bröder
Ibland så funderar jag på detdär om jag verkligen inte har en skruv lös någonstanns, eller om det rä något fel på hissen så den inte går riktigt hela vägen upp. Ikväll är en sådan kväll för sådanna tankar. För ajg satte precis på basutagregatet på uppvärmning och klockan är 00:04 och jag ska vara i skolan om 9 timmar... men men först så ska jag basta och där med basta! =D
Sen var det detdär med att göra folk nyfikna, provocera lite. Det är min nya hobby, kanske undanhålla en liten del av sanningen i någonting för att en person ska bli sjukt nyfiken om vad det är man pratar om och inte kunna släppa det med tankarna. Att ha makten över att någonannan inte kommer kunna släppa tanken på vad det är man undanhåller för några andra tankar innan man säger den lilla detaljen som man undanhållit är bland det roligaste som finns. För sedan efter ett tag när man har på ett lite diskret sätt släppt bomben om den lilla detaljen, så förstår de ändå inte att de fått den levererad utan är mitt uppe i sina egna tankar om vad det kan vara. Detta är min nya underhållning för tillfället. Så ni som blir utsatta, ta det inte personligt, jag kommer över fasen och blir mig själv igen snart.
Men nu ska jag gå och kolla hur varm bastun blivit!
Så systrar och bröder, kära blogläsare
med massa kärlek!
Godnatt!
Ibland så funderar jag på detdär om jag verkligen inte har en skruv lös någonstanns, eller om det rä något fel på hissen så den inte går riktigt hela vägen upp. Ikväll är en sådan kväll för sådanna tankar. För ajg satte precis på basutagregatet på uppvärmning och klockan är 00:04 och jag ska vara i skolan om 9 timmar... men men först så ska jag basta och där med basta! =D
Sen var det detdär med att göra folk nyfikna, provocera lite. Det är min nya hobby, kanske undanhålla en liten del av sanningen i någonting för att en person ska bli sjukt nyfiken om vad det är man pratar om och inte kunna släppa det med tankarna. Att ha makten över att någonannan inte kommer kunna släppa tanken på vad det är man undanhåller för några andra tankar innan man säger den lilla detaljen som man undanhållit är bland det roligaste som finns. För sedan efter ett tag när man har på ett lite diskret sätt släppt bomben om den lilla detaljen, så förstår de ändå inte att de fått den levererad utan är mitt uppe i sina egna tankar om vad det kan vara. Detta är min nya underhållning för tillfället. Så ni som blir utsatta, ta det inte personligt, jag kommer över fasen och blir mig själv igen snart.
Men nu ska jag gå och kolla hur varm bastun blivit!
Så systrar och bröder, kära blogläsare
med massa kärlek!
Godnatt!
torsdag 22 november 2007
22 November
Systrar, men deffinitivt bröder. Hör upp nu!
När en kvinna är så kvinnlig som hon bara kan bli, förutom när hon är gravid. Så är det inte roligt att vara kvinna. Hur kunde jag få för mig att jag skulle kunna sluta snusa den här tiden på månaden. Det är väll det mest korkade jag varit med om på länge. Men men.
Det skulle helt enkelt behövas 4 till av mig för att öppna ett fönster för tillfället. Fråga inte varför, det bara är så!!!
Plus att vi ska ha mössutprovning imorgon. Jag är för liten för att ta studentlen. Hallå gymnasiet, jag ska väll välja nu? eller? Har jag missat något? Hallååå?
Fyfan! Men jag ska härifrån, snabbt som attans sen! Jajäklarns, det ända som ska kännas är lukten av det brännda gummit!
Men men, systrar och bröder, älskade blogläsare.
Med massa kärlek!
Sov så gott! <3
När en kvinna är så kvinnlig som hon bara kan bli, förutom när hon är gravid. Så är det inte roligt att vara kvinna. Hur kunde jag få för mig att jag skulle kunna sluta snusa den här tiden på månaden. Det är väll det mest korkade jag varit med om på länge. Men men.
Det skulle helt enkelt behövas 4 till av mig för att öppna ett fönster för tillfället. Fråga inte varför, det bara är så!!!
Plus att vi ska ha mössutprovning imorgon. Jag är för liten för att ta studentlen. Hallå gymnasiet, jag ska väll välja nu? eller? Har jag missat något? Hallååå?
Fyfan! Men jag ska härifrån, snabbt som attans sen! Jajäklarns, det ända som ska kännas är lukten av det brännda gummit!
Men men, systrar och bröder, älskade blogläsare.
Med massa kärlek!
Sov så gott! <3
22 November
Systrar, bröder.
Idag är en såndär dag. En rikitg skitdag. Jag försov mig, fick slita åt mig lite kläder och hann inte borsta tänderna. På elevrådsmötet bestämmdes det att vi ska gå med i SECO och det betyder att jag måste gå till någon baken och starta ett organisationskonto... Jag vet inte hur jag ska göra, jag är för liten för sånnt här. För liten för ansvar och förtroendeuppdrag. Jag orkar inte känna ansvarets tyngd på mina axlar. Inte just nu, just för tillfället när all min ork och energi går åt till att försöka fungera som en människa med det lilla jag är tillåten till.
Att fika med My loved Mr.Ohanababy och Pippin idag var shocknice som de skulle sagt utmed Blå linjen. Men ja, det var rysligt trevligt.
En slänt av kärlek och en stor skopa ångest.
Varför är jag inte lika vacker? Vad har jag gjort för att mina ögon inte ska glittra lika mycket som dina? Varför ler inte min mun lika ärligt? Varför är jag inte lika lycklig och attraktiv som du? Varför är jag inte lika omtänksam som du? Varför inte lika snäll?
Jag har ont i huvudet av abstinens. 24 timmar utan snus. Snart försmecktar jag på denna ö.
Engelska nationella imorgon. Ett bevis på att jag inte är intelligent, jag vill inte få kastat i ansiktet hur dålig jag är. Jag hoppas bara att jag inte försover mig.
Så systrar och bröder, mina kära blogläsare!
Med kärlek!
Nattipuss! <3
Idag är en såndär dag. En rikitg skitdag. Jag försov mig, fick slita åt mig lite kläder och hann inte borsta tänderna. På elevrådsmötet bestämmdes det att vi ska gå med i SECO och det betyder att jag måste gå till någon baken och starta ett organisationskonto... Jag vet inte hur jag ska göra, jag är för liten för sånnt här. För liten för ansvar och förtroendeuppdrag. Jag orkar inte känna ansvarets tyngd på mina axlar. Inte just nu, just för tillfället när all min ork och energi går åt till att försöka fungera som en människa med det lilla jag är tillåten till.
Att fika med My loved Mr.Ohanababy och Pippin idag var shocknice som de skulle sagt utmed Blå linjen. Men ja, det var rysligt trevligt.
En slänt av kärlek och en stor skopa ångest.
Varför är jag inte lika vacker? Vad har jag gjort för att mina ögon inte ska glittra lika mycket som dina? Varför ler inte min mun lika ärligt? Varför är jag inte lika lycklig och attraktiv som du? Varför är jag inte lika omtänksam som du? Varför inte lika snäll?
Jag har ont i huvudet av abstinens. 24 timmar utan snus. Snart försmecktar jag på denna ö.
Engelska nationella imorgon. Ett bevis på att jag inte är intelligent, jag vill inte få kastat i ansiktet hur dålig jag är. Jag hoppas bara att jag inte försover mig.
Så systrar och bröder, mina kära blogläsare!
Med kärlek!
Nattipuss! <3
tisdag 20 november 2007
20 November
Wazzup Sis' Yo bro'
Jag har varit så sjukt seg idag kan jag bara meddela. Dock ganska produktiv, jag mailade körskolan och bara det ger mig körkortsångest 2k, att sen få svaret att de tycker att jag behöver 3 dubbellektioner till gjorde ju inte saken bättre. Men jag ska fan visa dom att jag kan banne mig köra bil! SÅDETSÅ!
Annars så är jag ganska så nyss hemkommen från träningen, det var nice som fan. Det känns verkligen bra. Äntligen så känns det som om jag kan utvecklas till den spelaren jag vill i ett lag där man inte får snea blickar om man missar en pass etc. Det känns rysligt skönt kan jag lova! En liten sjuts i självförtroendet typ =)
Så nu sitter jag här, svettig och äklig för att jag inte lyckats ta mig in i duschen ännu och lyssnar på min smått melankoliska playlist med myspysmusik där det är allt ifrån Savage Garden till LOTR soundtrack och typ Vapnet och så lite där emellan.
Det jobbiga med mig är att när jag sitter på typ bussen, så kommer jag på massa kloka och häfftigt coola saker som jag vill skriva här. Men när jag väl kommit hem, fått på datorn och tagit mig i skinnet så har jag glömmt bort det, det kan jag lova kära vänner att det stör mig något så enormt!
Men iaf, dagen imorn består av möte på förmiddagen så jag måste åka till skolan typ 2 timmar tidigare än vad jag egentligen behöver och sen så ska jag ha arbetsmiljö och säkerhet, sådär lagom serriös kurs och sen är det fika med Jojjo och Pippi. Kommer bli nice, SKA bli nice!
SEN så ska jag övningsköra och förhoppningsvis hinna titta in på KU en snabbis också. Elelr om jag ska skita i det... vi ska ju i och för sig baka lussbullar så det är lite fresta(nde) att ta sig tiden att dra dit en stund.
Men nu kära vänner ska jag ta mig in i duschen och sen sova och just det, jag läset ut Gömda igår! HELT GALEN BOK! I lovet it! <3 Men kalla kårar I tell you, kalla kårar...
Som sagt, duschen var det. Typ nu. Knaske ett parti kungen först! =)
Systrar och bröder, kära bloggläsare
Massa kärlek!
Nattipuss! <3
Jag har varit så sjukt seg idag kan jag bara meddela. Dock ganska produktiv, jag mailade körskolan och bara det ger mig körkortsångest 2k, att sen få svaret att de tycker att jag behöver 3 dubbellektioner till gjorde ju inte saken bättre. Men jag ska fan visa dom att jag kan banne mig köra bil! SÅDETSÅ!
Annars så är jag ganska så nyss hemkommen från träningen, det var nice som fan. Det känns verkligen bra. Äntligen så känns det som om jag kan utvecklas till den spelaren jag vill i ett lag där man inte får snea blickar om man missar en pass etc. Det känns rysligt skönt kan jag lova! En liten sjuts i självförtroendet typ =)
Så nu sitter jag här, svettig och äklig för att jag inte lyckats ta mig in i duschen ännu och lyssnar på min smått melankoliska playlist med myspysmusik där det är allt ifrån Savage Garden till LOTR soundtrack och typ Vapnet och så lite där emellan.
Det jobbiga med mig är att när jag sitter på typ bussen, så kommer jag på massa kloka och häfftigt coola saker som jag vill skriva här. Men när jag väl kommit hem, fått på datorn och tagit mig i skinnet så har jag glömmt bort det, det kan jag lova kära vänner att det stör mig något så enormt!
Men iaf, dagen imorn består av möte på förmiddagen så jag måste åka till skolan typ 2 timmar tidigare än vad jag egentligen behöver och sen så ska jag ha arbetsmiljö och säkerhet, sådär lagom serriös kurs och sen är det fika med Jojjo och Pippi. Kommer bli nice, SKA bli nice!
SEN så ska jag övningsköra och förhoppningsvis hinna titta in på KU en snabbis också. Elelr om jag ska skita i det... vi ska ju i och för sig baka lussbullar så det är lite fresta(nde) att ta sig tiden att dra dit en stund.
Men nu kära vänner ska jag ta mig in i duschen och sen sova och just det, jag läset ut Gömda igår! HELT GALEN BOK! I lovet it! <3 Men kalla kårar I tell you, kalla kårar...
Som sagt, duschen var det. Typ nu. Knaske ett parti kungen först! =)
Systrar och bröder, kära bloggläsare
Massa kärlek!
Nattipuss! <3
söndag 18 november 2007
18 November
Godkväll systrar, bröder och mina kära blogläsare!
Helgen, eller mer lördag och söndag förmiddag, spenderades med lite andra folk från stiftet på Såstaholm. Det var trevligt.
Massa mat, trevliga människor, kaffemaskiner överallt (<3), biljard, Singstar och Guitar Hero.
Plus att Såstaholm är typ jättefint och jättevackert och ganska class. Så kunde jag ändå inte riktigt tillåta mig själv att njuta av att vistas där. Maten var för god, jag åt för mycket. Det slutade i att jag sen inte ens kunde njuta av att jag ätit den. Och sen detdär eviga med att leva med världens lägsta självförtroende. Varför skulle jag vara förtjänt av att få vistas där? Vad gör jag för bra för välden?
Tack Fröken Självförtroende, tack så jävla mycket för den!
Att det sedan slutade med att jag sov ensam i ett hotellrum för två med kaklat badrum, mosaik på golvet, glasduschvägg, tv, en enromt skön säng och surrande ventilation gjorde att jag spenderade natten med att ligga och sträckläsa. Hotellrum är inte gjorda för att man ska bo i dessa ensam.
Men iaf, boken jag läser för tillfället är Gömda av Lisa Marklund och nej jag har inte läst den tidigare. Jag mår serriöst dåligt när jag läser, magen knyter sig och jag börjar alltid skaka när jag bara läst några sidor. Så jävla hemskt! Och som alla andra böcker med verkligheten som grund så är det hemska just att det inte är uppdiktat utan att det verkligen är människor som ska behöva uppleva saker som är så hemska att man inte ens vill tänka på det.
Jag har funderat länge på att skriva mig en egen bok. Men vemfan skulle vara intresserad av att läsa den? Herregud, så kliché egentligen. Hur många sådanna böcker finns det inte? Och vem vill höra om min historia? Inte en jävla kotta säkert, den skulle säkert bara ligga kvar i lådor efter tryck, om den ens blev tryckt (bara det är väll att gå över gränsan i orealistiska drömmar?) ligga och damma. Mitt liv i ord, i en dammig låda på ett förlag eller ï ett förrådsutrymme någonstanns...
Nejhörrni om man ska fortsätta spela Kungen? Eller kanske skriva klart detdär jävla CV't så jag kan gå med det till Deichman imorn...
Men men
Systrar, bröder
Med kärlek!
På återsende
Helgen, eller mer lördag och söndag förmiddag, spenderades med lite andra folk från stiftet på Såstaholm. Det var trevligt.
Massa mat, trevliga människor, kaffemaskiner överallt (<3), biljard, Singstar och Guitar Hero.
Plus att Såstaholm är typ jättefint och jättevackert och ganska class. Så kunde jag ändå inte riktigt tillåta mig själv att njuta av att vistas där. Maten var för god, jag åt för mycket. Det slutade i att jag sen inte ens kunde njuta av att jag ätit den. Och sen detdär eviga med att leva med världens lägsta självförtroende. Varför skulle jag vara förtjänt av att få vistas där? Vad gör jag för bra för välden?
Tack Fröken Självförtroende, tack så jävla mycket för den!
Att det sedan slutade med att jag sov ensam i ett hotellrum för två med kaklat badrum, mosaik på golvet, glasduschvägg, tv, en enromt skön säng och surrande ventilation gjorde att jag spenderade natten med att ligga och sträckläsa. Hotellrum är inte gjorda för att man ska bo i dessa ensam.
Men iaf, boken jag läser för tillfället är Gömda av Lisa Marklund och nej jag har inte läst den tidigare. Jag mår serriöst dåligt när jag läser, magen knyter sig och jag börjar alltid skaka när jag bara läst några sidor. Så jävla hemskt! Och som alla andra böcker med verkligheten som grund så är det hemska just att det inte är uppdiktat utan att det verkligen är människor som ska behöva uppleva saker som är så hemska att man inte ens vill tänka på det.
Jag har funderat länge på att skriva mig en egen bok. Men vemfan skulle vara intresserad av att läsa den? Herregud, så kliché egentligen. Hur många sådanna böcker finns det inte? Och vem vill höra om min historia? Inte en jävla kotta säkert, den skulle säkert bara ligga kvar i lådor efter tryck, om den ens blev tryckt (bara det är väll att gå över gränsan i orealistiska drömmar?) ligga och damma. Mitt liv i ord, i en dammig låda på ett förlag eller ï ett förrådsutrymme någonstanns...
Nejhörrni om man ska fortsätta spela Kungen? Eller kanske skriva klart detdär jävla CV't så jag kan gå med det till Deichman imorn...
Men men
Systrar, bröder
Med kärlek!
På återsende
tisdag 13 november 2007
13 November
Morsning systrar, Godkväll bröder!
Idag har varit en bra dag, förutom det, det, detdär och inte mist detdära... Men jag orkar inte hänga upp mig i det negativa. Då skulle det sluka mig levande.
Men det var två ljusglimtar under dagen som fick det att bli en bra dag trotts allt:
Att få höra att det man skriver är trevligt och så är alltid lika kul! Man blir alltid lika glad och lite smånöjd med sig själv utan att bli egoistisk och det bästa är att man alltid suger åt sig lite extra av det possitiva och kan leva på det i dagar, ja till och med veckor, framöver! =)
Att ta en relativt lång prommis med Bella var hur myspys som hellst! När man inte träffat en person på länge så inser man hu mycket man saknat denne! Och det är alltid lika myspys att känna sig lite extra älskad och speciell! =D
Så systrar och bröder, kära blogläsare.
Snart så ska jag krypa in mellan lakanen. Men jag tänkte avsluta dagen med att ge er en mening som en mycket vis ung kvinna sa till mig för ca. 5 år sen.
"Det possitiva ska du suga åt dig som en svamp
men det negativa kan du bara tänka igenom och sen lämna bakom dig."
Systrar och bröder, detta var allt för mig ikväll!
Med kärlek!
Godnatt! <3
Idag har varit en bra dag, förutom det, det, detdär och inte mist detdära... Men jag orkar inte hänga upp mig i det negativa. Då skulle det sluka mig levande.
Men det var två ljusglimtar under dagen som fick det att bli en bra dag trotts allt:
Att få höra att det man skriver är trevligt och så är alltid lika kul! Man blir alltid lika glad och lite smånöjd med sig själv utan att bli egoistisk och det bästa är att man alltid suger åt sig lite extra av det possitiva och kan leva på det i dagar, ja till och med veckor, framöver! =)
Att ta en relativt lång prommis med Bella var hur myspys som hellst! När man inte träffat en person på länge så inser man hu mycket man saknat denne! Och det är alltid lika myspys att känna sig lite extra älskad och speciell! =D
Så systrar och bröder, kära blogläsare.
Snart så ska jag krypa in mellan lakanen. Men jag tänkte avsluta dagen med att ge er en mening som en mycket vis ung kvinna sa till mig för ca. 5 år sen.
"Det possitiva ska du suga åt dig som en svamp
men det negativa kan du bara tänka igenom och sen lämna bakom dig."
Systrar och bröder, detta var allt för mig ikväll!
Med kärlek!
Godnatt! <3
söndag 11 november 2007
11 November
Jag stupar snart, men idag så ska jag gå och lägga mig senast klockan fukkin' 21 och SOVA SOM EN JÄVLA SÄÄÄÄÄL!
Sen imorn så är det boxning och någon kurs på Egalia.
Bara inte folk börjar förvänta sig att jag ska engagera mig där också. Det får räcka med engagemang från min sida nu, jag har mer än nog som måste fungera...
Godnatt sötnosar!
Sen imorn så är det boxning och någon kurs på Egalia.
Bara inte folk börjar förvänta sig att jag ska engagera mig där också. Det får räcka med engagemang från min sida nu, jag har mer än nog som måste fungera...
Godnatt sötnosar!
torsdag 8 november 2007
8 November
Klockan är 01:20 och det är 3 timmar och 40 minuter tills jag ska "gå upp" så det känns regält jävla onödigt att gå och sova. Plus att jag inte är en gnutta trött! Det är galet, jag har ju ändå hållit igång sen 04:50 liksom. Men men.
Dagen idag var sådär halvbra till en början men blev riktigt trevlig mot slutet. Kaffe och disskutioner om diverse viktiga och mindre viktiga saker på slutet med Madde, plus hangout med Bella och massa andra älskos senare på KU. Liksom bra!
Men, hur lite jag än vill det, så tycker jag att jag har varit sjukt duktig som de senaste 24 timmarna bara ätit en hamburgare, lite pommes, ett äpple och en halv smörgås. Och jag har promenerat ca.60 minuter. Det känns så sjukt mycket högstadie att jag skämms!
Just för tillfället är det sjukt kallt i mitt rum så jag sitter och skakar men ändå så har jag på mig två par strumpor, raggsockar, pyjamasbyxor och mjukisbyxor, T-shirt och tjocktröja. Det är snart så att jag sätter på mig en mössa... helt galet... nästan så jag vill kolla på termometern hur många grader det är...
Så...
Vänta lite...
Det är...
18 grader.
Puss på er! <3
Dagen idag var sådär halvbra till en början men blev riktigt trevlig mot slutet. Kaffe och disskutioner om diverse viktiga och mindre viktiga saker på slutet med Madde, plus hangout med Bella och massa andra älskos senare på KU. Liksom bra!
Men, hur lite jag än vill det, så tycker jag att jag har varit sjukt duktig som de senaste 24 timmarna bara ätit en hamburgare, lite pommes, ett äpple och en halv smörgås. Och jag har promenerat ca.60 minuter. Det känns så sjukt mycket högstadie att jag skämms!
Just för tillfället är det sjukt kallt i mitt rum så jag sitter och skakar men ändå så har jag på mig två par strumpor, raggsockar, pyjamasbyxor och mjukisbyxor, T-shirt och tjocktröja. Det är snart så att jag sätter på mig en mössa... helt galet... nästan så jag vill kolla på termometern hur många grader det är...
Så...
Vänta lite...
Det är...
18 grader.
Puss på er! <3
måndag 5 november 2007
5 November
Systrar och bröder
Lyssna nu! Dethär är inte okej! okej?
Jag vet inte om jag är arg, ledsen, irriterad eller bara allmänt jagvetintevad! Men dethär är inte okej! Dagen var relativt piss, jag tog mig en cykeltur till ICA för att införskaffa snus, hela jävla vägen ville jag bara skrika rakt jävla fuckin' ut! Men jag kommer hem, sätter mig vid datorn, för inte tag på en viss person som jag måste få tag på och fan inte ens Vivaldi är bra idag! Då är det illa I tell you! Riktigt jävla fuckin' illa!
Inte ens spindelharpan går bra!
Fuck you, fuck your life, fuck your car and FUCK YOU ALL!
Tack för er tid, nu känns det lite bättre!
Lyssna nu! Dethär är inte okej! okej?
Jag vet inte om jag är arg, ledsen, irriterad eller bara allmänt jagvetintevad! Men dethär är inte okej! Dagen var relativt piss, jag tog mig en cykeltur till ICA för att införskaffa snus, hela jävla vägen ville jag bara skrika rakt jävla fuckin' ut! Men jag kommer hem, sätter mig vid datorn, för inte tag på en viss person som jag måste få tag på och fan inte ens Vivaldi är bra idag! Då är det illa I tell you! Riktigt jävla fuckin' illa!
Inte ens spindelharpan går bra!
Fuck you, fuck your life, fuck your car and FUCK YOU ALL!
Tack för er tid, nu känns det lite bättre!
5 November
Goddag systrar, hej bröder!
Dagen idag är ledig, vilket är jävligt skönt. Fredag är också ledig, tack Kärranpärran! :D
Dagen började med att jag vaknade vid 9:00 av att jag var jättekall och skakade av köld, så jag tog mig upp på muggen och sen så klädde jag på mig en jävla massa paltor och gick ut och gick, det var galet kallt kan jag lova! Helt totalt! Jag skakade även fast än att jag gick och grejer! Men men, idag gick promenaden i de gamla hoodsen igen och jag ville bara gråta över att ALLA ställen där vi lekte som små, alla ställen där man skrämde upp sig själv. Hus, torp och stugor. Allt är borta. Eller så är det så mycket nya hus runt omkring att man inte kan ta sig till dedär gamla nostalgiska platserna.
Jag blir så förbannad att jag bara vill riva alla jävla hus de byggt och det är inte små hus heller! Utan villor, lyxvillor och jag hatar dom! FYFAN!!!
Sen kom jag hem och åt frulle och nu har jag inte gjort så mycket annat än att konstaterat att mitt nuvarande sjukdomstillständ är youtube.com feber... Epidimin har spritt sig som en löpeld genom sverige!
Med kärlek!
Ciao
Dagen idag är ledig, vilket är jävligt skönt. Fredag är också ledig, tack Kärranpärran! :D
Dagen började med att jag vaknade vid 9:00 av att jag var jättekall och skakade av köld, så jag tog mig upp på muggen och sen så klädde jag på mig en jävla massa paltor och gick ut och gick, det var galet kallt kan jag lova! Helt totalt! Jag skakade även fast än att jag gick och grejer! Men men, idag gick promenaden i de gamla hoodsen igen och jag ville bara gråta över att ALLA ställen där vi lekte som små, alla ställen där man skrämde upp sig själv. Hus, torp och stugor. Allt är borta. Eller så är det så mycket nya hus runt omkring att man inte kan ta sig till dedär gamla nostalgiska platserna.
Jag blir så förbannad att jag bara vill riva alla jävla hus de byggt och det är inte små hus heller! Utan villor, lyxvillor och jag hatar dom! FYFAN!!!
Sen kom jag hem och åt frulle och nu har jag inte gjort så mycket annat än att konstaterat att mitt nuvarande sjukdomstillständ är youtube.com feber... Epidimin har spritt sig som en löpeld genom sverige!
Med kärlek!
Ciao
onsdag 31 oktober 2007
31 oktober
Systrar och bröder
Dagen började bra med att vakna 9:30 och ligga och lyssna på radio en halvtimme för att sen gå på muggen coh inse att det rä sjukt fint väder, så på med lite paltor och dagens morgonprommenix gick till vi(vo) för att införskaffa mer snus. Myspys och på vägen hem igen så gick jag igenom stallområdet som ligger där typ en km från mig. Ännu mer mys.
Sen vi 13 kom min Mr. Ohanaboy och vi bakade massa goda bullar! =) Det var trevlans!
Sen vi 16 så drog hon och då blev dagen bara mer och mer opepp, mormorn har kommit och jag kommer INTE palla att vara hemma varge dag fram tills söndag då hon drar hem igen... Men det löser sig alltid.
Efter middagen så drog jag och pappa ut coh övningskörde, det gick väll som förväntat när det är mörkt och regnar. Fyfan! Jag såg ingenting pga mörkret och iom att det regnar så blir det vatten på vindrutan = total bländning om man möter en annan bil vilket man gör ganska ofta= jag ser ingenting= jag kör illa som fan! Sen när man suttit i bilen i dryga en timme, gjort massa misstag och haft alla sinnen på helspänn iom förhållandena, ni som vet vad jag menar, tänk er en lång och krävande teaterlektion, så slut var jag när vi äntligen kommer upp på vår gata igen och jag var bara glad över att inte ha kört på någon, inte ha kört in i en trottoarkant mer än en gång (xD) och helt enkelt överlevt. Då drar pappa i handbromsen och skriker KATT! (nej, det var ingen katt som jag missade, han gör bara så för att vara rolig)
Vilket slutar med att jag börjar storböla, det blev liksom droppen. Här har jag suttit och koncentrerat mig hur mycket som hellst och verkligen försökt att köar så bra som det går och så gör han så. Så kommer jag in till mamma, storgråtandes och ville bara sjunka ihop i hennes armar. Ja jag ville bara ha en kram. Då blri hon typ, VA?! vad har hänt? och så när jag förklarar så återgår hon bara till sitt. Iom att hon trodde att det har hänt någonting med Magnus iom att jag kom in i huset före honom. Så förklarade jag och hon bara pfft, det var ju inte så farligt. Typ.
Sen så plattade jag hennes hår och jag känner att jag fortfarande är stressad för jag kan inte andas ordentligt. Det suger att vara så lättstressad som jag är!
Jag känner fortfarande för dendär tröstande kramen... =( men men
Systrar och bröder, kära blogläsare!
Med kärlek!
Ciao
Dagen började bra med att vakna 9:30 och ligga och lyssna på radio en halvtimme för att sen gå på muggen coh inse att det rä sjukt fint väder, så på med lite paltor och dagens morgonprommenix gick till vi(vo) för att införskaffa mer snus. Myspys och på vägen hem igen så gick jag igenom stallområdet som ligger där typ en km från mig. Ännu mer mys.
Sen vi 13 kom min Mr. Ohanaboy och vi bakade massa goda bullar! =) Det var trevlans!
Sen vi 16 så drog hon och då blev dagen bara mer och mer opepp, mormorn har kommit och jag kommer INTE palla att vara hemma varge dag fram tills söndag då hon drar hem igen... Men det löser sig alltid.
Efter middagen så drog jag och pappa ut coh övningskörde, det gick väll som förväntat när det är mörkt och regnar. Fyfan! Jag såg ingenting pga mörkret och iom att det regnar så blir det vatten på vindrutan = total bländning om man möter en annan bil vilket man gör ganska ofta= jag ser ingenting= jag kör illa som fan! Sen när man suttit i bilen i dryga en timme, gjort massa misstag och haft alla sinnen på helspänn iom förhållandena, ni som vet vad jag menar, tänk er en lång och krävande teaterlektion, så slut var jag när vi äntligen kommer upp på vår gata igen och jag var bara glad över att inte ha kört på någon, inte ha kört in i en trottoarkant mer än en gång (xD) och helt enkelt överlevt. Då drar pappa i handbromsen och skriker KATT! (nej, det var ingen katt som jag missade, han gör bara så för att vara rolig)
Vilket slutar med att jag börjar storböla, det blev liksom droppen. Här har jag suttit och koncentrerat mig hur mycket som hellst och verkligen försökt att köar så bra som det går och så gör han så. Så kommer jag in till mamma, storgråtandes och ville bara sjunka ihop i hennes armar. Ja jag ville bara ha en kram. Då blri hon typ, VA?! vad har hänt? och så när jag förklarar så återgår hon bara till sitt. Iom att hon trodde att det har hänt någonting med Magnus iom att jag kom in i huset före honom. Så förklarade jag och hon bara pfft, det var ju inte så farligt. Typ.
Sen så plattade jag hennes hår och jag känner att jag fortfarande är stressad för jag kan inte andas ordentligt. Det suger att vara så lättstressad som jag är!
Jag känner fortfarande för dendär tröstande kramen... =( men men
Systrar och bröder, kära blogläsare!
Med kärlek!
Ciao
tisdag 30 oktober 2007
30 oktober
Systrar och bröder, kära blogläsare.
Idag så började jagdagen med att vakna av radion som gick igång klockan 10 och så låg jag och lyssnade på den i typ en halvtimme, sen gick jag upp, drack lite vatten, och gick ut på en prommis till ICA. Där köpte jag jäst ^^ Imorgon ska jag baka bullar :D
Sen gick jag hem igen, käkade lite fil och så satt jag vid datorn tills Hanna kom vid, vad nu klockan var, jag tror att den var 13:15 eller nått liknand. Jag hade börjat laga lunchen, vi käkade och drack kaffe och pratade skit ett tag och sådär. Sen drog hon vid 16 för att hon skulle hem och fixa till sig för hon ska ju på en dejt med sin urheta massageterapeut ikväll (Hanna, duvet vilket röstläge detdär ska sägas i, tänk på det)
Så när jag blev ensam och övergiven igen så satte jag mig och laddade ner Finale Note Pad från musikskolans hemsida så satt jag och lekte med det tills vi skulle äta middag, sen så drog jag i mig några koppar kaffe till, satt vid dumburken ett tag och så flyttade jag över till den andra dumburken (TV'n) och kollade på Äntligen hemma och Plus med pappsen. Sen flyttade jag tillbaka hit och tog med mig filten från vardagsrummet.
Sen nu för inte så länge sen så började jag prata med Malin på msn och hon frågade om jag skulle på symfonikonserten de satt ihop av Sagan om Ringen soundtracket, men icke, jag kan till min enorma sorg inte gå, biljetterna är för dyra. Trotts att det är självaste HOWARD SHORE som dirigerar så kan jag inte, hur mycket jag än skulle vända och vrida på slantarna så skulle det inte gå ihop... Bara det vill få mig att storböla. Skulle jag, av nån konstig anledning komma över en biljett så skulle jag gråta konserten igenom. Musiken, filmerna, böckerna. Det är det ända inom fantacy som kan förtrolla mig, ge mig en verklighetsflykt. En hint om att det finns en annan värld, andra varelser än vad vi känner till. Den världen finns någonstanns, det är bara det att vi har inte upptäckt den ännu.
Konversationen slutade iaf med att Malin skickade över ALLT soundtrack till alla tre filmerna i triologin. Jag satt i total extas och väntade på att RAR-filen skulle skickas över. Och nu är den här och jag sitter och lyssnar, längtar och älskar, men mest så gråter jag, det är knappt så att jag ser vad jag skriver, men det blir nog bra ändå ska ni se!
Jag är lycklig just nu!
Så systrar och bröder, kära blogläsare!
Med kärlek!
Puss på er! <3
söndag 28 oktober 2007
28 oktober
Systrar och bröder, kära blogläsare.
Idag har jag varit en snäll dotter (om man bortser ifrån att jag var så jävla korkad och råkade sova förlänge och min pappa vägrade väcka mig så vi inte övningskörde idag och mamma överöste mig med ett mindre atombombskrig av argument om varför jag är sämst i världen när jag åt frukost)
MEN, idag har jag rensat som fan på mitt rum och nu är det kassvis med skit som ska slängas. Mest massa papper och annat krams som jag inte behöver längre. Det blev fett fint i min bokhylla och ja jag är ganska glad! jag ska försöka få med mig pappa till Bygg Max i veckan och hoppas på att han vill betala, men först så ska jag kolla vad som finns i garaget :D Jag är så handy och ska bygga lite nya grejer till mitt rum. Enligt mig mycket roligare än att gå på Ikea och ingenting är som man vill att det ska vara!
Sen följde jag med till min styvfarmor Ulla-Britta och käkade middag. Det var gott som alltid coh man får sen smärre matkoma efter att man ätit så jag höll på att somna i soffan xD
Inte MITT fel att hon gör så jävla god mat!
Men nu ska jag hoppa in i duschen och raka benen, för imorn bär det av med mina homoies tilll Fyrishov för att bada! =D
Så systrar och bröder, kära blogläsare!
Med kärlek!
Nattipuss!
Idag har jag varit en snäll dotter (om man bortser ifrån att jag var så jävla korkad och råkade sova förlänge och min pappa vägrade väcka mig så vi inte övningskörde idag och mamma överöste mig med ett mindre atombombskrig av argument om varför jag är sämst i världen när jag åt frukost)
MEN, idag har jag rensat som fan på mitt rum och nu är det kassvis med skit som ska slängas. Mest massa papper och annat krams som jag inte behöver längre. Det blev fett fint i min bokhylla och ja jag är ganska glad! jag ska försöka få med mig pappa till Bygg Max i veckan och hoppas på att han vill betala, men först så ska jag kolla vad som finns i garaget :D Jag är så handy och ska bygga lite nya grejer till mitt rum. Enligt mig mycket roligare än att gå på Ikea och ingenting är som man vill att det ska vara!
Sen följde jag med till min styvfarmor Ulla-Britta och käkade middag. Det var gott som alltid coh man får sen smärre matkoma efter att man ätit så jag höll på att somna i soffan xD
Inte MITT fel att hon gör så jävla god mat!
Men nu ska jag hoppa in i duschen och raka benen, för imorn bär det av med mina homoies tilll Fyrishov för att bada! =D
Så systrar och bröder, kära blogläsare!
Med kärlek!
Nattipuss!
torsdag 25 oktober 2007
25 oktober
Systrar och bröder, kära blogläsare!
Jag har en sak att berätta för er! Nivet dendär skattskulden som jag klagade lite över i föregående inlägg?
Det är kirrat! För min mamma är bästast och snällast och underbarast så jag vill bara åååhhh, krama henne! Hon betalar den imorn och så får jag betala typ 500 eller nått till henne i månaden tills det är avbetalat! =D Typ bäst! Jag tror dock att hennes snällhet grunnar sig i att hon fick SJUKT mycket provition denhär månaden, men iaf, hon är den snällaste i världen!
Så nu har jag lite pengar att leva på igen. Typ underbart!
Jag funderar på om jag ska köpa mig ett 10 ggrs kort på simhallen för att fira att dethär senaste dygnet vart det BÄSTA på läääänge! =D
Liksom, sovasällskap med het brud, skola som inte var så jobbig, komma hem, kolla Oprah och sova middag, åka till bella, umgås med henne liksom, promenera hem till världens bästa mamma! Liksom åååhhh!
Och så avslutades kvällen med ett gulligt sms, från en gullig människa!
Så, nu ska jag avsluta dethär inlägget också
Så, systrar och bröder, kära blogläsare, men mest min mamma!
Massa kärlek till er!
Godnatt! <3
Jag har en sak att berätta för er! Nivet dendär skattskulden som jag klagade lite över i föregående inlägg?
Det är kirrat! För min mamma är bästast och snällast och underbarast så jag vill bara åååhhh, krama henne! Hon betalar den imorn och så får jag betala typ 500 eller nått till henne i månaden tills det är avbetalat! =D Typ bäst! Jag tror dock att hennes snällhet grunnar sig i att hon fick SJUKT mycket provition denhär månaden, men iaf, hon är den snällaste i världen!
Så nu har jag lite pengar att leva på igen. Typ underbart!
Jag funderar på om jag ska köpa mig ett 10 ggrs kort på simhallen för att fira att dethär senaste dygnet vart det BÄSTA på läääänge! =D
Liksom, sovasällskap med het brud, skola som inte var så jobbig, komma hem, kolla Oprah och sova middag, åka till bella, umgås med henne liksom, promenera hem till världens bästa mamma! Liksom åååhhh!
Och så avslutades kvällen med ett gulligt sms, från en gullig människa!
Så, nu ska jag avsluta dethär inlägget också
Så, systrar och bröder, kära blogläsare, men mest min mamma!
Massa kärlek till er!
Godnatt! <3
25 oktober
Jag är lite nervös, har ont i magen liksom...
Jag var inne på skatteverkets hemsida typ nyss för att kanske få lite mer info om när man restskatt ska vara betalad lite mer exakt. Men det handlade liksom om när man fick sin slutskattesedel! Jag vet inte ens om jag fått nån slutskattesedel!
Kan man ringa och fråga eller är man helt bakom flötet då?
Grejen är den att jag har inget minne om att jag skulle ha fått den, men jag kan lika gärna ha fått den. Men jag hittar ingen slutskattesedel!
Kan jag ha sån tur att jag får den i December och därför så måste inte skatten vara betald förrns MARS nästa år!
Jag vet inte, men nu ska jag riva uppochner på mitt rum en gång till för säkerhetsskull!
Jag var inne på skatteverkets hemsida typ nyss för att kanske få lite mer info om när man restskatt ska vara betalad lite mer exakt. Men det handlade liksom om när man fick sin slutskattesedel! Jag vet inte ens om jag fått nån slutskattesedel!
Kan man ringa och fråga eller är man helt bakom flötet då?
Grejen är den att jag har inget minne om att jag skulle ha fått den, men jag kan lika gärna ha fått den. Men jag hittar ingen slutskattesedel!
Kan jag ha sån tur att jag får den i December och därför så måste inte skatten vara betald förrns MARS nästa år!
Jag vet inte, men nu ska jag riva uppochner på mitt rum en gång till för säkerhetsskull!
onsdag 17 oktober 2007
17 oktober
Systrar och bröder, kära blogläsare!
Igår så kom det igen, jag förstod igen varför jag slutade där för tre år sen. En sån jävla törn för självförtroendet att aldrig riktigt räcka till för att vara bäst, men denhär gången så ger jag mig inte. Sådetså!
Jag mår illa av förmycket kaffe så jag ska försöka sov nu. Bra dag idag igen, dock nästan lika meningslös som igår, iaf skolan. But anyway, imorgon är en ny dag med nya möjligheter. Och jag ska köra i mörker för första gången! =D
Med kärlek!
Nattipuss!
Igår så kom det igen, jag förstod igen varför jag slutade där för tre år sen. En sån jävla törn för självförtroendet att aldrig riktigt räcka till för att vara bäst, men denhär gången så ger jag mig inte. Sådetså!
Jag mår illa av förmycket kaffe så jag ska försöka sov nu. Bra dag idag igen, dock nästan lika meningslös som igår, iaf skolan. But anyway, imorgon är en ny dag med nya möjligheter. Och jag ska köra i mörker för första gången! =D
Med kärlek!
Nattipuss!
tisdag 16 oktober 2007
16 oktober
Syst.. äsch, vadfan ni vet hur det brukar seut!
Jag har en totalt onödig dag i skolan på tisdagar, är i skolan 3 timmar samanlagt och har lektion i 2. Känns lagom nödvändigt. Men men, jag gick upp tidigt imorse, åt en låååång frukost och tog det lungt innan det var dags att glida. Var i skolan, fixade till mitt kulturägg som det så fint heter och jag känner att jag överträffat migsjälv lite. Plus att jag har hittat mitt och Johans manus! Dom var inte borta till min stora lycka! =D
Dagens pepp är att jag har nått månadens målvikt med råge och så ''lite'' som jag väger nu har ja inte gjort på säkert 4-5 år!!!! =D Dagens, veckans pepp! Det känns bra, bra som fan!
Nu ska jag dega ett tag till, ringa Pippi, ha konfirmander seeeen ska jag dra och ha basket! =D Dagens pepp två!
Med kärlek!
Jag har en totalt onödig dag i skolan på tisdagar, är i skolan 3 timmar samanlagt och har lektion i 2. Känns lagom nödvändigt. Men men, jag gick upp tidigt imorse, åt en låååång frukost och tog det lungt innan det var dags att glida. Var i skolan, fixade till mitt kulturägg som det så fint heter och jag känner att jag överträffat migsjälv lite. Plus att jag har hittat mitt och Johans manus! Dom var inte borta till min stora lycka! =D
Dagens pepp är att jag har nått månadens målvikt med råge och så ''lite'' som jag väger nu har ja inte gjort på säkert 4-5 år!!!! =D Dagens, veckans pepp! Det känns bra, bra som fan!
Nu ska jag dega ett tag till, ringa Pippi, ha konfirmander seeeen ska jag dra och ha basket! =D Dagens pepp två!
Med kärlek!
söndag 14 oktober 2007
14 oktober
Systrar och bröder, kära blogläsare!
Dags för lite update!
Jag håller på att försöka förändra mitt liv, mitt rum och min tillvaro.
1. Jag ska försöka vara lite mer organiserad, vilket innebär att jag kommer göra en storrensning i mitt rum, 80% av allt som ligger i mitt rum ska slängas. Det som ska få vara kvar är skolböcker och papper, mina andra böcker, mina kläder min tv och min dator. resten SKA BORT! Jag är så trött så skiten som får mitt rum att se så överdrivet skräpigt ut! Jag ska också rensa i mitt badrumsskåp där jag idag såg att det var gamla hudkrämer som jag använde i sjuan kvar... Det är inte okej och bara äckligt!
2. Jag ska ta upp basketen igen, alltså träna på allvar. Jag pratade med Pia nu ikväll och jag har insett hur mycket jag saknar det. Det känns i hela kroppen hur mycket jag saknar sporten eller att överhuvud taget att träna! Visst jag har lagt ner mina pubertala planer på WNBA men det betyder ju inte att man kan spela för att man gillar det liksom.
Så, det är det stora förändringarna i mitt liv just nu. Vilket jag hoppas kommer innebära att jag kommer bli mer organiserad och lite gladare och piggare när det bara blir mörkare och mörkare på dagarna!
Förövrigt så är Manu Chao rikitgt jävla bra!
Så det var allt för mig ikväll.
Systrar och bröder, kära blogläsare
med kärlek!
Godnatt!
Dags för lite update!
Jag håller på att försöka förändra mitt liv, mitt rum och min tillvaro.
1. Jag ska försöka vara lite mer organiserad, vilket innebär att jag kommer göra en storrensning i mitt rum, 80% av allt som ligger i mitt rum ska slängas. Det som ska få vara kvar är skolböcker och papper, mina andra böcker, mina kläder min tv och min dator. resten SKA BORT! Jag är så trött så skiten som får mitt rum att se så överdrivet skräpigt ut! Jag ska också rensa i mitt badrumsskåp där jag idag såg att det var gamla hudkrämer som jag använde i sjuan kvar... Det är inte okej och bara äckligt!
2. Jag ska ta upp basketen igen, alltså träna på allvar. Jag pratade med Pia nu ikväll och jag har insett hur mycket jag saknar det. Det känns i hela kroppen hur mycket jag saknar sporten eller att överhuvud taget att träna! Visst jag har lagt ner mina pubertala planer på WNBA men det betyder ju inte att man kan spela för att man gillar det liksom.
Så, det är det stora förändringarna i mitt liv just nu. Vilket jag hoppas kommer innebära att jag kommer bli mer organiserad och lite gladare och piggare när det bara blir mörkare och mörkare på dagarna!
Förövrigt så är Manu Chao rikitgt jävla bra!
Så det var allt för mig ikväll.
Systrar och bröder, kära blogläsare
med kärlek!
Godnatt!
lördag 13 oktober 2007
13 oktober
Systrar och bröder, kära bloggläsare!
Nu är det dags för lite gnäll!
Jag har ont i huvudet (förvånad?) och min bula KLIAR! Det är helt sjukt, men som tur är så kan jag röra den iaf utan att skrika av smärta! Men det kliar och det är en så sjuk kännsla!
Plus att jag har träningvärk efter yogan idag och uppenbarligen är jag inte den enda, men alltså fan vad jobbigt det var av nån anledning men ändå så jääävla najs!
men iaf, imorgon=stel Jessica
Plus att jag är trött och säkerligen kommer få min mens snart... Åh vad jag älskar att vara tjej...
Plus att jag måste få ihop 2000 och jag har ingen jävla aning om vad jag ska få pengafanskapen ifrån och jag vill bannemig inte ha nån betalningsanmärkning! Fyfan, jag HATAR skatter!
Nejni nu är det dags att knoppa!
Så systrar coh bröder, kära bloggläsare!
Med kärlek!
Godnatt!
Nu är det dags för lite gnäll!
Jag har ont i huvudet (förvånad?) och min bula KLIAR! Det är helt sjukt, men som tur är så kan jag röra den iaf utan att skrika av smärta! Men det kliar och det är en så sjuk kännsla!
Plus att jag har träningvärk efter yogan idag och uppenbarligen är jag inte den enda, men alltså fan vad jobbigt det var av nån anledning men ändå så jääävla najs!
men iaf, imorgon=stel Jessica
Plus att jag är trött och säkerligen kommer få min mens snart... Åh vad jag älskar att vara tjej...
Plus att jag måste få ihop 2000 och jag har ingen jävla aning om vad jag ska få pengafanskapen ifrån och jag vill bannemig inte ha nån betalningsanmärkning! Fyfan, jag HATAR skatter!
Nejni nu är det dags att knoppa!
Så systrar coh bröder, kära bloggläsare!
Med kärlek!
Godnatt!
onsdag 10 oktober 2007
10 oktober
Systrar och bröder, kära blogläsare!
Jag tänker samanfatta min dag med ett bibelord
"Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam
och inte uppblåst."
1 Kor 13:4
Ibland så kan man hitta riktigt fina och intelligenta saker i vår käre Bibel.
Så, systrar och bröder, kära blogläsare.
"Älska din nästa"
Godnatt!
Jag tänker samanfatta min dag med ett bibelord
"Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam
och inte uppblåst."
1 Kor 13:4
Ibland så kan man hitta riktigt fina och intelligenta saker i vår käre Bibel.
Så, systrar och bröder, kära blogläsare.
"Älska din nästa"
Godnatt!
måndag 8 oktober 2007
8 oktober
Systrar och bröder, kära blogläsare!
Idag är jag upprörd, ganska förbannad kanske är rätt uttryck.
Som ni alla säkert och förhoppningsvis känner till så avled den 16 åriga kille som blev misshandlad av en handfull jämnåriga i fredags kväll på Kungsholmen igår eftermiddag.
Det upprör mig något så enormt. Så att jag knappt kan beskriva det.
Men det jag minst förstår är en av de åtalde killarnas advokat som har uttalat sig om att misshandeln skedde i nödvärn. Då undrar jag bara varför en handfull personer måste sparka och slå på en person så mycket att han får så stora skador på huvudet att han avlider. Vad är det för nödvärn?
I vilken nöd har dessa killar befunnit sig i när det jagar en person för att sedan misshandla honom. Jag kan inte riktigt se den nöden, jag kan inte förstå tänket, för såvitt som jag har förstått så är det ingen Arnold Schwartznegger deluxe vi pratar om utan en helt vanlig, normalbyggd kille. Inget direkt hot om man är fem stycken och han ensam.
Och vad jag inte heller riktigt kan få att gå ihop är hur man tänker som 15-16 åring eller född 1991 när man står och slår och sparkar på en ensam människa som ligger ner.
Hur kan man då sen bli förvånad när man får beskedet att han faktiskt har avlidit av skadorna? Jag undrar bara vart fanns föräldrarna som skulle lära dessa killar att ett huvud är skört, det klarar inte mycket. Det finns en anledning till att mamma och pappa tjatade om cykelhjäm när man var liten, det fanns en mycket bra anledning till allt detta tjat. Jo, våra kroppar tål inte slag, fall och krockar i oändlighet. Kroppen är levande och allt som lever kan dö. Det vet man när man är 15.16 år gammal, man vet att det finns en gräns eller rättare sagt, man borde veta det!
Vad jag också är upprörd på är det svenska rättssystemet, men det är ju inget nytt. I grund och botten skulle dessa killar kunna skulle på varandra i oändlighet och ingen blir fälld för dådet iom att det inte går att fastställa vem som gav de dödande sparkarna och slagen. Och snälla, jag tycker inte att vi ska tala om nödvärn, dråp skulle jag kunna säga är det rätta ordet. För jag vill tro att ingen av de menade att döda men att utgången tyvärr blev sådan.
Nu vet jag också att jag säger emot mig själv från det jag skrivit lite tidigare.
Och om jag har uttalat mig här ovanför på bristande grunder och felaktig information så ber jag om ursäkt för det!
Men min energi går inte bara till att vara upprörd utan också till hans familj, övriga släktingar, vänner och bekanta. Jag beklagar verkligen den sorg de måste utstå.
Men mest hoppas jag innerligt att det händer någonting snart i vårt samhälle så att detta inte sker igen!
Så, systrar och bröder, kära blogläsare!
Med kärlek, eftertanke och medlidande!
Behandla andra så som du vill att de ska behandla dig.
Godnatt!
Idag är jag upprörd, ganska förbannad kanske är rätt uttryck.
Som ni alla säkert och förhoppningsvis känner till så avled den 16 åriga kille som blev misshandlad av en handfull jämnåriga i fredags kväll på Kungsholmen igår eftermiddag.
Det upprör mig något så enormt. Så att jag knappt kan beskriva det.
Men det jag minst förstår är en av de åtalde killarnas advokat som har uttalat sig om att misshandeln skedde i nödvärn. Då undrar jag bara varför en handfull personer måste sparka och slå på en person så mycket att han får så stora skador på huvudet att han avlider. Vad är det för nödvärn?
I vilken nöd har dessa killar befunnit sig i när det jagar en person för att sedan misshandla honom. Jag kan inte riktigt se den nöden, jag kan inte förstå tänket, för såvitt som jag har förstått så är det ingen Arnold Schwartznegger deluxe vi pratar om utan en helt vanlig, normalbyggd kille. Inget direkt hot om man är fem stycken och han ensam.
Och vad jag inte heller riktigt kan få att gå ihop är hur man tänker som 15-16 åring eller född 1991 när man står och slår och sparkar på en ensam människa som ligger ner.
Hur kan man då sen bli förvånad när man får beskedet att han faktiskt har avlidit av skadorna? Jag undrar bara vart fanns föräldrarna som skulle lära dessa killar att ett huvud är skört, det klarar inte mycket. Det finns en anledning till att mamma och pappa tjatade om cykelhjäm när man var liten, det fanns en mycket bra anledning till allt detta tjat. Jo, våra kroppar tål inte slag, fall och krockar i oändlighet. Kroppen är levande och allt som lever kan dö. Det vet man när man är 15.16 år gammal, man vet att det finns en gräns eller rättare sagt, man borde veta det!
Vad jag också är upprörd på är det svenska rättssystemet, men det är ju inget nytt. I grund och botten skulle dessa killar kunna skulle på varandra i oändlighet och ingen blir fälld för dådet iom att det inte går att fastställa vem som gav de dödande sparkarna och slagen. Och snälla, jag tycker inte att vi ska tala om nödvärn, dråp skulle jag kunna säga är det rätta ordet. För jag vill tro att ingen av de menade att döda men att utgången tyvärr blev sådan.
Nu vet jag också att jag säger emot mig själv från det jag skrivit lite tidigare.
Och om jag har uttalat mig här ovanför på bristande grunder och felaktig information så ber jag om ursäkt för det!
Men min energi går inte bara till att vara upprörd utan också till hans familj, övriga släktingar, vänner och bekanta. Jag beklagar verkligen den sorg de måste utstå.
Men mest hoppas jag innerligt att det händer någonting snart i vårt samhälle så att detta inte sker igen!
Så, systrar och bröder, kära blogläsare!
Med kärlek, eftertanke och medlidande!
Behandla andra så som du vill att de ska behandla dig.
Godnatt!
söndag 7 oktober 2007
7 oktober
Systrar och bröder, kära blogläsare!
Jag har haft lite mycket att göra den senaste veckan så det har inte blivit något blogande.
I måndags så var jag och klättarde med IdB och det var sjuuukt kul! Sen så åkte jag till Uppsala och spelade lite biljard med Pia och Marie innan jag begav mig till Norberg senasre på kvällen.
Där var också Ullis som jag var där med i somras och Veronica! Riktigt trevligt att träffa de båda och jag märkte hur mycket jag saknat Ullis humor! Måndagskvällen bestod av en jäklarns massa tjatter om Ulla. Det föreddetta receptionisten på Norbergs trafikskola som var en klass för sig kan jag lova.
I tisdags så hade jag 4 timmar körlektion i Fagersta och det gick helt åt helvete. Men men.
I onsdags så hade jag uppkörning som jag kuggade pga att jag körde lite för fort i rondeller och råkade köra 70 på en 50 sträcka! Sen åkte jag hem och drog till KU och kollade på Hjälp! som inte var så överdrivet roande!
I torsdags så umgicks jag med Bella. Jag var för trött för att orka vara någolunda social.
I fredags så var jag hemma hos Hanna i min klass och hade en riktigt trevlig kväll med min teaterklass! 3Bt är bästast. Vi käkade pastasallad, drack vin, spelade lite singstar och hade allmänt jättetrevligt! Sen drog vi till HC och påvägen dit så satte jag i mig min tågdrink alldeles förfort så tiden där är en dimma fram tills ajg slår huvudet i järnstaketet som dom har vi rökrutan eller vad man ska kalla det. Några minuter senare blir jag utslängd.
Linnea följer mig hela vägen hem och jag hade inte klarat mig hem om det inte var för henne! Ett stort tack till dig!
Lördagen bestod av en enorm bula i pannan och baksmälla. På kvällen tog jag mig hem till Linnea som hade ordnat ett överaskningsfest för Jocke. Det var trevligt. Sen fick jag sjuts av Ante i hans Porche med 170 hästar till Bella och jag spann, liksom bilen, som en katt hela vägen.
Idag, söndag så vaknade jag med ett svullet högeröga. Blödningen som blivit i fallet i fredags hade lagt sig vid ögat och det är inte vackert någon stanns. Det serut som om jag fått mig en redig smocka. Dagen bestod av lite städning och bråk med mammsen. Också idag en sväng hem till Bella.
Nu ska jag nog lägga mig och läsa för att sedan sov så jag pallar med skoldagen imorn villken kommer innefatta 2 timmars klättring.
Så
Systrar och bröder, kära blogläsare.
med kärlek!
Godnatt!
Jag har haft lite mycket att göra den senaste veckan så det har inte blivit något blogande.
I måndags så var jag och klättarde med IdB och det var sjuuukt kul! Sen så åkte jag till Uppsala och spelade lite biljard med Pia och Marie innan jag begav mig till Norberg senasre på kvällen.
Där var också Ullis som jag var där med i somras och Veronica! Riktigt trevligt att träffa de båda och jag märkte hur mycket jag saknat Ullis humor! Måndagskvällen bestod av en jäklarns massa tjatter om Ulla. Det föreddetta receptionisten på Norbergs trafikskola som var en klass för sig kan jag lova.
I tisdags så hade jag 4 timmar körlektion i Fagersta och det gick helt åt helvete. Men men.
I onsdags så hade jag uppkörning som jag kuggade pga att jag körde lite för fort i rondeller och råkade köra 70 på en 50 sträcka! Sen åkte jag hem och drog till KU och kollade på Hjälp! som inte var så överdrivet roande!
I torsdags så umgicks jag med Bella. Jag var för trött för att orka vara någolunda social.
I fredags så var jag hemma hos Hanna i min klass och hade en riktigt trevlig kväll med min teaterklass! 3Bt är bästast. Vi käkade pastasallad, drack vin, spelade lite singstar och hade allmänt jättetrevligt! Sen drog vi till HC och påvägen dit så satte jag i mig min tågdrink alldeles förfort så tiden där är en dimma fram tills ajg slår huvudet i järnstaketet som dom har vi rökrutan eller vad man ska kalla det. Några minuter senare blir jag utslängd.
Linnea följer mig hela vägen hem och jag hade inte klarat mig hem om det inte var för henne! Ett stort tack till dig!
Lördagen bestod av en enorm bula i pannan och baksmälla. På kvällen tog jag mig hem till Linnea som hade ordnat ett överaskningsfest för Jocke. Det var trevligt. Sen fick jag sjuts av Ante i hans Porche med 170 hästar till Bella och jag spann, liksom bilen, som en katt hela vägen.
Idag, söndag så vaknade jag med ett svullet högeröga. Blödningen som blivit i fallet i fredags hade lagt sig vid ögat och det är inte vackert någon stanns. Det serut som om jag fått mig en redig smocka. Dagen bestod av lite städning och bråk med mammsen. Också idag en sväng hem till Bella.
Nu ska jag nog lägga mig och läsa för att sedan sov så jag pallar med skoldagen imorn villken kommer innefatta 2 timmars klättring.
Så
Systrar och bröder, kära blogläsare.
med kärlek!
Godnatt!
söndag 30 september 2007
30 september
Systrar och bröder, kära blogläsare!
Idag när jag vaknade så kände jag för att göra ingenting. Sagt och gjort, jag gick knappt utanför dörren idag.
Jag började min morgon (eller eftermiddag, hur man nu vill se på saken) med lite motionscykling, sen så käkade jag en lång frukost bestående av Kellogs special K och morgontidningen. När flingorna blivit mjuka och slibbiga och tidningen var läst så övergick jag till att tappa upp ett bad, i med lite väldoftande oljor och massa ljus tändes i hela badrummet och där spenderade jag ca 2 timmar till den övriga familjens irritation.
Det badades, fötter filades, masserades och smörjdes in, naglar klipptes och lackades, hårinpackning gjordes och hårbotten masserades och en ansiktsmask lades. Medan ansiktsmasken och hårinpackningen värkade så trippade jag själv runt i tofflor och sidenkimono. Sen var klockan drygt 16:00 och pappsen bad mig att göra iordning köttfärssåsen så den kunde stå och puttra. Sagt och gjort, jag sköljde ur håret, tvättade ansiktet och klädde mig för att gå upp och göra mat. Här avslutas också den kvinliga delen på dagen.
Efter att jag var klar med köttfärssåsen så drog vi ut och övningskörde och jag blev påmind IGEN om hur mycket jag hatar 70 och 90 vägar och min pappas svårkörda bil.
Vi körde i dryga 1½ timme och sen fick det vara bra. Vi drog hem och åt mat.
Sen så kollade jag på Miami Inc och det slutade med att jag satt på diverse internetsidor och dregglade över tatueringar.
Jag har också insett att jag måste börja träna snart för att kunna pumpa upp musklerna lite, antingen får det bli friskis eller Sport och fitness.
Jag tror att det blir det sistnämda, lite dyrare kort för 3 månader men mer olika aktiviteter förutom gym. Plus att jag har bestämt mig för att börja sola lite solarium så man slipper bli sådär äckligt blek nu under vinterhalvåret!
Imorn ska vi klättra och jag borde nog sova nu, så
systrar och bröder, kära blogläsare
Med kärlek!
Godnatt!
Idag när jag vaknade så kände jag för att göra ingenting. Sagt och gjort, jag gick knappt utanför dörren idag.
Jag började min morgon (eller eftermiddag, hur man nu vill se på saken) med lite motionscykling, sen så käkade jag en lång frukost bestående av Kellogs special K och morgontidningen. När flingorna blivit mjuka och slibbiga och tidningen var läst så övergick jag till att tappa upp ett bad, i med lite väldoftande oljor och massa ljus tändes i hela badrummet och där spenderade jag ca 2 timmar till den övriga familjens irritation.
Det badades, fötter filades, masserades och smörjdes in, naglar klipptes och lackades, hårinpackning gjordes och hårbotten masserades och en ansiktsmask lades. Medan ansiktsmasken och hårinpackningen värkade så trippade jag själv runt i tofflor och sidenkimono. Sen var klockan drygt 16:00 och pappsen bad mig att göra iordning köttfärssåsen så den kunde stå och puttra. Sagt och gjort, jag sköljde ur håret, tvättade ansiktet och klädde mig för att gå upp och göra mat. Här avslutas också den kvinliga delen på dagen.
Efter att jag var klar med köttfärssåsen så drog vi ut och övningskörde och jag blev påmind IGEN om hur mycket jag hatar 70 och 90 vägar och min pappas svårkörda bil.
Vi körde i dryga 1½ timme och sen fick det vara bra. Vi drog hem och åt mat.
Sen så kollade jag på Miami Inc och det slutade med att jag satt på diverse internetsidor och dregglade över tatueringar.
Jag har också insett att jag måste börja träna snart för att kunna pumpa upp musklerna lite, antingen får det bli friskis eller Sport och fitness.
Jag tror att det blir det sistnämda, lite dyrare kort för 3 månader men mer olika aktiviteter förutom gym. Plus att jag har bestämt mig för att börja sola lite solarium så man slipper bli sådär äckligt blek nu under vinterhalvåret!
Imorn ska vi klättra och jag borde nog sova nu, så
systrar och bröder, kära blogläsare
Med kärlek!
Godnatt!
måndag 24 september 2007
24 september
Systrar och bröder, kära blogläsare!
Jag ska nu försöka förklara detdär med min dragning till kyrkan och det som händer i stiftet och hur jag faktiskt kan koppla bort allt annat och strunta i allt som komma skall när jag ska ut till Graningen Stiftsgård en helg.
Helgen började med att jag stressade som fan, åkte hemifrån en timme innan jag egentligen skulle vara där och resan tar dryga 2 timmar från väsby.
Jag svettades ömsom frös av stress på bussen från Slussen och den dryga kilometerllånga promenaden från bussen till gården är inte att tala om, jag hade en ''såndär dag'' när jag kom fram.
Men såfort jag gick in på den lilla avtagsvägen och upp för backen förbi Stallet för att snart se både Boo och Kihl stugan så fylldes jag med ett lugn som inte kan beskrivas. Mina lungor fylldes med luft och jag kunde andas. In och ut, lungor fylda med luft och all stress försvann.
Fredagskvällen började med en liten föreläsning om trons utveckling i livet för att sedan fortsätta med mässa nere i kapellet. Vad som händer inom detta kapell stannar där. Men det som verkligen händer går inte heller att beskiva. Det man upplever inuti sigsjälv under de få stunder man är där och har mässa eller andakt under en helg är så otroligt kraftgivande och mysiga så alla ord är en underdrift.
Samtidigt som det inte går att vara på Graninge och i kapellet utan att börja gråta. Men det kommer vi till under lördagen.
Sen så avslutades kvällen med lekar och småsnatter med min rumskompis Johanna.
Lördagen började med en underbar frukost i stora matsalen med utsikt över vattnet. Kära vänner, jag hatar frukostar, det är äckligt och oftast så mår jag illa efter att ha ätit innan 11:15 men icke på Graninge! Där finns det fil, olika sorters flingor, müsli, massa frön att ha på filen och flingorna, russin, torkade aprikoser, frukt, kaffe, juice (vars standard dock har försämrats med åren men iaf) massa olika bröd, skinka, ost och grönsaker, ägg och gröt.
En perfekt frukost helt enkelt!
Sen var det jobb, jobb, jobb hela dagen fram till efter middagen. Så var det lite chilltid och andakt.
Och jag säger bara det, systrar och bröder, kära blogläsare. Ni som tror att killar i tonåren inte gråter har fel. Lördagskvällar på Graninge, när man kommit in i stämningen, ner i djup bön eller meditation med ett ljus i handen i ett eget hörn av kapellt slutar oftast i gråt. Man gråter för all stress, man gråter för de man älskar, man ber för de man älskar och man ber för de man hatar, man ber för framtiden och för kärleken och det slutar med tåriga ögon och snorig näsa.
Men man mår så otroligt bra när man sen går ut i den kalla kvällsluften och kan andas in, fylla lungorna med energi och bara vara. Det går inte att beskriva.
Sedan åt vi ännu mer och hade oplanerat häng i allrummet som slutade i vidriga historier av Kim och lite elefanter.
Sen var et något som hände. Telefonen ringde. Det var personen som jag saknade mest just då, hon som jag vill ska få uppleva det jag nu försöker beskriva, min andra hälft, min bättre hälft och jag insåg hur förbannat mycket jag saknade henne.
Jag skulle kunna dela dendär obekväma 80' sängen för alltid om det var för att jag fick dela en med henne.
Då ville jag bara hem! Hem hem hem, hem till hennes doft, hem till hennes närhet, hem till henne!
Men jag insåg senare att jag troligen hade behövt gå iaf till slussen och att jag hade waistat massa pengar för församlingen helt i onödan om jag drog. Så jag släckte lampan och sov ist.
Söndagen bestod av den prefekta fruckosten igen, packning, städning, avslutande om trons utvecklig och utdelning av diplom.
Och när vi stod på busshållsplatsen och väntade på bussen så kom det tillbaka till mig, stressen om allt som måste göras som jag glömt i ungefär två dygn och jag var inne i samma cirkel igen och jag vill nu bara tillbaka till lugnet!
Systrar och bröder, kära blogläsare.
Jag hoppas att ni hittat er plats för återhämtning och andning, jag har hittat min.
Med kärlek!
Godnatt!
Jag ska nu försöka förklara detdär med min dragning till kyrkan och det som händer i stiftet och hur jag faktiskt kan koppla bort allt annat och strunta i allt som komma skall när jag ska ut till Graningen Stiftsgård en helg.
Helgen började med att jag stressade som fan, åkte hemifrån en timme innan jag egentligen skulle vara där och resan tar dryga 2 timmar från väsby.
Jag svettades ömsom frös av stress på bussen från Slussen och den dryga kilometerllånga promenaden från bussen till gården är inte att tala om, jag hade en ''såndär dag'' när jag kom fram.
Men såfort jag gick in på den lilla avtagsvägen och upp för backen förbi Stallet för att snart se både Boo och Kihl stugan så fylldes jag med ett lugn som inte kan beskrivas. Mina lungor fylldes med luft och jag kunde andas. In och ut, lungor fylda med luft och all stress försvann.
Fredagskvällen började med en liten föreläsning om trons utveckling i livet för att sedan fortsätta med mässa nere i kapellet. Vad som händer inom detta kapell stannar där. Men det som verkligen händer går inte heller att beskiva. Det man upplever inuti sigsjälv under de få stunder man är där och har mässa eller andakt under en helg är så otroligt kraftgivande och mysiga så alla ord är en underdrift.
Samtidigt som det inte går att vara på Graninge och i kapellet utan att börja gråta. Men det kommer vi till under lördagen.
Sen så avslutades kvällen med lekar och småsnatter med min rumskompis Johanna.
Lördagen började med en underbar frukost i stora matsalen med utsikt över vattnet. Kära vänner, jag hatar frukostar, det är äckligt och oftast så mår jag illa efter att ha ätit innan 11:15 men icke på Graninge! Där finns det fil, olika sorters flingor, müsli, massa frön att ha på filen och flingorna, russin, torkade aprikoser, frukt, kaffe, juice (vars standard dock har försämrats med åren men iaf) massa olika bröd, skinka, ost och grönsaker, ägg och gröt.
En perfekt frukost helt enkelt!
Sen var det jobb, jobb, jobb hela dagen fram till efter middagen. Så var det lite chilltid och andakt.
Och jag säger bara det, systrar och bröder, kära blogläsare. Ni som tror att killar i tonåren inte gråter har fel. Lördagskvällar på Graninge, när man kommit in i stämningen, ner i djup bön eller meditation med ett ljus i handen i ett eget hörn av kapellt slutar oftast i gråt. Man gråter för all stress, man gråter för de man älskar, man ber för de man älskar och man ber för de man hatar, man ber för framtiden och för kärleken och det slutar med tåriga ögon och snorig näsa.
Men man mår så otroligt bra när man sen går ut i den kalla kvällsluften och kan andas in, fylla lungorna med energi och bara vara. Det går inte att beskriva.
Sedan åt vi ännu mer och hade oplanerat häng i allrummet som slutade i vidriga historier av Kim och lite elefanter.
Sen var et något som hände. Telefonen ringde. Det var personen som jag saknade mest just då, hon som jag vill ska få uppleva det jag nu försöker beskriva, min andra hälft, min bättre hälft och jag insåg hur förbannat mycket jag saknade henne.
Jag skulle kunna dela dendär obekväma 80' sängen för alltid om det var för att jag fick dela en med henne.
Då ville jag bara hem! Hem hem hem, hem till hennes doft, hem till hennes närhet, hem till henne!
Men jag insåg senare att jag troligen hade behövt gå iaf till slussen och att jag hade waistat massa pengar för församlingen helt i onödan om jag drog. Så jag släckte lampan och sov ist.
Söndagen bestod av den prefekta fruckosten igen, packning, städning, avslutande om trons utvecklig och utdelning av diplom.
Och när vi stod på busshållsplatsen och väntade på bussen så kom det tillbaka till mig, stressen om allt som måste göras som jag glömt i ungefär två dygn och jag var inne i samma cirkel igen och jag vill nu bara tillbaka till lugnet!
Systrar och bröder, kära blogläsare.
Jag hoppas att ni hittat er plats för återhämtning och andning, jag har hittat min.
Med kärlek!
Godnatt!
fredag 21 september 2007
21 september
Systerar och bröder, kära blogläsare!
Nu medan jag har känslan kvar i kroppen så ska jag försöka att beskriva den bästa kvällen på mycket mycket länge.
Jag och min käre Mr. Ohana tog oss ända vägen bort till Telefonplan. Vi hade ingen aning om vart vi skulle och jag hade glömt att kolla addressen när jag kollade på kartan vart stället vi skulle till låg.
Så en väldigt taggad och peppad Jessica och en lite trött och inte lika peppad Ohana börjar gå runt på Telefonplan, runt konstfack osv osv.
Efter en tids virrande så ringer jag Bella i förhoppning om att hon sitter vid en dator och kan kolla upp adressen. Sagt och gjort, vi får addressen och inser att vi står utanför stället precis xD haha
Jag öppnar dörren och hör CK upp för en trappa och får panik för jag tror att jag missat något så jag kubbar upp för trappan och in i rummet för att en halv sekund senare inse att han bara soundcheckar. Vi går in och jag får syn på det lilla knyttet av energi och är nästan påväg att gå in i honom, han påväg någonstanns och jag korsar hans färdväg. Jag kunde knabbt andas, än mindre titta på honom. För där står han, livs levande mitt framför mig och är som alla säger så jävla mycket sötare i verkligen än på bilder!
Vi sätter och oss ner och han fortsätter att soundchecka. Och Hejdu vilken kille! Han gör inte bara den bästa musiken med de mest välvalda texterna utan han har stil och humor också! <3 Som jag satt och småfnissade där!
"Vilken kille! Men jag trodde att han skulle va längre!"- Herr Glans
Så där sitter vi, jag spanar in hans flickvän, som förövrigt kanske heter Malin fick jag veta av en mycket osäker källa.
Och vi sitter
Jag taggar
Och vi sitter
Jag taggar
Och vi sitter
Helt plötsligt så kommer en brud som heter Elin fram och presenterar sig och börjar snacka. Trevlig brud, men nej. Iaf, hon ska till baren och vem står där om inte CK så jag hänger på som en annan svans. Vilket resulterar i ett handskak, en presentation och lite småsnack med mannen av alla män! =D <3 Plusen var uppe i 120 och jag kunde knabbt sluta skaka!
Jag har pratat med honom och det var så galet mycket lättare och kändes mycket mer naturligt än att prata med andra random människor som man aldrig snackat om.
Alltså CK=Humor! <3
Kortisskämt in my <3!
Efter ungefär två timmars sittande så börjar det hända grejer, en brud som kallar sig Otur går upp på scen och river av lite låtar. Inte det bästa jag hört men ändå inte det sämsta. Lite mittemellan.
Det blir en liten mellanpaus.
Och upp på scenen ställer sig ett energiknytte på 174 cm (information från tidigare konversationer) med snygga jeans, snygga skor, snygg addidasjacka och anonyma svarta kallingar och river av lite låtar! FYFAN!!! =D Jag dööööör! Helvete, det går inte att beskriva! Det måste upplevas live för att man ska inse vilken jävla charm killen har! Jäklar!
Jag ville bara gå upp på scenen och krama honom!
SÅÅÅ söt är han! omg omg omg! Jag får nästan panik av att bara tänka på det!
Killen är helt galen, sa jag att han är ett energiknytte? Han kan inte stå still på scenen! Hoppar runt som en annan vädurskanin hit och dit och fram och tillbaka! =D Helt totalt underbar!
När han har rivit av sina låtar och jag är mer än nöjd och Ohana mer än trött som säger vi vänligt hejdå till Elin och beger oss ut.
Utanför står han igen! Ohana börjar prata med honom och är sådär chill som man ska vara vilket innebar att jag också blev sådär chill. Vi pratade om lite allt möjligt, från att han har snygga jeans till att han inte minns komentaren om min kroppslukt till Bella och Matilda på Arvika!
Sen börjar jag och min Mr att gå mot tunnelbanan för att åka hem.
Det känns som om jag inte kommer kunna sova! Jag är helt uppe i varv!
Men systrar och bröder, kära blogläsare
med Kärlek!
Godnatt
Nu medan jag har känslan kvar i kroppen så ska jag försöka att beskriva den bästa kvällen på mycket mycket länge.
Jag och min käre Mr. Ohana tog oss ända vägen bort till Telefonplan. Vi hade ingen aning om vart vi skulle och jag hade glömt att kolla addressen när jag kollade på kartan vart stället vi skulle till låg.
Så en väldigt taggad och peppad Jessica och en lite trött och inte lika peppad Ohana börjar gå runt på Telefonplan, runt konstfack osv osv.
Efter en tids virrande så ringer jag Bella i förhoppning om att hon sitter vid en dator och kan kolla upp adressen. Sagt och gjort, vi får addressen och inser att vi står utanför stället precis xD haha
Jag öppnar dörren och hör CK upp för en trappa och får panik för jag tror att jag missat något så jag kubbar upp för trappan och in i rummet för att en halv sekund senare inse att han bara soundcheckar. Vi går in och jag får syn på det lilla knyttet av energi och är nästan påväg att gå in i honom, han påväg någonstanns och jag korsar hans färdväg. Jag kunde knabbt andas, än mindre titta på honom. För där står han, livs levande mitt framför mig och är som alla säger så jävla mycket sötare i verkligen än på bilder!
Vi sätter och oss ner och han fortsätter att soundchecka. Och Hejdu vilken kille! Han gör inte bara den bästa musiken med de mest välvalda texterna utan han har stil och humor också! <3 Som jag satt och småfnissade där!
"Vilken kille! Men jag trodde att han skulle va längre!"- Herr Glans
Så där sitter vi, jag spanar in hans flickvän, som förövrigt kanske heter Malin fick jag veta av en mycket osäker källa.
Och vi sitter
Jag taggar
Och vi sitter
Jag taggar
Och vi sitter
Helt plötsligt så kommer en brud som heter Elin fram och presenterar sig och börjar snacka. Trevlig brud, men nej. Iaf, hon ska till baren och vem står där om inte CK så jag hänger på som en annan svans. Vilket resulterar i ett handskak, en presentation och lite småsnack med mannen av alla män! =D <3 Plusen var uppe i 120 och jag kunde knabbt sluta skaka!
Jag har pratat med honom och det var så galet mycket lättare och kändes mycket mer naturligt än att prata med andra random människor som man aldrig snackat om.
Alltså CK=Humor! <3
Kortisskämt in my <3!
Efter ungefär två timmars sittande så börjar det hända grejer, en brud som kallar sig Otur går upp på scen och river av lite låtar. Inte det bästa jag hört men ändå inte det sämsta. Lite mittemellan.
Det blir en liten mellanpaus.
Och upp på scenen ställer sig ett energiknytte på 174 cm (information från tidigare konversationer) med snygga jeans, snygga skor, snygg addidasjacka och anonyma svarta kallingar och river av lite låtar! FYFAN!!! =D Jag dööööör! Helvete, det går inte att beskriva! Det måste upplevas live för att man ska inse vilken jävla charm killen har! Jäklar!
Jag ville bara gå upp på scenen och krama honom!
SÅÅÅ söt är han! omg omg omg! Jag får nästan panik av att bara tänka på det!
Killen är helt galen, sa jag att han är ett energiknytte? Han kan inte stå still på scenen! Hoppar runt som en annan vädurskanin hit och dit och fram och tillbaka! =D Helt totalt underbar!
När han har rivit av sina låtar och jag är mer än nöjd och Ohana mer än trött som säger vi vänligt hejdå till Elin och beger oss ut.
Utanför står han igen! Ohana börjar prata med honom och är sådär chill som man ska vara vilket innebar att jag också blev sådär chill. Vi pratade om lite allt möjligt, från att han har snygga jeans till att han inte minns komentaren om min kroppslukt till Bella och Matilda på Arvika!
Sen börjar jag och min Mr att gå mot tunnelbanan för att åka hem.
Det känns som om jag inte kommer kunna sova! Jag är helt uppe i varv!
Men systrar och bröder, kära blogläsare
med Kärlek!
Godnatt
måndag 17 september 2007
Dagen idag...
...har jag varit ledig iom att vi var på hajk i helgen så jag har kurerat min förkylning och feber framför tv'n med diverse oviktiga program. Bella var här på lunchdejt och det var myspys! <3
Men mest av allt har jag använt tiden till att tänka och fundera. Pusselbitarna har hamnat på plats och jag har börjat inse vissa saker som jag inte gillar med mig själv. Så nu är det inte bara förändringar till min fysiska skepnad som gäller utan även med min psykiska och jag hoppas bara att det inte är försent. Kanske så är det, det och då får jag bita i det sura äpplet.
Snart ska jag läsa och gå och sova och hoppas på att jag inte har feber imorn så jag kan hoppla iväg till skolan.
Men mest av allt har jag använt tiden till att tänka och fundera. Pusselbitarna har hamnat på plats och jag har börjat inse vissa saker som jag inte gillar med mig själv. Så nu är det inte bara förändringar till min fysiska skepnad som gäller utan även med min psykiska och jag hoppas bara att det inte är försent. Kanske så är det, det och då får jag bita i det sura äpplet.
Snart ska jag läsa och gå och sova och hoppas på att jag inte har feber imorn så jag kan hoppla iväg till skolan.
måndag 10 september 2007
3B <3
Mz.Morgana säger:
Har inte på mig dom nu dock. Bara på.. special occasions
Mr. J säger:
Jag har svarta på mig nu
Mz.Morgana säger:
oj oj ojjjj
vanilla säger:
jag har också svarta
Karolina - Är sjyyyyyk säger:
jag har röda på mej, det är lite sexy också
Mr. J säger:
Dom är aseta!
vanilla säger:
med blommor
Mz.Morgana säger:
XD!
Mr. J säger:
Mina har speeets!
Karolina - Är sjyyyyyk säger:
mina har pingviner
Masskonversationer om trosor in my <3!
Jag vill INTE ta studenten!
Har inte på mig dom nu dock. Bara på.. special occasions
Mr. J säger:
Jag har svarta på mig nu
Mz.Morgana säger:
oj oj ojjjj
vanilla säger:
jag har också svarta
Karolina - Är sjyyyyyk säger:
jag har röda på mej, det är lite sexy också
Mr. J säger:
Dom är aseta!
vanilla säger:
med blommor
Mz.Morgana säger:
XD!
Mr. J säger:
Mina har speeets!
Karolina - Är sjyyyyyk säger:
mina har pingviner
Masskonversationer om trosor in my <3!
Jag vill INTE ta studenten!
söndag 9 september 2007
A hard working dyke
Jag har ännu inte damsugit mitt rum...
Men, idag så pallrade jag mig, trött och jävlig och efter 4 timmars sömn upp ur sängen klockan 09:00, satte mig coh käkade frulle med syster och hennes två fnissiga polare som har sovit här inatt. Gick ner och sölade på mig kläder osv och vid 10 så drog jag och pappa till ICA MAXI <3, jag körde det gick över förväntan och nu går det mesta på automatik.
Vi bytte Jacobs radiostyrda bil och köpte batterier coh sen så körde jag hem. Det gick bra förutom vid ett rödljus där jag lyckades få motorstopp två ggr föratt pappas bil är så JÄVLA svårkörd. Det är något han själv säger och ingenting som jag bara skyller på. Sen flöt allt på och jag har kommit ram till att jag HATAR att köra under 90 km i timmen... Det går så jävla långsamt! Fyfan! 30 vägar kan ta sig någonstanns!
Vi kommer hem helskinnade, pappa är inte ett dugg orolig för min uppkörning... Det är dock jag, men wtf det får bära eller brista helt enkelt och jag har av mamma och pappa fått mitt första köruppdrag som kommer vara (om jag får körkortet) tre dagar efter uppkörningen då de vill ha sjuts till Eskilstuna.
Sen så la jag mig coh kollade på lite Idolrepriser. Jag var ju så nedrans jävla duktig och missade ALLA Top Modelrepriserna igår... ='<
Sen så målade jag trappen/hallen, det blir fint men det måste målas iaf 1-2 ggr till för att bli riktigt snyggt. Så nu har jag målarfärg över hela mig...
Det luktar korvstroganoff från köket vilket gör mig sjukt opepp på middag...
So long
Men, idag så pallrade jag mig, trött och jävlig och efter 4 timmars sömn upp ur sängen klockan 09:00, satte mig coh käkade frulle med syster och hennes två fnissiga polare som har sovit här inatt. Gick ner och sölade på mig kläder osv och vid 10 så drog jag och pappa till ICA MAXI <3, jag körde det gick över förväntan och nu går det mesta på automatik.
Vi bytte Jacobs radiostyrda bil och köpte batterier coh sen så körde jag hem. Det gick bra förutom vid ett rödljus där jag lyckades få motorstopp två ggr föratt pappas bil är så JÄVLA svårkörd. Det är något han själv säger och ingenting som jag bara skyller på. Sen flöt allt på och jag har kommit ram till att jag HATAR att köra under 90 km i timmen... Det går så jävla långsamt! Fyfan! 30 vägar kan ta sig någonstanns!
Vi kommer hem helskinnade, pappa är inte ett dugg orolig för min uppkörning... Det är dock jag, men wtf det får bära eller brista helt enkelt och jag har av mamma och pappa fått mitt första köruppdrag som kommer vara (om jag får körkortet) tre dagar efter uppkörningen då de vill ha sjuts till Eskilstuna.
Sen så la jag mig coh kollade på lite Idolrepriser. Jag var ju så nedrans jävla duktig och missade ALLA Top Modelrepriserna igår... ='<
Sen så målade jag trappen/hallen, det blir fint men det måste målas iaf 1-2 ggr till för att bli riktigt snyggt. Så nu har jag målarfärg över hela mig...
Det luktar korvstroganoff från köket vilket gör mig sjukt opepp på middag...
So long
lördag 8 september 2007
Time heals everything, but I'm still waiting....
''***säger: Hur har du lyckats glömma allt du varit med om? Jag måste få några bra råd i hur man går vidare
*** säger:
kan jag få ett svar av dig? snälla
Mr. J säger:
Grejen är den att jag har inga knep. Själv har jag inte glömt någonting. Det florerar i mitt eget huvud 24/7 och jag har inte sovit en hel natt på 2½ år. Det ända jag gör är att hålla mig sysselsatt och att jag försöker tänka på annat och hoppas på att snart så får jag sova en hel natt utan mardrömmar och att vakna av att man gråter så kudden är blöt,
att jag ska kunna åka buss och tåg utan att vara rädd, att jag ska kunna åka in till stan utan att vara rädd och att jag ska kunna låta någon komma mig nära igen utan att vara rädd.''
Vadfan tror du att jag är? Nån specialist i hur man kommer över traumatiska händelser som man fått uppleva?
Ska jag vara ärlig så har jag inte ens nån lust att hjälpa dig ett skvatt. Jag känner ingen som hellst empati för vad du har fått gå igenom iom att du är anmäld och dömd för det som jag blev utsatt för för 2½ år sen. Vi är alltså på två helt skilda sidor av två olika fall med samma brottsrubricering.
Sluta att riva upp såren, sluta påminn mig och sluta tro att jag kan hjälpa dig. För det kan jag tamigfan inte för jag blir äcklad såfort du nämner det!
Jag har fullt upp med att plåstra om mig själv dag ut och dag in.
*** säger:
kan jag få ett svar av dig? snälla
Mr. J säger:
Grejen är den att jag har inga knep. Själv har jag inte glömt någonting. Det florerar i mitt eget huvud 24/7 och jag har inte sovit en hel natt på 2½ år. Det ända jag gör är att hålla mig sysselsatt och att jag försöker tänka på annat och hoppas på att snart så får jag sova en hel natt utan mardrömmar och att vakna av att man gråter så kudden är blöt,
att jag ska kunna åka buss och tåg utan att vara rädd, att jag ska kunna åka in till stan utan att vara rädd och att jag ska kunna låta någon komma mig nära igen utan att vara rädd.''
Vadfan tror du att jag är? Nån specialist i hur man kommer över traumatiska händelser som man fått uppleva?
Ska jag vara ärlig så har jag inte ens nån lust att hjälpa dig ett skvatt. Jag känner ingen som hellst empati för vad du har fått gå igenom iom att du är anmäld och dömd för det som jag blev utsatt för för 2½ år sen. Vi är alltså på två helt skilda sidor av två olika fall med samma brottsrubricering.
Sluta att riva upp såren, sluta påminn mig och sluta tro att jag kan hjälpa dig. För det kan jag tamigfan inte för jag blir äcklad såfort du nämner det!
Jag har fullt upp med att plåstra om mig själv dag ut och dag in.
tisdag 4 september 2007
Hur länge...
...kan en människa hålla skenet uppe?
Jag känner att snart så orkar jag inte själv längre. Idag var den sämsta dagen på mycket mycket länge. Jag har ont i hela kroppen, jag är snuvig, jag är hostig och att ens tänka på att le känns jobbigt. Att ens le är så jävla jobbigt så man bara orkar några sekunder, sen är man slutkörd. Totalt slut. Då orkar man inte mer.
Men allt känns så jävla meningslöst tråkigt!
Vad går egentligen livet ut på när man ändå ska dö i slutändan? Vad spelar det då för jävla roll om man är jättekänd och tjänar massa pengar eller om man bor i en svart sopsäck vid slussen?
Vad spelar det då för roll om man dör när man är 80 eller om man är 18?
Varför ska man avla fram en jävla massa barn? Vad får man ut av det? I slutändan så spelar det ingen jävla roll!
Ingenting spelar någon jävla roll när det väl kommer till slutet?
Att jag själv försöker stå ut med att jag inte sovit ordentligt en hel natt på 2½ år och inte kan åka komunalt utan att vara rädd. Vad spelar det för jävla roll om jag lever med den smärtan och den rädslan?
När det väl kommer till dagen då jag dör så spelar det ingen jävla roll alls. Vilket betyder att jag lika gärna kan skjuta mig i huvudet nu.
För vad spelar det för roll om jag fortsätter att låta migsjälv plågas?
Jag känner att snart så orkar jag inte själv längre. Idag var den sämsta dagen på mycket mycket länge. Jag har ont i hela kroppen, jag är snuvig, jag är hostig och att ens tänka på att le känns jobbigt. Att ens le är så jävla jobbigt så man bara orkar några sekunder, sen är man slutkörd. Totalt slut. Då orkar man inte mer.
Men allt känns så jävla meningslöst tråkigt!
Vad går egentligen livet ut på när man ändå ska dö i slutändan? Vad spelar det då för jävla roll om man är jättekänd och tjänar massa pengar eller om man bor i en svart sopsäck vid slussen?
Vad spelar det då för roll om man dör när man är 80 eller om man är 18?
Varför ska man avla fram en jävla massa barn? Vad får man ut av det? I slutändan så spelar det ingen jävla roll!
Ingenting spelar någon jävla roll när det väl kommer till slutet?
Att jag själv försöker stå ut med att jag inte sovit ordentligt en hel natt på 2½ år och inte kan åka komunalt utan att vara rädd. Vad spelar det för jävla roll om jag lever med den smärtan och den rädslan?
När det väl kommer till dagen då jag dör så spelar det ingen jävla roll alls. Vilket betyder att jag lika gärna kan skjuta mig i huvudet nu.
För vad spelar det för roll om jag fortsätter att låta migsjälv plågas?
måndag 3 september 2007
G.I Jane
Var i skolan och hade ungeäfr 1 timmes lektion, gick till centan med Biff, Emma och Virran.
Åkte hem till Biff
Körde guitarhero och kollade på filmen G.I Jane
Jag och Biff inser att SÅ vill vi seut!
Dregglar lite mer på den heta bruden!
Ska åka hem, Biff är trött
Kommer på, påväg till burren att mitt busskort inte gäller efter 19
Svär en jävla massa för mig själv och börjar gå hem från Hasselgatan
Kommer hem
Mamma och pappa sover
Tröstäter två köttbitar och en frukt
Så nu känns det lite bättre... Men bara liiiite.
Godnatt!
Åkte hem till Biff
Körde guitarhero och kollade på filmen G.I Jane
Jag och Biff inser att SÅ vill vi seut!
Dregglar lite mer på den heta bruden!
Ska åka hem, Biff är trött
Kommer på, påväg till burren att mitt busskort inte gäller efter 19
Svär en jävla massa för mig själv och börjar gå hem från Hasselgatan
Kommer hem
Mamma och pappa sover
Tröstäter två köttbitar och en frukt
Så nu känns det lite bättre... Men bara liiiite.
Godnatt!
måndag 27 augusti 2007
...
Jag mår verkligen dåligt över min enorma kroppshydda. Hur kan jag ha låtit mig själv gå såhär långt?! Hur kan min mamma ha låtit det gå såhär långt?!?!
Nu är det verkligen andra bullar på g, nujävlar ska jag ändra mina vanor totalt! Helomvändning, bara jag orkar. Kände mig dock duktig idag så jag ska försöka att fortsätta ha samma självdisiplin.
Var ute och körde med pappa, dock bara till Ica och tillbaka men det är en rondell på vägen och rondellkörning måste jag träna på. Så det var ändå helt okej, köpte två mangos och dom är FAN mina! Om mina snorungar till syskon tar dom så ska jag strypa dom långsamt!
Nu ska jag ut på en timmes prommis.
Ciao
ps. Anledningen till dagens inlägg är att jag vägde mig idag för första gången på några veckor och insåg då att om jag skulle gå ner 30 kilo (!!!!!!!) så skulle jag ändå klassas som överviktigt i förhållande till min längd. ds.
Nu är det verkligen andra bullar på g, nujävlar ska jag ändra mina vanor totalt! Helomvändning, bara jag orkar. Kände mig dock duktig idag så jag ska försöka att fortsätta ha samma självdisiplin.
Var ute och körde med pappa, dock bara till Ica och tillbaka men det är en rondell på vägen och rondellkörning måste jag träna på. Så det var ändå helt okej, köpte två mangos och dom är FAN mina! Om mina snorungar till syskon tar dom så ska jag strypa dom långsamt!
Nu ska jag ut på en timmes prommis.
Ciao
ps. Anledningen till dagens inlägg är att jag vägde mig idag för första gången på några veckor och insåg då att om jag skulle gå ner 30 kilo (!!!!!!!) så skulle jag ändå klassas som överviktigt i förhållande till min längd. ds.
söndag 26 augusti 2007
Skola...
... jadu, imorn börjar skolan igen!
Det är just för tillfället blandade känslor i mig.
1. Det ska bli kul som fan att börja igen. Klassen, lärarna, dagens min, teatern, mjukisarna 5 veckor i rad, trean, störst, sista året osv osv
2. Jag är så förbannat rädd så jag mår illa... Rädd för att jag ska försova mig imornbitti. Rädd för attdet kommer börja massa nya människor som man inte känner, rädd för att jag faktiskt kommer att behöva umgås med en hel teaterklass av nya människor som jag inte känner, rädd för att pendla varge dag, rädd för att det kommer vara massa människor runt mig varge dag och tillsist rädd för att träffa Kerstin med röntgenögonen igen.
Men ny ska jag in i händelsernas värld i den bästa boken evör, Gengångaren av Danielle Steel! :D <3
Godnatt!
Det är just för tillfället blandade känslor i mig.
1. Det ska bli kul som fan att börja igen. Klassen, lärarna, dagens min, teatern, mjukisarna 5 veckor i rad, trean, störst, sista året osv osv
2. Jag är så förbannat rädd så jag mår illa... Rädd för att jag ska försova mig imornbitti. Rädd för attdet kommer börja massa nya människor som man inte känner, rädd för att jag faktiskt kommer att behöva umgås med en hel teaterklass av nya människor som jag inte känner, rädd för att pendla varge dag, rädd för att det kommer vara massa människor runt mig varge dag och tillsist rädd för att träffa Kerstin med röntgenögonen igen.
Men ny ska jag in i händelsernas värld i den bästa boken evör, Gengångaren av Danielle Steel! :D <3
Godnatt!
onsdag 22 augusti 2007
The holy spot...
Just nu så sitter jag i en lägenhet i Husby. Denna lägenhet tillhör Malin, en klasskompis till mig och klockan är väll sådär en 03:29 och jag är inte trött at all!
Jag åkte hit vid halv fem, vi kollade på den nya Fantastic 4 filmen. Alltså jag har inte sett den första filmen så jag hajjade inte så himla mycket i början men det löste sig, det var en helt okej film, varken bra eller dålig, helt okej helt enkelt. Dock ingenting som jag skulle lagt ner pengar på att se på bio/hyra/köpa. Detdär med superheroes och goda som bekämpar det onda är inte rktigt min grej men det fungerar liksom.
Sen vid 21 tiden så fick vi för oss att vi skulle dra till Edsviken och bada. Sagt och gjort, vi tar burren till Sollentuna och gick en prommis runt halva jävla Edsviken för Malin visste nån asnice sandstrand. Det var fan asmysigt, tempraturen var ungefär 20 grader, det småblåste lite, jag hade gott sällskap och det var mörkt. Ljusen som reflekteras i vattnet, lukten av bräckt vatten och doften av sommarnatt var jäkligt mysigt ska jag säga.
När vi väl kom fram till stranden (som det förövrigt var jävligt värt att gå dendär långa promenaden för att komma fram till) så insåg jag att det var nästan det mysigaste stället jag varit på. Den var liten och det var klippor runt omkring, sanden var fin och det var skönt att gå på den. Det var en fulländad kväll, mörkt, tyst, reklektioner av husen på andra sidan viken och såklart sällskpet.
Emma kände sig inte så pepp på att bada, den stackarn har inte sovit så mycket. Så jag, Malin och Virran get naaaked och näckar! =D
Alltså, kära läsare, att näcka är det underbaraste du kan göra! Man känner sig så extremt fri, så jäkla männsklig och naken. Haha. Nej men det är underbart. Så skönt så det inte går att beskriva. Man känner hela sin kropp, samtidigt, alla kroppsdelar, alla små tår, alla små fingrar, alla skavanker och valkar. Allt på en gång. Samtidigt som du är i vatten. Vatten som gör dig näst intill viktlös. Brösten som man hatar hela tiden får en fast och nice form, dels kanske beroende på att dom flyter upp lite och dels för att det var kallt as hell i vattnet. Låren som man också hatar för jämnan känns också helt okej.
När det kalla, lite småsalta vattnet smeker kroppen samtidigt som då håller andan och simmar under vattnet som drar tag i ditt hår litegrann så känner man sig så vacker, så fri och så jäkla tillfreds. Man är nöjd helt enkelt. Allt om man vill klaga på känns helt plödsligt, i smekningarna av vattnet så känns det
helt okej
det här är jag
jag är nöjd
och lycklig
Mest över att min kropp funegrar så fantasitisk. Att jag är kapabel att simma, att veta att jag ska stänga ögonen och hålla andan om jag går under ytan. Under en yta till en värld som man inte vet någonting om, till det okända.
Efter ett bad på kanske 10-20 minuter så började jag frysa så jag gick upp och efter bara nån minut så gjorde Virran och Malin detsamma.
Vi torkade oss, klädde på oss, rökte och bara satt och njöt av sommarkvällen. Snart är det vinter och då kan man deffinitivt inte göra några fler spontanbad.
Sen började vi gå den långa prommisen tillbaka till Sollentuna station, förundrade över vilka jäkla fina hus det finns därnere vid vattnet. Helt jävla sjukt. Jag vill också bo så! Hallå liksom!
Vi kom till S-tuna lite drygt 10 minuter innan bussen skule gå. Alla var faktiskt tysta när vi satt där och väntade på bussen, jag har ingen aning om vad de andra tänkte på men jag satt mest och var nöjd, ganska ordentligt tillfreds med min tillvaro. Vad har jag egentligen att klaga på?
Jag har en kropp som funegrar, jag har inga större fel på mitt psyke, jag har en hjärna som kan tänka, som kan ta in fakta och bevara den och jag har fler bättre vänner än vad jag kunde drömma om för två år sen när jag precis skulle börja gymnasiet.
Vi åkte förbi käre Herr Donalds och köpte käk och jag kom på hur mycket jag gillar Happy Meal! Även om jag inte fick någon leksak och fin låda så orkade jag inte whina, jag mår just ikväll alldeles för bra för det.
Vi gick tillbaka till Malin och käkade och mina pommes (som jag egentligen inte beställde men fick ändå xD) hade kallnat och var sega, men jag orkade som sagt inte whina. Varför ska man klaga så jävla mycket egentligen? Att klaga måste vi vara experter på här i västvärlden. Maten är äcklig, skolan har dåliga lokaler, bussen är sen och sl klarar inte vintersäsongen. Men varför egentigen ska vi klaga? Vi har det så jävla mycket bättre än så jävla många andra på jorden!
Efter att ha tryckt i oss lite förmånga tomma kalorier så bad jag Malin sätta på Boys don't cry och så låg jag och trängdes i soffan med en sovande Virran och kollade på den. Det var myspys. Virran sov och ömsom snarkade lite ömsom stöande lite i sömnen och jag låg bervid och bara kände värmen av en annan människa och doften från en kvinnas hud. Den doften går inte att beskriva, men att småsniffa lite på en annan kvinna är något som inte går att beskriva. Det är så underbart jävla mysigt så jag nästan dör! Detta också på ett ickesexuellt plan. Det doftar bara så ortoligt gott! Som när man sniffar på ett barns hjässa ungefär, men mycket, mycket, mycket bättre!
Sen tog filmen slut och jag började som alltid gråta... Fyfan vilket slut! Samtidigt så är jag så jävla glad att jag skonats såhär långt i mitt liv från hatbrott. Bara grejen att någon faktiskt kan få för sig att slå mig gul och blå för min väska som jag har två ihopsatta kvinnomärken i regnbågsfärger på gör mig så jävla rädd! När som hellst, var som hellst, kan jag gå förbi människan som pga min läggning kan slå mig sönder och samman. Kanske förstöra mitt liv för alltid och kanske släcka mitt liv förgått. Hela grejen att jag hur jag än är klädd, vad jag än gör, vilken tiden det än är på dygnet riskerar att bli nedslagen pga någonting som är jag och som jag faktiskt inte skämms över att visa gör mig så jävla rädd!
Varför ska folk hata så jävla mycket?!
Men iaf, nu har jag skrivit på dethär inlägget i ca. 30 minuter och det känns som om ingen egentligen kommer palla läsa. Vad är det egentligen för folk som läser min blogg?
Vad jag vet så är det bara Ohana, men Linnea har vart inne nån gång. Men alltså. Ja jag vet inte men jag hoppas att ni tycker att mitt liv verkar intressant och inte bara läser och skrattar åt vilken patetisk liten människan jag är och vilket patetiskt litet liv jag har.
Men men... so long for toniiiigth!
Puss!
Jag åkte hit vid halv fem, vi kollade på den nya Fantastic 4 filmen. Alltså jag har inte sett den första filmen så jag hajjade inte så himla mycket i början men det löste sig, det var en helt okej film, varken bra eller dålig, helt okej helt enkelt. Dock ingenting som jag skulle lagt ner pengar på att se på bio/hyra/köpa. Detdär med superheroes och goda som bekämpar det onda är inte rktigt min grej men det fungerar liksom.
Sen vid 21 tiden så fick vi för oss att vi skulle dra till Edsviken och bada. Sagt och gjort, vi tar burren till Sollentuna och gick en prommis runt halva jävla Edsviken för Malin visste nån asnice sandstrand. Det var fan asmysigt, tempraturen var ungefär 20 grader, det småblåste lite, jag hade gott sällskap och det var mörkt. Ljusen som reflekteras i vattnet, lukten av bräckt vatten och doften av sommarnatt var jäkligt mysigt ska jag säga.
När vi väl kom fram till stranden (som det förövrigt var jävligt värt att gå dendär långa promenaden för att komma fram till) så insåg jag att det var nästan det mysigaste stället jag varit på. Den var liten och det var klippor runt omkring, sanden var fin och det var skönt att gå på den. Det var en fulländad kväll, mörkt, tyst, reklektioner av husen på andra sidan viken och såklart sällskpet.
Emma kände sig inte så pepp på att bada, den stackarn har inte sovit så mycket. Så jag, Malin och Virran get naaaked och näckar! =D
Alltså, kära läsare, att näcka är det underbaraste du kan göra! Man känner sig så extremt fri, så jäkla männsklig och naken. Haha. Nej men det är underbart. Så skönt så det inte går att beskriva. Man känner hela sin kropp, samtidigt, alla kroppsdelar, alla små tår, alla små fingrar, alla skavanker och valkar. Allt på en gång. Samtidigt som du är i vatten. Vatten som gör dig näst intill viktlös. Brösten som man hatar hela tiden får en fast och nice form, dels kanske beroende på att dom flyter upp lite och dels för att det var kallt as hell i vattnet. Låren som man också hatar för jämnan känns också helt okej.
När det kalla, lite småsalta vattnet smeker kroppen samtidigt som då håller andan och simmar under vattnet som drar tag i ditt hår litegrann så känner man sig så vacker, så fri och så jäkla tillfreds. Man är nöjd helt enkelt. Allt om man vill klaga på känns helt plödsligt, i smekningarna av vattnet så känns det
helt okej
det här är jag
jag är nöjd
och lycklig
Mest över att min kropp funegrar så fantasitisk. Att jag är kapabel att simma, att veta att jag ska stänga ögonen och hålla andan om jag går under ytan. Under en yta till en värld som man inte vet någonting om, till det okända.
Efter ett bad på kanske 10-20 minuter så började jag frysa så jag gick upp och efter bara nån minut så gjorde Virran och Malin detsamma.
Vi torkade oss, klädde på oss, rökte och bara satt och njöt av sommarkvällen. Snart är det vinter och då kan man deffinitivt inte göra några fler spontanbad.
Sen började vi gå den långa prommisen tillbaka till Sollentuna station, förundrade över vilka jäkla fina hus det finns därnere vid vattnet. Helt jävla sjukt. Jag vill också bo så! Hallå liksom!
Vi kom till S-tuna lite drygt 10 minuter innan bussen skule gå. Alla var faktiskt tysta när vi satt där och väntade på bussen, jag har ingen aning om vad de andra tänkte på men jag satt mest och var nöjd, ganska ordentligt tillfreds med min tillvaro. Vad har jag egentligen att klaga på?
Jag har en kropp som funegrar, jag har inga större fel på mitt psyke, jag har en hjärna som kan tänka, som kan ta in fakta och bevara den och jag har fler bättre vänner än vad jag kunde drömma om för två år sen när jag precis skulle börja gymnasiet.
Vi åkte förbi käre Herr Donalds och köpte käk och jag kom på hur mycket jag gillar Happy Meal! Även om jag inte fick någon leksak och fin låda så orkade jag inte whina, jag mår just ikväll alldeles för bra för det.
Vi gick tillbaka till Malin och käkade och mina pommes (som jag egentligen inte beställde men fick ändå xD) hade kallnat och var sega, men jag orkade som sagt inte whina. Varför ska man klaga så jävla mycket egentligen? Att klaga måste vi vara experter på här i västvärlden. Maten är äcklig, skolan har dåliga lokaler, bussen är sen och sl klarar inte vintersäsongen. Men varför egentigen ska vi klaga? Vi har det så jävla mycket bättre än så jävla många andra på jorden!
Efter att ha tryckt i oss lite förmånga tomma kalorier så bad jag Malin sätta på Boys don't cry och så låg jag och trängdes i soffan med en sovande Virran och kollade på den. Det var myspys. Virran sov och ömsom snarkade lite ömsom stöande lite i sömnen och jag låg bervid och bara kände värmen av en annan människa och doften från en kvinnas hud. Den doften går inte att beskriva, men att småsniffa lite på en annan kvinna är något som inte går att beskriva. Det är så underbart jävla mysigt så jag nästan dör! Detta också på ett ickesexuellt plan. Det doftar bara så ortoligt gott! Som när man sniffar på ett barns hjässa ungefär, men mycket, mycket, mycket bättre!
Sen tog filmen slut och jag började som alltid gråta... Fyfan vilket slut! Samtidigt så är jag så jävla glad att jag skonats såhär långt i mitt liv från hatbrott. Bara grejen att någon faktiskt kan få för sig att slå mig gul och blå för min väska som jag har två ihopsatta kvinnomärken i regnbågsfärger på gör mig så jävla rädd! När som hellst, var som hellst, kan jag gå förbi människan som pga min läggning kan slå mig sönder och samman. Kanske förstöra mitt liv för alltid och kanske släcka mitt liv förgått. Hela grejen att jag hur jag än är klädd, vad jag än gör, vilken tiden det än är på dygnet riskerar att bli nedslagen pga någonting som är jag och som jag faktiskt inte skämms över att visa gör mig så jävla rädd!
Varför ska folk hata så jävla mycket?!
Men iaf, nu har jag skrivit på dethär inlägget i ca. 30 minuter och det känns som om ingen egentligen kommer palla läsa. Vad är det egentligen för folk som läser min blogg?
Vad jag vet så är det bara Ohana, men Linnea har vart inne nån gång. Men alltså. Ja jag vet inte men jag hoppas att ni tycker att mitt liv verkar intressant och inte bara läser och skrattar åt vilken patetisk liten människan jag är och vilket patetiskt litet liv jag har.
Men men... so long for toniiiigth!
Puss!
lördag 4 augusti 2007
Linser...
... eller synfel som man korrigerar med linser måste vara guds gåva till mig. För när klockan är som nu, lite dryga 23:20 så börjar ögonen bli torra, röda, svullna och det rinner ur dom.
Dessa symptom kan för en person som inte har linser likna när man har gråtit eller gråter.
Därför kan man som linsbärare bara säga att ''Nej men jag är lite torr i ögonen, linserna duvet'' När man är ledsen och har gråtit.
Och så mycket som jag har utnyttjat mina linser ikväll har jag aldrig gjort tidigare.
Jag vill hem. Nu!
Dessa symptom kan för en person som inte har linser likna när man har gråtit eller gråter.
Därför kan man som linsbärare bara säga att ''Nej men jag är lite torr i ögonen, linserna duvet'' När man är ledsen och har gråtit.
Och så mycket som jag har utnyttjat mina linser ikväll har jag aldrig gjort tidigare.
Jag vill hem. Nu!
torsdag 2 augusti 2007
Ändringar till föregående inlägg...
Jag har haft TEORILEKTIONER mellan 17:00-20:00 på kvällarna och de flesta av killarna sköter disken ganska så bra.
Jag tror nog att jag bara behövde klaga lite.
Jag tror nog att jag bara behövde klaga lite.
I Norberg...
...som är ett litet obetydligt samhälle mellan Fagersta och Avesta bor jag just nu på en körskola med logi tillsamans med 4 killar i åldrarna 17-19 år, som inte har förstått att man diskar efter sig när man lagat och ätit mat och att man slänger diverse förpackningar i rätt behållare (källsortering gäller) en tjej på 18 som kommer från Götet och är najs och en tjej på ca. 21 som jag har ganska så svårt för men som är trevlig.
Under dagtid så har jag antingen körlektioner eller så sitter jag vid någon av datorerna i datorrummet och gör diverse övningsprov i teori, eller så läser jag avsnitt ur teoriboken, går prommenader, handlar diverse mat och tobaksprodukter, lagar/äter mat, diskar och håller snyggt i köket och blir irreterad på personal som inte kan diska efter sig.
På kvällstid så har jag haft körlektioner mellan klockan 17:00-20:00 sen har jag lagat och ätit middag och sedan pluggat teori tills jag stupar i säng.
För att i övrigt klaga lite mer så har jag haft konstant magvärk sen jag kom hit och jag har verkligen provat ALLT! Jag har, på utvalda diskreta platser, släppt ut mina gaser, jag har bajsat, jag har provat att inta ryggläge i soffan i allrummet framför tv'n i ca: 30-60 minuter när det är som värst, jag har provat att inte dricka kaffe, jag har provat att röka istf att snusa och snusa istf att röka, jag har provat att äta lite mer, jag har provat att äta lite mindre och jag ahr provat att sova ordentligt på nätterna, jag har provat att ha minst en timme på för eller eftermiddagen där jag inte pluggar eller kör allt för att varva ner. Men INGENTING har fungerat!
Så, läget är nu detta, pluggar jag för mycket så får jag mer och mer ihållande ont i magen, pluggar jag förlite samma där. Äter jag ordentligt så mår jag illa och äter jag lite mindre så mår jag illa, äter jag lagom så mår jag illa och har ont.
Alltså, jag hittar ingen jämn nivå på studerandet eller ätandet vilket betyder att jag inte äter så mycket som jag kanske borde för att minska risken för illamående och jag kan inte sova på nätterna därför att jag oroar mig för min mage som beter sig konstigt och för teorin.
Någon som har ett hett tips på vad som kan hjälpa mig får gärna säga till för jag börjar bli desperat!
Förövrigt så är det Prideveckan hemma i Stockholm och ALLA, elelr minst 98%, av alla jag känner är i parken eller ska till paraden på lördag och jag har ingen fis i rynden till chans att kunna åka ner iom att jag kommer köra iprincip hela dagen.
Förövrigt 2, så saknar jag alldeles förmånga just för tillfället och jag är extremt blödig ikväll för på teorilektionen så kollade vi på den hemskaste filmen jag sett i hela mitt liv!
Puss och hej mina älskade!
Under dagtid så har jag antingen körlektioner eller så sitter jag vid någon av datorerna i datorrummet och gör diverse övningsprov i teori, eller så läser jag avsnitt ur teoriboken, går prommenader, handlar diverse mat och tobaksprodukter, lagar/äter mat, diskar och håller snyggt i köket och blir irreterad på personal som inte kan diska efter sig.
På kvällstid så har jag haft körlektioner mellan klockan 17:00-20:00 sen har jag lagat och ätit middag och sedan pluggat teori tills jag stupar i säng.
För att i övrigt klaga lite mer så har jag haft konstant magvärk sen jag kom hit och jag har verkligen provat ALLT! Jag har, på utvalda diskreta platser, släppt ut mina gaser, jag har bajsat, jag har provat att inta ryggläge i soffan i allrummet framför tv'n i ca: 30-60 minuter när det är som värst, jag har provat att inte dricka kaffe, jag har provat att röka istf att snusa och snusa istf att röka, jag har provat att äta lite mer, jag har provat att äta lite mindre och jag ahr provat att sova ordentligt på nätterna, jag har provat att ha minst en timme på för eller eftermiddagen där jag inte pluggar eller kör allt för att varva ner. Men INGENTING har fungerat!
Så, läget är nu detta, pluggar jag för mycket så får jag mer och mer ihållande ont i magen, pluggar jag förlite samma där. Äter jag ordentligt så mår jag illa och äter jag lite mindre så mår jag illa, äter jag lagom så mår jag illa och har ont.
Alltså, jag hittar ingen jämn nivå på studerandet eller ätandet vilket betyder att jag inte äter så mycket som jag kanske borde för att minska risken för illamående och jag kan inte sova på nätterna därför att jag oroar mig för min mage som beter sig konstigt och för teorin.
Någon som har ett hett tips på vad som kan hjälpa mig får gärna säga till för jag börjar bli desperat!
Förövrigt så är det Prideveckan hemma i Stockholm och ALLA, elelr minst 98%, av alla jag känner är i parken eller ska till paraden på lördag och jag har ingen fis i rynden till chans att kunna åka ner iom att jag kommer köra iprincip hela dagen.
Förövrigt 2, så saknar jag alldeles förmånga just för tillfället och jag är extremt blödig ikväll för på teorilektionen så kollade vi på den hemskaste filmen jag sett i hela mitt liv!
Puss och hej mina älskade!
tisdag 24 juli 2007
Min tid...
...just nu består av att: plugga en jävla massa körkortsteori på diverse gratis hemsidor, att umgås med mamma så mycket som möjligt, övningsköra och ett enormt kroppskomplex.
Tyvärr är det sistnämnda ingen bra kombination med att vi har Toblerone hemma och ska på en dagskryssning till Åland och då kommer mamma och mormor köpa massa taxfreegodis som kommer ligga hemma... Jag har fått sån sjukt dålig självdisiplin på sista tiden, det suger så hårt! Dags att bli duktig igen!
Men iaf, imorn får jag nästan 6000 i lön och jag hoppas på att kunna köpa med mig en stock snus från taxfreen. Jag får bara inte glömma passet så jag har nått legg med mig. Jag får unna mig den stocken för jag är trött på att talla snus av pappa nu som jag gjort i tre dagar.
Nu ska jag gå och sova för jag måste gå upp 05:00 imornbitti!
Godnatt darlings!
Tyvärr är det sistnämnda ingen bra kombination med att vi har Toblerone hemma och ska på en dagskryssning till Åland och då kommer mamma och mormor köpa massa taxfreegodis som kommer ligga hemma... Jag har fått sån sjukt dålig självdisiplin på sista tiden, det suger så hårt! Dags att bli duktig igen!
Men iaf, imorn får jag nästan 6000 i lön och jag hoppas på att kunna köpa med mig en stock snus från taxfreen. Jag får bara inte glömma passet så jag har nått legg med mig. Jag får unna mig den stocken för jag är trött på att talla snus av pappa nu som jag gjort i tre dagar.
Nu ska jag gå och sova för jag måste gå upp 05:00 imornbitti!
Godnatt darlings!
lördag 21 juli 2007
"Vem delar du din framtid med?"
När ska det sluta göra så förbannat ont?
Jag orkar inte låtsas mer nu...
Jag orkar inte låtsas mer nu...
fredag 20 juli 2007
Leila K...
... var en av mina favvisar mellan 1995 och typ 1998 då jag släppte taget och blev som alla andra och lyssnade på Spice Girls och hoppade runt som en fjolla i en jävla sandlåda och trodde på fullaste jävla allvar att jag var en hästjävel. Egentligen så tror jag att jag bara ville leka tjyvjägare under lekarna och mörda som som på fullaste jävla allvar trodde att dom var hästar i en jävla sandlåda, på en jävla skolgård i en jävla snobb byggd kallade Bollstanäs!
Men men, innan den tiden. Innan typ tredje klass. När jag fortfarande byggde lådbilar med min storebror, sprang runt och levde rövare i skogen, lekte krig med killarna i klassen, när jag fortfarande lyssnade på Deep Purple, Rob 'n' Raz och Leila K. Tiden då scoutledaren med rödfärgat hår, som lyssnade på metal och hade piercing i tungan var min stora idol.
Just då, på den tiden. Då mådde jag överlag bra. Det som fick mig att må dåligt var när nått rötägg som inte tålde att bli slagen av en brud i hockey kunde dra mig i håret efter en match. Och när lyckan var att få plinka på gitarren eller när min tränare sa åt dom andra killarna i lagen att dom skulle vara lite mer som mig.
Men vad hände?
När började jag vika mig för normen? Bli en slav under dennes lagar?
Jag venne, men jag fattar inte nu hur jag kunde byta ut galna lekar i skogen och lådbilar mot att hoppa runt i en sandlåda dag ut och dag in, rast ut och rast in och blind tro att jag var en hästjävel!
Tur att jag kommit in på rätt spår igen och fattar att Frida, scoutledaren som var den stora idolen sådär 96-97 nånting, faktiskt är ball och nu har jag också insett att hon är rätt snygg sådär när man tänker tillbaka så skulle jag nog inte banga på att knulla henne hårt. Synd bara att jag hade henne i närheten när jag var 7-8 och inte nu.
Ibland gör man sånna missar i livet!
Men Leila K är fortfarande bra som fan!
Men men, innan den tiden. Innan typ tredje klass. När jag fortfarande byggde lådbilar med min storebror, sprang runt och levde rövare i skogen, lekte krig med killarna i klassen, när jag fortfarande lyssnade på Deep Purple, Rob 'n' Raz och Leila K. Tiden då scoutledaren med rödfärgat hår, som lyssnade på metal och hade piercing i tungan var min stora idol.
Just då, på den tiden. Då mådde jag överlag bra. Det som fick mig att må dåligt var när nått rötägg som inte tålde att bli slagen av en brud i hockey kunde dra mig i håret efter en match. Och när lyckan var att få plinka på gitarren eller när min tränare sa åt dom andra killarna i lagen att dom skulle vara lite mer som mig.
Men vad hände?
När började jag vika mig för normen? Bli en slav under dennes lagar?
Jag venne, men jag fattar inte nu hur jag kunde byta ut galna lekar i skogen och lådbilar mot att hoppa runt i en sandlåda dag ut och dag in, rast ut och rast in och blind tro att jag var en hästjävel!
Tur att jag kommit in på rätt spår igen och fattar att Frida, scoutledaren som var den stora idolen sådär 96-97 nånting, faktiskt är ball och nu har jag också insett att hon är rätt snygg sådär när man tänker tillbaka så skulle jag nog inte banga på att knulla henne hårt. Synd bara att jag hade henne i närheten när jag var 7-8 och inte nu.
Ibland gör man sånna missar i livet!
Men Leila K är fortfarande bra som fan!
onsdag 18 juli 2007
Ett sting av dåligt samvete...
...får jag alltid när någon av mina vänner vill ta en fika eller någonting.
För det första så är jag sjukt dålig på att höra av mig och träffa folk överlag. Jag pallar helt enkelt inte vara hemma så mycket och är därför väldigt mycket av min tid hos familjen Linde. Vilket betyder massa tid med Bella och nästan ingen tid med någon annan.
Det blev inte så av någon anldening eller för att jag tycker om Bella mer än någon annan av mina nära vänner. Det har bara blivit så för att hon bor närmast, för att hon och hennes familj har tagit emot mig med öppna armar och för att de är så sjukt underbara emot mig.
Jag vill ha mer tid för er alla, men hellst av allt så skulle jag villja att alla jag håller närmst om hjärtat från Östertälje till Enköping till Uppsala kände varandra och gillade varandras sällskap. Det skulle vara så mycket lättare at träffa lite fler människor samtidigt än en-två, tre åt gången. Men vad ska man göra? Hur ska jag få tiden att räcka till?
Sen får jag ett ännu större sting av dåligt samvete i hjärtat för att jag ALDRIG har några pengar i plånboken! Så när man väl har planerat in en dag och tid för fika med någon så har jag inte råd och så har jag ju så underbara vänner som erbjuder sig att betala ditten och datten! Och jag kan inte låta er betala hela tiden, jag mår för dåligt för det. För vad ska jag kunna ge i gengäld? Jag kan ju inte lova att jag kan betala nästa gång iom att mina pengar måste först och främst gå till det nödvändigaste varge månad så som tandkräm, ny tandborste, schampoo, balsam coh hårinpackningar, tamponger och allt annat såndär livsnödvandigt som man behöver. Jag vill inte ens tänka på nu i höst när jag måste köpa nya brillz, nya vinterskog som är VARMA och betala körprovet! Jag kommer vara totalpank! Och det stör mig, för man har inte råd med sånnt på ett studiebidrag på 1050 i månaden och om man har tur en lön på 300. Ett par brillz kostar fan typ 4 lax, ett körprov lite dryg 1500 och skor säkert 1000...
Snart är det väll dags att börja gå på gatan för att få det att gå ihop... eller börja jobba på typ Donkis, men då kommer man ju jobba hela helgerna och vem har man tid att träffa då?
När man går i skolan hela dagarna, kommer hem och är astrött för att sen, när det ÄNTLIGEN är helg så måste man jobba, komma hem på kvällarna och vara astrött! Det blir som en ond cirkel och jag vet inte hur jag ska komma ur den onda cirkeln och komma på rätt väg rakt fram igen.
Men nu är klockan 03:11 och fåglarna ahr börjat kvittra och solen är påväg upp så jag ska krypa till kojs för imon ska jag träffa Jojjo vid 11:30 tiden... även om jag inte har några pengar...
Godnatt my darls! <3
För det första så är jag sjukt dålig på att höra av mig och träffa folk överlag. Jag pallar helt enkelt inte vara hemma så mycket och är därför väldigt mycket av min tid hos familjen Linde. Vilket betyder massa tid med Bella och nästan ingen tid med någon annan.
Det blev inte så av någon anldening eller för att jag tycker om Bella mer än någon annan av mina nära vänner. Det har bara blivit så för att hon bor närmast, för att hon och hennes familj har tagit emot mig med öppna armar och för att de är så sjukt underbara emot mig.
Jag vill ha mer tid för er alla, men hellst av allt så skulle jag villja att alla jag håller närmst om hjärtat från Östertälje till Enköping till Uppsala kände varandra och gillade varandras sällskap. Det skulle vara så mycket lättare at träffa lite fler människor samtidigt än en-två, tre åt gången. Men vad ska man göra? Hur ska jag få tiden att räcka till?
Sen får jag ett ännu större sting av dåligt samvete i hjärtat för att jag ALDRIG har några pengar i plånboken! Så när man väl har planerat in en dag och tid för fika med någon så har jag inte råd och så har jag ju så underbara vänner som erbjuder sig att betala ditten och datten! Och jag kan inte låta er betala hela tiden, jag mår för dåligt för det. För vad ska jag kunna ge i gengäld? Jag kan ju inte lova att jag kan betala nästa gång iom att mina pengar måste först och främst gå till det nödvändigaste varge månad så som tandkräm, ny tandborste, schampoo, balsam coh hårinpackningar, tamponger och allt annat såndär livsnödvandigt som man behöver. Jag vill inte ens tänka på nu i höst när jag måste köpa nya brillz, nya vinterskog som är VARMA och betala körprovet! Jag kommer vara totalpank! Och det stör mig, för man har inte råd med sånnt på ett studiebidrag på 1050 i månaden och om man har tur en lön på 300. Ett par brillz kostar fan typ 4 lax, ett körprov lite dryg 1500 och skor säkert 1000...
Snart är det väll dags att börja gå på gatan för att få det att gå ihop... eller börja jobba på typ Donkis, men då kommer man ju jobba hela helgerna och vem har man tid att träffa då?
När man går i skolan hela dagarna, kommer hem och är astrött för att sen, när det ÄNTLIGEN är helg så måste man jobba, komma hem på kvällarna och vara astrött! Det blir som en ond cirkel och jag vet inte hur jag ska komma ur den onda cirkeln och komma på rätt väg rakt fram igen.
Men nu är klockan 03:11 och fåglarna ahr börjat kvittra och solen är påväg upp så jag ska krypa till kojs för imon ska jag träffa Jojjo vid 11:30 tiden... även om jag inte har några pengar...
Godnatt my darls! <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
